Bön och motiven för bön
När lärjungarna bad Jesus om att lära dem be, undervisade han dem först och främst om vilka motiv som bör ligga bakom vår bön och vad vi först av allt borde be om.
När lärjungarna bad Jesus om att lära dem be, undervisade han dem först och främst om vilka motiv som bör ligga bakom vår bön och vad vi först av allt borde be om.
Det första de skulle be om var att Guds namn skulle bli helgat, att hans rike skulle komma och att hans vilja skulle ske (Luk 11:1-4). En sådan bön behagar Gud. Han hör en sådan bön. Vi läser i Jak 4:3 att det är möjligt att be illa för att slösa bort allt på njutningar, till exempel på begär efter tom ära och på njutningslystnad.
Be i Faderns namn
Faderns namn! Det är inte vårt namn det är fråga om. Hans rike! Hans rättfärdighet, frid och glädje. Inte vårt "rike". Hans vilja! Den är god, den behagar honom och den är fullkomlig (Rom 12:2). Inte vår egen vilja, som varken är god, behagar honom eller är fullkomlig. Ja, här ser vi en sann Jesu Kristi lärjunges uppriktiga önskan att leva ett liv som behagar Gud och motiven för hans/hennes böner.
När vi läser Jesu översteprästliga bön i Joh 17:e kapitel, ser vi vad som låg honom på hjärtat. Här ber han för sig själv, för sina apostlar och för alla troende i alla tider. "Jag har förhärligat dig på jorden", säger han i sin bön till Fadern (vers 4) och fortsätter, "genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra." Här ser vi en bön som är helt ren från själviska motiv.
Och när Paulus uttrycker sin djupa längtan och sitt hopp, så var det "att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp" (Fil 1:20).
"Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd." (Jak 4:6). Detta är en av de viktigaste lagarna i Guds rike. Det lönar sig inte att be mot Guds eviga lagar. Det blir i så fall en bön utan lön, som det också står i Ords 28:9: "Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse."
Hjälp i rätt tid
I Hebr 4:15-16 läser vi att vår himmelske överstepräst, Jesus Kristus, blev frestad i allt liksom vi, och vi uppmanas därför att frimodigt gå fram till nådens tron "för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid". Nåd! Hjälp! Och i rätt tid! Och rätt tid för dem som har en uppriktig önskan att leva ett liv som behagar Gud, är när man kommer i frestelser och prövningar, så det inte blir fall och nederlag, men seger och helgelse.
Det finns hjälp att få för alla "som åkallar Herren av rent hjärta
Ja, låt oss utnyttja denna välsignade plats framför nådens tron. Det finns hjälp att få för alla "som åkallar Herren av rent hjärta" (2 Tim 2:22), det vill säga med rena motiv.
Gemenskap i bön
I 1 Tim 2:a kapitel uppmanas vi till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor: "Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." Och låt oss inte glömma att vår frälsare som är uppstånden alltid ber för oss. Gemenskap med honom innebär också gemenskap med honom i förbönens tjänst.
Skriften är hämtad från Svenska Folkbibeln. Copyright © 1998 av Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. Används med tillstånd.