Det FINNS hopp för meg

“Jag hade inte hopp för egen del. Jag kunde knappt överleva dagen och utföra mina sysslor som mamma till fyra små barn. Jag överväldigades av allvarliga, hopplösa och förtvivlade tankar. Det var som om ett tungt täcke låg över mig.”

Carol Pembleton, nu 70 år gammal, berättar om sin kamp mot, och väg ut ur, återkommande depression. Hon upplevde många svåra situationer i sitt liv som verkade omöjliga att ändra på eller lösa. Nu när hon ser tillbaka förstår hon att dessa situationer tyngde ner hennes sinne och kropp.

”Jag kände mig värdelös och hopplös och såg inte poängen i att ens försöka något. Det såg så mörkt ut och jag visste att jag behövde hjälp.”

Hon visste att hennes kropp är ett tempel för Gud och ville gärna ta hand om den kropp som Gud hade gett henne.

En gång, när hon kände extra mycket stress i livet och hon visste att hon behövde hjälp, tog hon kontakt med en läkare. Hon visste att kroppen är ett tempel för Gud (1 Kor 6:19-20) och hon ville gärna ta hand om den kropp som Gud hade gett henne.  Hon var öppen för att ta emot hjälp oavsett i vilken form den kom. Läkaren skrev ut mediciner som de hoppades skulle hjälpa, men på grund av några hemska biverkningar kunde de inte fortsätta med recepten. Hennes emotionella tillstånd svängde upp och ner beroende på omständigheterna runt henne och detta fortsatte år ut och år in.

När hon närmade sig sextio ledde Gud Carol till två kristna som visade henne intresse och omsorg.

Finna styrka

”När förtvivlan och hopplösheten sköljde över mig som värst, berättade jag för dem om mitt behov och depressionen lättade omedelbart. Det kändes som om en vikt lyftes bort från min kropp och jag kände mig fri! De gav mig olika bibelverser att hålla fast i och hade hopp för mig trots att jag själv inte ens hade hopp för min egen del.”

Joel 3:10 var en konstant hjälp för henne: ”…Låt den svage säga: "Jag är stark."”

Att dessa vänner hade hopp för hennes gav henne trygghet. ”När depressionen vände tillbaka, brukade jag besöka dem och de delade bibelverser med mig. Vi bad ofta tillsammans och de tunga känslorna lättade åter utan att jag behövde göra så mycket mer.” Carol förundrades över att detta gjorde henne kapabel till att utföra sina dagliga sysslor och sitt arbete som sjuksköterska.

Genom den hjälp hon fick från dessa besök, insåg hon behovet för att även kämpa själv. Carol medger att kärleken och hoppet som detta par hade för henne gjorde det möjligt för henne att tro på att det var möjligt att bli helt fri från depressionen så att hon slapp plågas av den för resten av livet.

”Jag fick hopp för mig min egen del genom att läsa i Bibeln och tro på det.”

Lära sig att kämpa emot

“…Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus” (2. Korinter 10:5) Carol började inse att hon själv måste stå emot de hopplösa tankarna som följde med hennes depression. Hon kunde kämpa! Hon trodde på Guds ord och trodde att Gud skulle ge henne styrka, även om hon själv inte kände sig särskilt stark! Hon började göra ” varje tanke till en fånge” och medvetet stå emot tankar av förtvivlan.

Carol ler varmt när hon beskriver hur annorlunda hennes liv är idag. ”Det går inte ens att jämföra mitt liv då med mitt liv idag. Mina känslor kan gå upp och ner beroende på situationen, men de styr mig inte längre.”

Hon bygger nu på en fast grund och har valt att hålla fast i Guds ord som en livlina.

Det går inte ens att jämföra mitt liv då med mitt liv idag

Hon jämför sig med Petrus svärmor som botades efter att Jesus rörde vid henne och som därefter reste sig och betjänade de andra (Matt 8:14-15), och säger ”Detta är orsaken till att vi blir botade. För att stå upp och tjäna på samma sätt som vi själva har blivit betjänade.”

Att utnyttja hjälpen som finns tillgänglig

Carol är ett strålande exempel på en som har vägrat att drunkna i depressionens hopplöshet och istället kämpat sig in till Gud och funnit en väg ut ur mörkret. Hon fick hjälp för sitt liv och älskar att dela den hjälpen som finns tillgänglig med andra. Hon förklarar det så här: ”På samma sätt som det är dumt att inte ta tag i en flytväst som någon har kastat till dig om du höll på att drunkna, så är det också dumt att inte utnyttja den hjälp vi kan få från Bibeln. Det krävs erkännande för att säga att jag behöver hjälp.” Hon tog inte bara tag i flytvästen, utan lärde sig även att simma! ”Jag är väldigt tacksam för Guds hjälp i mitt liv och den stabilitet den har gett mig. Det FINNS hopp för mig.”