"Det kommer aldrig något gott av att hänga fast i tanken ‘Varför mig?'"

Min kära, avlidna hustru, Anita, ärvde en sällsynt bindvävssjukdom som hennes mormor, mamma, mostrar, morbröder och syskon hade dött av i ung ålder, när de var ca 34-36 år gamla. När Anita blev 26 år upptäcktes samma sjukdom hos henne. Det allvarliga med denna sjukdom, förutom muskel- och skelettsmärtor, är att blodådrorna utvidgar sig för att slutligen spricka om de inte blir opererade i tid.

Det var en svår tid efter att hon fått beskedet om att även hon hade ärvt denna allvarliga sjukdom. Anita blev ombedd att komma in till Rikshospitalet för undersökning där det visade sig att huvudpulsådern var så utvidgad att omedelbar operation var nödvändigt. Endast 4 veckor senare genomgick hon en operation där en del av ådran blev utbytt och en konstgjord hjärtklaff sattes in. Veckorna innan operationen fylldes hon av tunga tankar och humöret varierade, vilket är en helt normal reaktion för en människa som fått ett sådant besked.

Från Anita själv

Citat från en text Anita själv har skrivit om tiden precis före operationen: "Vi hade beställt en resa till fjällen under påsken tillsammans med flera vänner, och denna skulle vi genomföra oavsett om jag hade fått diagnosen och snart skulle opereras. Mitt humör fortsatte att svänga från lycka till sorg, från glädje till irriterade ord. Ett sätt att vara som jag inte alls tyckte om med mig själv.

En kväll i fjällen sa Anita till Svein att han kunde bada bastu med männen, medan hon gick och lade sig för att samla krafter inför morgondagen. "Citat från texten: "När jag hade lagt mig blev det så tydligt för mig att jag måste ta ett ordentligt uppgör med mig själv för att bli den mamma jag ville att barnen skulle minnas om jag dog som jag trodde, och den fru som Svein förtjänade. Jag ville inte att någon av dem skulle ha dåliga minnen. Då knäppte jag mina händer och bad till Gud som aldrig förr om att ta bort alla destruktiva tankar och mitt negativa sätt att vara, och att inte bitterhet och onda tankar och sätt att vara skulle råda, utan att jag skulle kunna leva så att jag kunde bli en god förebild i min svåra situation. Då hände något oförklarligt. Jag fylldes av glädje, frid och tro på att detta skulle går bra, och somnade fridfullt den kvällen.

Anita använde medvetet bönens kraft och makt till att uppnå vila och få tunga tankar, oro för framtiden, osv under sina fötter. Efter denna dag levde hon ett upprest liv.

Åren som följde, från 26 års ålder till dess att hon fyllde 50, bestod till stor del av flera allvarliga och komplicerade operationer. Under allt detta blev hon bevarad från bitterhet och andra nedbrytande krafter. Bönen var ett dagligt vapen för att behålla frid och vila. Hon var försonad med sin väg i livet och var full av tacksamhet, frid och glädje i livet. Hon tog varje dag som en gåva från Gud.

Nytt citat från Anita: "Bitterhet är något som fort försöker att tränga sig in. Tankarna bara kommer. Ordet ‘varför' är farligt att släppa in i tankarna. Det kommer aldrig något gott av att hänga fast i varför just jag fick detta öde."
"Tack vare min tro kan jag hämta kraft och styrka från Gud. Utan Gud hade ett lyckligt liv med denna sjukdom varit mycket svårare. Jag kan tro på att min dödsdag är bestämd. Därför måste jag leva de dagarna jag har fått på bästa möjliga sätt, och allt jag möter på min väg är en utbildning för livet som kommer efter döden."

Styrka från Guds ord

Ett av Anitas älskade verser i Bibeln, som var till stor hjälp för henne, står i Jesajas 40:29: "Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka." Citat från Anita: "Det har jag upplevt många gånger, och jag använder mig av bönens makt dagligen. Jag är beroende av Guds hjälp, och den frid och vila han ger mitt i prövningarna."

En annan bibelvers som var central för henne var 2 Kor 4:16: "Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag." Denna nya människa, denna fullhet av härlighet – Jesu liv som förhållandena ska få fram, fick vi känna från Anita i en speciellt stor grad. Hon var full av tacksamhet för livet, och utnyttjade varje dag som om det var den sista. Hon välsignade och var god mot människorna som hon mötte på sin väg.

Andens frukt i Gal 5:22 kom fram i hennes liv som det står; kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. "I honom var liv, och livet var människornas ljus", står det i Joh 1:4.

Många som mötte henne på sin väg märkte denna tacksamhet som hennes liv utstrålade. Tack vare en orubblig tro, genom bönens makt och genom att tro på att Guds väg med oss är fullkomlig, är det verkligen möjligt att leva ett upprest liv trots stora prövningar och trångmål. Min kära Anita dog bort från mig och våra barn på grund av sjukdomen 15 juli 2017, men var upprest i sin ande helt till sista timme av sitt liv.