Gå till innehåll

Ett som Fadern och Sonen

Enighet bland kristna är tecknet till världen på att Jesus Kristus blev sänd av Fadern, men hur blir vi ett som Fadern och Sonen är ett?
One as the Father and the Son are one (John 17:21)

“Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.” Joh 17:20-23.

På vilket sätt är Gud och Jesus ett?

Det är en stor och helig kallelse att bli ett som Fadern och Sonen. Om vi ska uppnå det måste vi följa efter Sonen på den smala vägen som leder till livet.

“Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” Joh 6:38.

“Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom […]” Hebr 5:8-9.

Här ser vi sättet som Fadern och Sonen blev ett på. Jesus föddes in i människosläkten och blev människoson. (1 Tim 2:5) Som människoson lärde han sig lydnad. Det var inte en enkel väg. Han lärde sig det genom lidande, och i Jesaja 53 kan vi läsa lite om detta lidande som lärde honom lydnad.

“Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand.” Jes 53:10.

Jesus bad: “Men ske inte min vilja, utan din.” Luk 22:42. Denna “min vilja” var människosläktens vilja, Jesu vilja som människoson. Den var tvungen att krossas om Herrens vilja skulle ha framgång genom hans hand. Här var Jesus ett offer. Den vägen gick han frivilligt. Det var en ny och levande väg som han banade för oss, för att vi skulle följa efter honom. På den vägen som människoviljan krossades, förkroppsligades hela gudomlighetens fullhet i honom. (Kol 1:19; Kol 2:19) Genom kunskapen om honom har vi fått dyrbara och mycket stora löften, för att vi också ska få del av gudomlig natur. (2 Petr 1:3-4)

Hur blir vi ett som Fadern och Sonen?

Vi har samma möjligheter som Jesus om vi också är villiga att vara ett offer. Jesus är upphovet till evig frälsning för dem som lyder honom. (Hebr 5:9) På den vägen blir vi ett som Fadern och Sonen var ett.

Detta är så viktigt att Paulus säger att han på grund av detta fick nåd och apostlaämbete för att verka trons lydnad bland hedningarna. (Rom 1:5) Att lära lydnad utan att vara villig att bli krossad går emellertid inte. Många kämpar för att få alla dessa religiösa partier att bli ett, men det är en meningslös kamp. Ledarna är stora i sig själva, starka i sina åsikter och medlemmarna likaså. Därför råder det ständig strid och förnärmelse inom partiet och mellan partierna. De vill inte låta sig krossas. Många talar om kärlek och läser 1 Kor 13, men utan att krossas kan man inte få kärlek.

Där står det vad kärleken inte gör. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda, osv. Den som inte låter sig krossas brusar upp, skryter och söker sitt. Sådana kan aldrig bli ett. De anser ständigt att de har orsak till att bli förnärmade, och blir det också istället för att ta sitt kors och förneka sig själv och döma sin egoism och hårdhet.

Det står även vad kärleken gör: Den är tålig och mild, den gläds med sanningen, den bär allt, tror allt, hoppas allt, uthärdar allt. (Kol 3:12-14) När våra medmänniskor blir svåra och vrånga, säger de flesta: “Detta är oacceptabelt. Det måste finnas en gräns på hur mycket man ska tåla.” Istället för att låta sig krossas, gör man sig hård och försvarar sitt eget “mig och mitt”. Istället för att förlåta, som Kristus har förlåtit oss, blir man ond och talar illa om sin bror.

Om man inte tycker om en person, känner antipati mot denna, så är man artig och ler, men man drar sig undan. Man vill inte dela Andens gemenskap med personen ifråga. Ens egna stora människa kan inte tåla den andres människa. Man vill inte låta sig krossas så att man får den kärlek som tål och hoppas allt. Nej, man föredrar att strida med personen, och så håller man sig på lagom avstand från denne. Det är inte att bli ett så som Fader och Sonen är ett.

Jesu bön om eniget bland de kristna uppfyllas

Saliga är de som har fått kunskap om hur Sonen var ett med Fadern, och som vill följa Sonen på den nya och levande vägen. För dem uppfylls Jesu bön, och de har det härligt tillsammans utan avbrott. De vandrar i ljuset som han är i ljuset, och Jesu blod renar dem från all synd. De har gemenskap med varandra. (1 Joh 1:7)

Lovad vare Gud för denna härliga frälsning, som vi, som vill vara ett offer får del av, och för att det ständigt blir fler och fler. I denne gemenskap av ljus klarar inte Satan att tränga in.

“Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. Jag och Fadern är ett.” Joh 10:27-30.


Artikeln publicerades först i BCCs norska tidskrift “Skjulte Skatter” i mars 1964.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag

Läs mer om enighet bland de kristna på vår temasida om Kristi kropp, eller läs artiklarna nedanför.

Är enighet bland kristna möjligt?

Måste jag gå på möten för att vara kristen?

Kärnpunkter

AktivKristendom av Brunstad Christian Church utforskar hur Guds ord utmanar och ger oss kraft till att leva 100 % enligt hans vilja, så att vi inte längre behöver falla i synd, utan kan uppnå ett segrande liv.

Ladda ner e-bok gratis

Jeg er korsfestet med Kristus

Detta norska häfte baserar sig på Paulus ord i Gal 2:20: “Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. Här förklarar Elias Aslaksen betydelsen av detta, och hur läsaren kan ge samma vittnesbörd för sitt eget liv som Paulus kunde ge.

Följ oss