Ingen behöver synda!

Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. (Jakob 1:2-4).

Frestelsen är inte synd, men den sätter min tro på prov och prövar om jag står för människor eller för Gud – ett prov på om jag fruktar Gud.
Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. (1 Joh 1:8). Att ha synd innebär att vi har lustar och begär, men genom trohet i frestelsen kan jag göra honom maktlös som har döden i sitt våld. Därför kan jag vara mycket glad när jag kommer i frestelser.

Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. (Jak 1:12-15).

Man måste bestå sitt prov och överge det som man frestas till i Kristi död. Bär man på anklagelse, påverkas ens ande och då kan man inte leva för Gud. Om man lever för Gud, älskar man ju sin bror och anklagar honom inte! De som ta emot förmaningarna i Bibeln lever för Gud. Oavsett hur besvärlig någon annan verkar vara, kan inte denne lägga synd som ilska, otålighet, vrede och så vidare in i en annan person. Så det är aldrig den andra som har skulden – det är synden i vårt eget kött som väcks av vad som händer. Börjar man då skylla på andra i sina tankar, har man fallit i synd och inte stått emot frestelsen.

Även om jag har synd är det inte meningen att jag ska falla i synd. Frestelsen sätter min tro på prov. Detta är ett mycket spännande liv. Även om jag har synd i mitt kött, behöver jag alltså inte synda!

Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen. (Hebr 2:14). Döden kommer som en stor besvikelse för många människor eftersom den gör slut på alla mänskliga planer. Det är ett evigt liv att vinna genom att stå fast i frestelsen. Jesus kom för att befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.

Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas. (Hebr 2:16-18). Han måste bli lik sina bröder! Är det inte enkelt? När vi lider i köttet slutar vi också synda. Jesu ande blev aldrig befäckad av synden i köttet. Vilken överstepräst vi har!

Utdrag ur boken «Herde och Profet»

© COPYRIGHT STIFTELSEN SKJULTE SKATTERS FORLAG, NORWAY | brunstad.org