Gå till innehåll

Inte ensam men ensam iallafall

Varför känner jag mig ensam även när jag är omgiven av mina vänner? Och hur kan jag hantera dessa känslor?

Jag har vänner på sex kontinenter, kollegor som står mig närmare än min egen familj och tillräckligt med följare på sociala medier för att forma en liten armé. Ändå känner jag mig lika ensam som en igelkott i en ballongbutik.

Jag vet inte varför. Jag vet inte hur. Jag bara känner mig ensam. Övergiven. Som om alla andra är bättre vänner med varandra än med mig. Att de har det roligare tillsammans. Att jag egentligen inte hör hemma i denna krets eller detta samtal. Att jag befinner mig på en helt annan våglängd.

Ett tag avvärjde jag denna känsla med försäkringar om att jag var populär. Att folk verkligen ville vara tillsammans med mig. Att jag visst var lika stor del av gruppen som de andra, men jag visste innerst inne att, oavsett om detta var sant, vilket ofta var fallet, hjälpte det inte mycket mot det att jag helt enkelt kände mig ensam. Kvar satt jag alltså med en konstig, orimlig känsla av ensamhet som jag varken kunde förklara eller bli av med.

Så jag kämpar mot den och mitt krig mot ensamhet utkämpas på tre fronter.

Förneka anklagaren

Det första jag var tvungen att inse var att tankarna om att inte passa in med de andra eller vara en del av det som hände, var lögner som Satan kom med för att driva bort mig från brödraskapet.

Kanske innehöll de en smula sanning. Kanske jag faktiskt befann mig lite på utsidan, men Satan säger aldrig hela sanningen och det har aldrig varit Guds vilja att vi ska vara ensamma.

Satan säger aldrig hela sanningen och det har aldrig varit Guds vilja att vi ska vara ensamma.

Guds ord försäkrar mig om att jag är älskad. Det står att jag och de som är tillsammans med mig har blivit utvalda innan världens grund blev lagd. (Ef 1:4) För varje lögn som Satan kommer med kan jag hålla fast på Guds ord och tro på att det inte är hans vilja att jag ska känna mig ensam. Gud ska hjälpa mig.

Och kanske viktigast av allt är ordet 1 Johannes 1,7: ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra.” Jag vet att Bibeln är sann oavsett vilken lögn Satan kommer med. Om jag vandrar i ljuset har jag gemenskap med mina bröder.

Att lita på Gud

“Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig.” (Josua 1:5-6)

Gud är god och jag är aldrig ensam. Det finns otaliga bibelverser om hans kärlek. Han är trofast. Han älskar mig. Han finns alltid där för mig, även om det känns att jag inte har någon.
Att tro detta kan kräva en stor kamp. Självklart försöker Satan allt möjligt för att jag ska tvivla på Guds närvaro, men det är bara hans lögner. Gud ord är sant. Ofta ber jag till Gud av hela mitt hjärta när jag står mitt i en grupp av vänner och känner vågor av ensamhet skölja över mig.

Och han hör mig.

Ibland sträcker Gud ut sin hand och tar helt bort de ensamma känslorna och låter mig känna värmen och kärleken från Kristi kropp direkt, men för det mesta kommer hjälpen i form av styrka för att kämpa mot tankarna, lögnerna och känslorna som väller upp.

Att ha Gud där för att trösta och vägleda mig när mina känslor inbillar mig att ingen annan vill göra det, är en hjälp som inte går att mäta.

Bön. Det är en enkel handling, men något som ofta blir förbisett. Att ha Gud där för att trösta och vägleda mig när mina känslor försöker inbilla mig att ingen annan vill göra det, är en hjälp som inte går att mäta.

Att vara en del av Kristi kropp

Gud skapade Kristi kropp av en orsak. Han ville att människorna skulle vara tillsammans med varandra.

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.” (Hebr 10:24-25)

Vi strider alla samma strid. Vi kämpar alla samma kamp mot synden.

Jag kan inte låta känslorna få stänga ut mig från brödraskapet. Det som ofta hjälper mig mest när jag känner mig ensam är att möta andra kristna och samtala om Guds ord. När jag hör om kampen mot synd som mina bröder går igenom inser jag att vi egentligen inte är så olika, trots våra skillnader. Vi strider alla samma strid. Vi kämpar alla samma kamp mot synden.

Det är i gemenskapen som vi ser att vi absolut inte är ensamma.

Den avgörande stöten mot denna fiende är att umgås med andra kristna. Att verkligen lära mig att älska mina bröder i Kristus. (Joh 15:13) Det är nyckeln.

Så istället för att fokusera på huruvida jag passar in eller inte och om jag är omtyckt eller inte, så kan jag ge mitt liv och fokusera på de andra.

Det är i gemenskapen som vi ser att vi absolut inte är ensamma.

Det är så enkelt som att skicka ett meddelande till någon för att önska dem en segrande dag, att erbjuda sig att ta disken, att bjuda någon på middag eller att be för folk. Det finns många saker, stora och små, som jag kan göra för att ge mitt liv för mina vänner.

Att ge sitt liv betyder att kämpa emot misstankar, tvivel, kritik och andra negativa tankar som Satan vill att jag ska tro på.

Jag måste kämpa emot dessa tankar, men om jag vill ha gemenskap med de andra, är det en glädje att göra detta.

När hela mitt fokus är vad jag kan göra för de andra, så krymper och försvinner de ensamma tankarna och jag segrar och är en del av brödraskapet. Och jag är aldrig ensam.

Segerpriset

Jag vill vara en del av Kristi kropp i evigheten, omgiven av mina bröder och systrar som har kämpat mot synden för sin plats i himlen.

Jag blir fortfarande angripen av tankar som Satan försöker fresta mig med, men jag kämpar emot honom. Jag kämpar för att avslöja hans lögner, för att hålla mig nära Gud och för att fokusera på vad jag kan göra för andra. Och varje dag som jag kämpar kommer jag närmare Gud. Jag fogas tätare samman med Kristi kropp och dessa ensamma känslor som en gång verkade så överväldigande och oöverkomliga har blivit svagare.

Jag vill vara en del av Kristi kropp i evigheten, omgiven av mina bröder och systrar som har kämpat mot synden för sin plats i himlen. Det är inte ensamhet. Det är brödraskap. Den evigheten börjar idag.

Kärnpunkter

AktivKristendom av Brunstad Christian Church utforskar hur Guds ord utmanar och ger oss kraft till att leva 100 % enligt hans vilja, så att vi inte längre behöver falla i synd, utan kan uppnå ett segrande liv.

Ladda ner e-bok gratis

Jeg er korsfestet med Kristus

Detta norska häfte baserar sig på Paulus ord i Gal 2:20: “Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. Här förklarar Elias Aslaksen betydelsen av detta, och hur läsaren kan ge samma vittnesbörd för sitt eget liv som Paulus kunde ge.

Följ oss