Vad innebär det att vara korsfäst med Kristus?

Vad innebär det att vara korsfäst med Kristus?

Att förstå denna kärnkunskap är livsviktigt!

"Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden." Rom 6:6.

Paulus skriver som om det är en välkänd och trodd sak att den gamla människan blev korsfäst. I dag är detta en högt okänd sak bland de kristna. De kanske vet om det som en död kunskap, men utan att tro det har man ingen glädje av det.

Jag hörde nyligen en ung man vittna om att han nu trodde sig vara korsfäst med Kristus, att det var en troshandling. Han var sprudlande glad. Det var välsignat att höra, för det är något helt annat än det gamla; att synda och få nåd. Jo, det passar för en nybörjare, men när man med tiden borde vara en lärare i Kristus och fortfarande syndar, är det slappt och bedrövligt. Vi måste ju någon gång komma till seger över allt det vi vet är synd, för det är den gamla människan. Det omedvetna kommer vi till allteftersom. Och när vi får ljus över det, blir även det korsfäst. Syndens kropp bryts ner och vi tjänar inte längre synden.

Genom tro håller vi synden i döden, där den med rätta hör hemma. Vi räknar oss som döda för synden, och levande för Gud i Jesus Kristus. Synden ska inte härska i våra dödliga kroppar, så att vi lyder dess begär. (Rom 6:11-12)

Lidelserna ligger i vår dödliga kropp, men vi ska inte lyda dem. Vi ska med andra ord vara döda för lidelserna. Det har vi fått makt till genom att fatta trosinställningen: Död med Kristus, korsfäst med Kristus.

"Jag är korstfäst med Kristus. Och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig" När Paulus kunde tro sig vara korsfäst med Kristus, så måste det även gå an för oss. Därför är det även faktum att "De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär." Gal 5:24.

Varför går man då utan seger? Kvidande och klagan över ständiga nederlag låter ödmjukt, men är i grund och botten bara synd och vantro. En källa kan inte både ha bittert och färskt vatten.

Det hjälper inte att stå vid korsets fot, för det var inte vid foten av korset som Jesus segrade. Vi måste upp på korset. Där segrade Jesus över makterna, världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter. Där ska vi också segra.

Detta bör präster börja undervisa sina lärjungar om snarast möjligt, för det är ett faktum att ytterst få troende har tro och klara linjer i denna fråga, som ju är en livsfråga.


Artikeln publicerades först med titeln "Korsfestet med Kristus" i BCCs norska tidskrift "Skjulte Skatter" i september 1935.

© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag

Skriften är hämtad från Svenska Folkbibeln. Copyright © 1998 av Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. Används med tillstånd.