Är din kropp under Guds Ande eller syndens drift?

Viktig lära för att placera allt på sin rätta plats och hjälpa oss att besegra synden.

Är din kropp under Guds Ande eller syndens drift?

Skrifterna talar om:

  1. Syndens kropp (Rom 6:6)
  2. Syndig natur (Kol 2:11)
  3. Dödens kropp (Rom 7:24)

1. Syndens kropp

Syndens kropp är den synd som bor i kroppen. Denna synd ses som död så länge den inte får med sig sinnet på sina krav. Den gamla människan är korsfäst med honom för att syndens kropp skulle bli tillintetgjord, så att vi inte längre tjänar synden. “Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull.” Rom 8:10. Den helige Ande är drivkraften, som leder oss helt motsatt mot kroppens begär. Kroppen dör därmed, när den inte får tillfredsställa sina syndiga krav. Det blir offer för Andens krav och tillintetgörs. Kristus bar sig själv fram som ett välbehagligt offer för Gud i kraft av en evig Ande (Hebr 9:14).

Det betyder emellertid inte att syndens kropp är overksamt. Vår mänskliga ande står i förbindelse med synden där vi saknar kunskap, ljus och inte är levandegjorda, och förorsakar något som skriften kallar “kroppens gärningar”. Dessa gärningar kommer fram mot vårt bättre vetande och mot vårt bättre sinne, som tjänar Guds lag. Därför måste de även dödas med hjälp av den helige Ande efter att de har kommit fram (Rom 8:13). De är om dessa gärningar som Paulus säger: “Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.” Rom 7:17. Hur kan man säga att det inte är jag som har gjort det, utan synden som bor i mig, när det är jag som har gjort det? Jo det beror på att jag inte gjorde det medvetet, utan synden i lemmarna tog mig, dvs min kropp tillfånga och tvingade mig att göra något som jag egentligen hatar. Det som är fött av kött kan inte vara lydig mot Guds lag.

Efter att vi nu är födda på nytt och har fått Guds Ande i pant, strider Anden mot köttet och köttet mot Anden. Köttet får övertaget där min mänskliga ande ännu inte är levandegjord, och kroppens gärningar kommer fram. I gengäld får Anden revansch genom att vi dödar dessa gärningar genom Anden, så fort de har kommit fram. Kunskapsljuset gynnar därav vårt sinne, samtidigt som vi hålls nere efter köttet genom dom, lidande och död. När vi väl har fått ljus över en sådan kroppens gärning, tillhör den därefter i framtiden den gamla människan och är korsfäst tillsammans med den på förbannelsens trä, för att så småningom dö i Kristi kropp tillsammans med honom.

Det finns ingen fördömelse för kroppens gärningar, och Paulus tackar Gud genom Jesus Kristus, vår Herre, för att han tjänar Guds lag med sinnet, men syndens lag med köttet (Rom 7:25). Det kan inte vara på annat sätt, eftersom kött är kött så länge det existerar.

Trots detta finns det hopp om att syndens kropp ska förintas, när den gamla människan är korsfäst. Vad är den gamla människan kanske man undrar då. Det är den människa som följde sina lustar i köttet, mot bättre vetande. Nu är vi korsfästa för allt det vi förstår är synd, men där vi saknar ljus kommer synden ännu fram. Vi blir emellertid inte dömda för detta, eftersom vi ännu inte ser den. Dessa dolda synder dras emellertid också fram inför vårt medvetande genom Andens ljus, och måste då dödas genom Anden för att vi ska leva.

  1. Syndig natur

Den syndiga naturen är den del som ger sig som ett redskap för synden i kroppen. Synden härskar. De gärningar som kommer fram genom detta kallas köttets gärningar, i motsats till kroppens gärningar. Sinnet tjänar syndens lag, medan det vid kroppens gärningar tjänade Guds lag. “Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.”Gal 5:19-21.

Dessa gärningar kan inte dödas genom Anden, eftersom den som gör sådant inte har ärvt Guds rike. Hon tjänar syndens lag med sitt sinne, lusten blir befruktad och föder synd och död. Man måste rensas från köttets gärningar genom syndernas förlåtelse. Köttets förhud måste skäras bort. Syndens natur måste kläs av genom Kristi omskärelse och begravas med honom i dopet. (Kol 2:11-12)

Syndens natur gör köttets gärningar, som är överträdelse av lagen. Därför är även lagens förbannelse verksamt, och personen i fråga blir övertygad om synd, eftersom hon inte tror på honom. En människa består av kropp, själv och ande. Den gamla människan är den vars sinnelag är förbundet med synden i köttet, och som betjänar sig av syndens natur. Den nya människan tjänar Guds lag med sinnet och framställer sin kropp som ett välbehagligt offer för Gud, och som ett redskap för rättfärdigheten. Nu ska och kan den gamla människan avläggas och den nya människan iklädas, vilket är det samma som att synden i köttet får sin dom och död i Kristi kötts kropp, och man får tillräckligt med uppståndelseskraft till att använda sin kropp till rättfärdighet så långt man har ljus och liv.

Det är just i detta som den sanna friheten för anden uppenbaras; och köttet, som Kristi slav, hålls på plats och berövas sin frihet.

  1. Dödens kropp

Dödens kropp är den kropp som är underkastad förgängelsens lagar på grund av synden som bor i det, oavsett om det nu är framställd som ett redskap för rättfärdigheten eller utnyttjas i syndens tjänst. Denna kropp ska dö oavsett. Om man upplever Kristi återkomst, ska den uppslukas av livet och avklädas efter Guds vilja. Den är av jord och är underkastad förgängelsens lagar precis som allt annat i naturen. “Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt, också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning.” Rom 8:22-23 (2 Kor 5:2).

Så länge vi befinner oss i kroppen är vi borta från Herren, men när vi vandrar bort från kroppen, är vi hemma hos Herren. “Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” 1 Kor 15:51-56.

När man på uppståndelsens morgon ikläs den oförgängliga kroppen, ska man slippa sucka som Paulus: “Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” Det dödliga har uppslukats av livet och alla lärdomar om syndens kropp, syndens natur och dödens kropp försvinner i strålglansen av härlighetens kropp. Trots detta är det nödvändigt att ha dessa Kristi lärdomar, så länge vi befinner oss i denna bostad för att kunna lära att sätta allt på sin rätta plats, och för att kunna besegra synden så att härlighetens kropp kan bli ännu härligare. För i de dödas uppståndelse kommer en att stråla som solen, en annan som månen och en annan som stjärnorna. Låt oss arbeta för att få en sådan ingång i Guds eviga rike.


Artikeln publicerades för första gången i BCCs norska tidskrift “Skjulte Skatter” i november 1915 under titeln “Det forgjengelige legeme under Guds Ånds – eller syndens drift.”
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag

Du kanske vill läsa fler artiklar av Johan Oscar Smith her.

 

Ladda ner e-bok gratis

Jeg er korsfestet med Kristus

Detta norska häfte baserar sig på Paulus ord i Gal 2:20: “Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. Här förklarar Elias Aslaksen betydelsen av detta, och hur läsaren kan ge samma vittnesbörd för sitt eget liv som Paulus kunde ge.