Gud ger den ödmjuke nåd

Ödmjukhet måste vara väldigt viktigt om Gud ger sådana människor nåd! Så hur viktigt är det egentligen?

Gud ger den ödmjuke nåd

Ödmjukhet är grundlagen för all frälsning och nu står det så klart för mig att det i djupaste förståelse inte handlar om något annat. Gud ger den ödmjuke nåd oavsett vad människor tycker och tänker. Den stolta eller högmodiga eller övermodiga eller självkloka blir Guds motståndare.

Frälsning och ödmjukhet går hand i hand

Det enklaste begreppet om ödmjukhet får man genom att ha små tankar om sig själv. När det påverkar mig starkt, bevisar det att jag får nåd. Den ödmjuka får nåd (Jak 4:6; 1 Petr 5:5), och nåd är att få all den hjälp jag behöver. Det hjälper inte om jag så bad hela natten om att få kärlek om jag inte är ödmjuk. Bara då får jag nåd.

Man får nåd i samma grad som man är ödmjuk. Om man inte märker framgång överhuvudtaget, innebär det att man inte har fått nåd. Som människa kan man göra mycket. Man kan försöka att ersätta bristen på nåd med iver för olika saker. Man kan vara en duktig och bra människa, men det hjälper inte med det som är gott och nyttigt om Gud står emot en. Man erkänner ingenting, dömer inte sig själv, utan försvarar sig själv istället.

Det märks när det lyckas och det blir framgång. De flesta är inte ödmjuka överhuvudtaget. De syndar med sin mun, men ber inte om förlåtelse. Det Gud så gärna vill göra är att förvandla oss helt invändigt. Man kan känna sig förorättad, tycka att man inte blir behandlad rätt och tänka på vad andra människor tycker och tänker om en. Man tänker inte på Gud, utan hur man blir behandlad av människor. Då är man olycklig och kaninte bli lycklig, eftersom man har Gud som motståndare.

Många saknar kraftigt ljus. Ingenting sker i livet förutom genom denna lag: Den som sig själv förnedrar – frivilligt går ner på egen hand – blir upphöjd. (Matt 23:12; Luk 14:11) Med det lilla förnuftet en människa har borde det vara självklart för en att det måste vara avskyvärt i Guds ögon att man har stora tankar om sig själv. Om man är väldigt lite ödmjuk, lyckas väldigt lite för en, och om man är extra ödmjuk lyckas det extra bra. Hur skulle Gud kunna välsigna en som saknar självkännedom och är en arrogant karl? Det är en livslag. Han kan inte välsigna en sådan person.

Själva saken!

Allt handlar om en enda sak. Om det inte lyckas för en, är och förblir man mänsklig och själisk. Det handlar inte bara om det, som man har sett förr, att det är rättatt vara ödmjuk. Allt kretsar runt det. Inget öppnar sig för en när man inte är ödmjuk. Därför är man inte levande intresserad av Bibeln. Att tycka att man gör det bra och inte har något att erkänna är i allra högsta grad ödesdigert. Och dömer man andra, är man dessutom ogudlig. Dömer man däremot sig själv, blir man inte dömd.

I Jak 4:6 står det: “Gud står emot de högmodiga.”Så tänker man: “Jag är inte högmodig.” Men det är just det man är, när man inte får nåd. De ödmjuka ger han nåd. Alltid. Då ser man sig själv istället för att döma och kritisera andra. “Underordna er därför Gud.” 1 Petr 5:6. ”

Det Gud är intresserad av är att få oss frälsta helt och fullt. Men det hänger på hur vi tar det. Var och en får förstå det så gott han kan. Förnedra sig själv – det är något som i stort sett aldrig sker. Tvärtom försvarar man snarare sig själv. Ödmjukhet är inte bara en huvudsak. Det är själva saken, alltså handlar det bara om en enda sak. Vi väljer själva vilket liv vi går mot. Att det går dåligt för mig är aldrig någon annans fel!


Utdrag från ett tal av Elias Aslaksen, Hønefoss, 14  januari 1976. Publicerat i boken “Elias Aslaksens sista tal”, januari 1979.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag

 

Ladda ner e-bok gratis

Å være kristen

Att vara kristen går mycket djupare än att bara önska Jesus välkommen in i hjärtat och tro på syndernas förlåtelse. Det är ett liv i utveckling och växt i allt som är av Kristus. Detta häfte förklarar det grundläggande av ett kristet liv på ett mycket tydligt och enkelt sätt.