Vad är gemenskap?

Gemenskap är mycket eftertraktat, men varför är gemenskap nödvändigt?

Vad är gemenskap?

“Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” 1 Joh 1:7.

Många, både ogudliga och religiösa, kan ha vänner, en umgängeskrets, som de tycker om, men de har inte gemenskap. De vet inte vad gemenskap är.

Gemenskap är att ha samma mål

Vad är det då? Det är att älska varandra och ha omsorg för varandra samtidigt som man har samma mål. De är födda på nytt till ett levande hopp (1 Petr 1:3-4). Sådana har blivit utvalda bland alla sorters människor, till att bli en kropp, Kristi kropp (Kol 3:11-15).

Kristus ska vara allt i alla trots de stora motsättningarna vi ser mellan dessa utvalda. Därför består inte gemenskapen i att de tycker om varandra efter köttet, utan att de älskar varandra i anden, i samma kallelse. Och gemenskapen består i att vi har omsorg för varandra, och att vi blir frälsta, så att Kristi fullhet ökar mer och mer.

Så bevaras gemenskapen

För att förbli i denna kärlek kan man inte låta sig störas av andras egenheter, eller hamna utanför kärleken på grund av att den andra syndar. Det är just då som kärleken och omsorgen ska uppenbaras desto mer. Och Paulus skriver:  Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra […]” Kol 3:12-13.

Man ser sin egen synd, sin egen mänskliga natur som till exempel otålighet, självgodhet eller högmod, genom den andras egenheter och behöver rening i Jesu blod. Den som inte älskar sanningen, så att han kan erkänna det som måste renas, hamnar utanför gemenskapen. Här måste man vaka över sig själv och inte döma andra. Vi kan frälsa andra, så att de inte förlorar gemenskapen genom att själva renas, så att kärleken och omsorgen ökar.

Läs även: Döm dig själv

Vandra i ljuset

“Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.”Rom 7:21. Att vara medveten om detta får en att frukta istället för att bli övermodig. Paulus märkte att han blev tillfångatagen av lagen i lemmarna, som stred mot lagen i hans sinne (Rom 7:21-25, Rom 8:1-2).

Allt detta kom Paulus fram till genom att vandra i ljusetoch låta sig drivas av den helige Ande. Han hade ljus över det som kom från sin natur, kroppens gärningar, eftersom han inte levde efter köttet, och därför kunde döda dem genom Anden och renas i Jesu blod.

“[…] i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor.” 2 Petr 1:7. Avsikten med umgänge och vänskap med dem som befinner sig utanför gemenskapen, är att föra dem till Gud. “Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.” 1 Petr 3:18.

Här ser vi att alla Jesu lidanden var för hans egen utbildning, för att föra oss fram till Gud (Hebr 2:10-11). Så blir det även för oss när vi vandrar i ljuset. Då uppstår det lidande i köttet genom korset. Först för att vi själva ska bevaras i gemenskapen i ljuset, och vara i stånd till att hjälpa andra till att bevaras i gemenskapen. Och för att föra dem som är utanför, in i gemenskapen, för att leda dem till Gud.

Sådana människor blir aldrig ensamma.


Detta är en redigerad version av en artikel som har publicerats i BCCs norska tidsskrift “Skjulte Skatter” i januari 1983 under titeln “Samfunn”.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag

Kanske du är intresserad av att läsa mer på vår temasida om Kristi kropp, eller dessa utvalda artiklar:

/vill-du-ge-ditt-liv-for-karlek

/ett-som-fadern-och-sonen

 

Ladda ner e-bok gratis

Jeg er korsfestet med Kristus

Detta norska häfte baserar sig på Paulus ord i Gal 2:20: “Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”. Här förklarar Elias Aslaksen betydelsen av detta, och hur läsaren kan ge samma vittnesbörd för sitt eget liv som Paulus kunde ge.