20 exempel på vad det innebär att vara fattig i anden

"När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom.Då började han tala och undervisa dem: ‘Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.'" Matt 5:1-3.

Att vara fattig i anden är väldigt viktigt och värdefullt om det innebär att man griper tag i självaste himmelriket!

Hur vet man om man är fattig i anden? Här följer egenskaper hos en som är fattig i anden:

1. Man är alltid liten i egna ögon. Man upphöjer inte sig själv. Man är inte stolt. Trots att andra kan se en som obetydlig, ser man allt som Guds vilja och jublar över att tillåtas få del av Kristi lidanden. Det blir naturligt för en att vandra efter Lammet; ödmjukhet blir ens näring, upphöjelse en belöning. (1 Petr 5:5; 1 Petr 4:13; 1 Petr 5:6)
2. Man älskar att uträtta alla hans gärningar i det dolda utan att bli ärad av människor. (Matt 6:1-4)
3. Man älskar att ta den sämsta platsen, inte för att man förväntar sig att erbjudas en bättre, utan för att man tycker att det är den bästa platsen för en själv. (Luk 14:7-11; Fil 2:3)
4. Man är sen till att handla, varken aggressiv eller krävande.
5. Man älskar att ge upp egna fördelar till andras nytta. (Fil 2:4)
6. Man söker inte efter att bli något stort, varken på andlig eller jordisk nivå. Det enda man önskar är att göra Guds vilja i allt.
7. Man försöker inte få inflytande över andra, men hoppas av hela hjärtat att människorna kommer under Guds inflytande. (1 Kor 2:1-5; 1 Kor 9:19-23)
8. Tiden är dyrbar och kan inte slösas bort, och trots det förhåller man sig lugn och förhastar sig aldrig. (Ef 5:16-17)
9. Man helgar sig själv så att andra kan använda en som förebild och själva bli helgade i sanningen. (John 17:19; 1 Tim 4:16)
10. Man förnekar sig själv så att ens liv inte gör förstör för andra på något sätt. (Matt 16:24)
11. Nöjd med det kors Gud ger en att bära, klagar man inte när andra stör en.
12. Man drar sig inte undan Kristi lidande, för att man ska kunna vara andra till hjälp efter att man själv har blivit prövad. (Rom 8:18; 2 Kor 1:3-5)
13. Man är alltid lika nöjd oavsett vart Gud placerar en, om det så skulle vara bland många människor eller en mer isolerad plats, eftersom man möter Gud överallt genom att göra hans vilja.
14. Man vinnlägger sig om att alltid lämna sanningen efter sig där man har varit, oavsett om det handlar om det andliga eller det jordiska.
15. Kärleken tvingar en att bidra till de andras bästa, och man känner att man står i skuld till alla. Livet som tjänare utvecklas djupare och man är mer än villig att bära andras bördor.
16. Man drömmer inte om stora saker, utan ger akt på de små sakerna. Inget arbete är obetydligt, ingen är för liten för att betjänas.
17. Man diskriminerar inte, utan tjänar alla. Därför går man lika villigt dit sorgen väger tungt som dit glädjen flödar över. (Mark 9:35; 1 Kor 9:19-23; Rom 12:15-16)
18. Livet levs för att ge det som ett offer. (Mark 10:45; Joh 15:12-13)
19. Om man bara kan lindra andras lidande så går man villigt över taggar och tornen. (2 Kor 1:3-6; Kol 1:24)
20. Örat lyssnar efter Guds röst, inte bara för att få något själv, utan för att göra det man hör. (Jak 1:22)

Fattigdom i anden är verkligen något att sträv efter – "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket."

Detta är en redigerad version av en artikel som publicerades i BCCs norska tidskrift "Skjulte Skatter" i december 1912 under titeln "Ikke i ord, men i gjerning och sannhet."
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag