Advent – förväntning om frihet!

Vad hade väl kristendomen varit utan att Jesus kom till jorden? Adventstiden ger mig en extra möjlighet att fundera på varför min käre Frälsare lät sig födas som människa och vilka möjligheter det öppnar för mig i mitt liv.

Adventstiden leder upp till dagen då ett nytt hopp föddes för alla som var trötta på att slava under sina egna begär, lustar och benhägenheter. Ja, ett hoppets ljus tändes för alla som led av allt det trånga, kalla och onda i sin egen natur som förstör friden, det goda, det styrkande och uppbyggande.

Det är han som kan återställa allt som kom till jorden och som är en mästare i att frälsa och förlossa. Han som har besegrat allt mörker och all död och som var den första som förkunnade ljuset! Det är han, fredsfursten, förlossaren, rådgivaren och medlaren mellan oss och Gud. Det är hans fattiga och ringa ankomst till vår jord vi firar och påverkas av under dessa dagar.

Låt oss i barnslig glädje glädja oss över denna lilla pojke. I och med hans födelse gick många profetier i uppfyllelse. Genom hans liv ska vi nu frälsas, så att de profetiska orden om oss också ska gå i uppfyllelse. Tänk! Genom vårt liv ska "djävulens gärningar göras till intet"! Vi som förut var syndens slavar, kan nu befrias genom att erkänna sanningen om oss själva (Johannesevangeliet 8:31-36).

• Fria att dö bort från oss själva!

• Fria att leva Jesu liv!

• Fria att tjäna de andra osjälviskt!

•Fria att älska de andra utan några bergränsningar överhuvudtaget!
Vilken fantastisk frihet i Jesus Kristus, som vi alla nu har möjlighet att uppleva. Inte undra på att änglarna ropade: "Var inte förskräckta. Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag." (Lukasevangeliet 2:10-14).
Åh, han förtjänar verkligen vår hängivenhet, vår obehindrade kärlek, uppmärksamhet och lyssnande öra! Hans öra är i sin tur vänt mot våra böner. Han vill ha en privat nattvardsmåltid med oss med personliga samtal och gemenskap
(Uppenbarelseboken 3:20 och Första Korinthierbrevet 1:9). Låt oss öppna våra hjärtas dörrar för hans tal, hans ljus, hans värme och oändliga kärlek! All glädje i världen är ingenting i jämförelse med att bli fängslad av honom!

Den som Honom har sett kan inget fresta.
Ringa verkar allt han sedan ser.
Den som Honom har sett kan allting mista.
Han beär därefter inget mer!
(Edin Holme)