Ångesten förlorade sin makt över mig

Alison upplevde en födselsångest som nästan var fysisk, men hon visste att hon har en Gud som är starkare än vilken ångest som helst.

Tidigt i min graviditet vaknade jag upp mitt i natten av en våg av ångest som plötsligt sköljde över mig.  Det var den tredje natten i rad som detta hände. Denna ångest, som var så äkta att jag nästan kunde känna den som fysisk smärta, handlade konstigt nog inte om barnets hälsa utan om mig och födseln som väntade mig.

Detta var inte mitt första barn och jag visste att det var ganska vanligt att uppleva födselsångest, men jag hade aldrig upplevt en så djup ångest så tidigt i graviditeten. Mina tidigare födslar hade varit långa och inte helt problemfria, men efter medicinsk standard hade de varit relativt ”normala”. Jag kunde inte ens förklara för mig själv varför denna nästan irrationella panik hade drabbat mig på detta sätt. Medan jag låg där blev jag säker på en sak. Detta kunde inte fortsätta i sju eller åtta månader till utan måste ta slut!

Jag visste vart jag kunde få hjälp

Genom dimman av rädsla och ångest vände jag mig till den enda som jag visste kunde ge mig hjälpen som jag behövde. Till Jesus som själv har sagt “Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.” Matt 11:28.

”Kära Jesus, ge mig den vilan. Ta hand om min bebis och mig, men mest av allt hjälp mig att segra över denna ångest, bad jag och tänkte på andra löften från Gud i Bibeln som jag läste för att driva bort ångesten.

”Kära Jesus, ge mig den vilan”, bad jag

“Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.” 1 Pet 5:7. (Även Filipperbrevet 4:6-7 och 2 Timoteus 1:7)

Medan jag citerade dessa verser för mig själv kände jag hur frid och ro övervann rädslan och jag kunde somna igen.

Seger i kampen mot ångest

Följande veckor gick jag igenom denna kamp under flera nätter, men bad varje gång för att driva bort rädslan och ångesten. Jag bestämde mig för att inte ge efter för denna ångest i mitt hjärta. Jag skulle vara frimodigt och stark! (Josua 1:9)

Allteftersom tiden gick kände jag att ångesten började förlora sitt grepp om mig, även om det fortsatte att vara en frestelse. Den kom allt mer sällan och var lättare att förvisa.  Jag blev inte längre hemsökt av den på dagen och var inte nervös för att somna på natten. Jag upplevde att Gud verkligen var med mig och att jag fick hjälpen som jag behövde och som han har lovat genom att lita på honom och tro på hans ord!

Jag upplevde att Gud verkligen var med mig och att jag fick hjälpen som jag behövde och som han har lovat genom att lita på honom och tro på hans ord.

Jag insåg även att kampen mot ångest var avgörande för att behålla min tro och tillit till Gud. Att släppa in ångesten hade varit detsamma som att tvivla på Gud och tvivla på hans löften.

Efter ungefär fem månaders graviditet föreslog ett av våra barn ett namn på barnet. När jag tog reda på namnets betydelse såg jag att namnet betydde ”Symbol på seger”. Det var namnet som jag ville att min bebis skulle heta! Jag skulle segra över ångesten helt tills dess att bebisen var född.

Full tillit till Gud ger vila

När dagen kom och min man och jag körde till sjukhuset kände jag åter den gamla frestelsen till att bli ängslig. ”Nej!”, bestämde jag. ”Oavsett vad som än händer nu ska jag förbli i vila. Jag har bett Gud om att ta hand om oss och jag vet att han kommer att göra det. Jag ska inte oroa mig!”

Och det var precis det jag upplevde. Frid medan timmarna sakta släpade sig förbi och sjukhuset bestämde en sak för att sedan ändra sig. Vila när födseln äntligen satte igång och fortsatte i flera timmar utan framsteg. När det blev komplikationer och födseln, medicinskt sett, blev den värsta jag hade haft kunde jag fortfarande förbli i vila.

Och när bebisen äntligen låg i mina armar kände jag, trots fysisk utmattning, bara frid, ro och tacksamhet. Ångesten som hade försökt att hemsöka mig i nästan nio månader måste nu lämna mig en gång för alla. Jag var så tacksam över att inte ha gett vika, utan kämpat emot, även i de mörkaste stunderna. Jag visste med full övertygelse att Gud hade varit med mig och hjälpt mig, inte bara så att bebisen och jag kunde komma genom detta tryggt. Den största triumfen var att Gud hade varit med mig i min kamp mot ångesten och jag hade segrat.
”Lauren Joy”, tänkte jag medan jag såg ner på min lilla flicka. ”Hennes namn ska betyda ”Seger” och ”Glädje”.