Antikrists ande, del II: Förnekelse av byggnadens hörnsten

"Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid.  Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll.  De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." Luk 19:42-44.

Skökan på Jesu tid stod inför sitt fall när han förkunnade dessa ord på Oljeberget. Men hade de på den dagen vetat vad som kunde ge dem verklig frid, kunde de ha blivit räddade, men det var dolt. I sin vantro mot Ordet stötte de sin fot på stötestenen – Jesus – han som Gud hade gett dem som hörnsten i byggnaden, som är församlingen. Det är en andlig byggnad som består av dem som tror på honom som "Messias [Kristus], den levande Gudens Son". (Matt 16:15-18) Men de som skulle ha varit byggnadsarbetarna som byggde denna församling förkastade honom.

Byggnadsarbetarna på den tiden

Byggnadsarbetarna på den tiden var fariséer och de skriftlärda. Det var de som tog hand om folkupplysningen och barnuppfostran. De hade byggt samhället, och de satt på Moses stol, men gjorde inte som de lärde. Byggnaden hade blivit både sned och skev. Nu kom Jesus och skulle läggas in i denna byggnad som hörnsten. När byggnaden skulle rätas upp, började det knaka och braka i fogarna, så att byggnadsarbetarna blev helt förskräckta.

Vi ser hur Jesus i Bergspredikan rätar upp byggnaden: "Den som hatar sin broder är en mördare." "Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta." "Älska era fiender och be för dem som förföljer er." "Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom." "Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också." "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också." (Matt 5) "Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan.   Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan." Matt 7:24-25.

Men, det gick inte att räta upp byggnaden. Byggnadsarbetarna ville inte erkänna sina fel. De förkastade stenen som var utvald av Gud och dyrbar. Därför föll deras hus ihop, och fallet var stort. Den romerska härföraren kom och omringade Jerusalem. Nöden där blev så stor att de åt sina egna barn, och templet – skökans stolthet – föll. Inte en enda sten på sten blev kvar.

På sådant vis har många under tidens gång försökt att bygga. De har byggt upp stora världsriken, men de har förkastat Jesus som hörnsten, och allt har gått i grus. Låt oss ta lärdom av detta.

Den nya byggnaden

Apostlarna började bygga från grunden med Jesus som hörnsten, och de nöjde sig inte med att bara höra hans ord. Nej, det skulle göras. Detta förstår vi blev farligt för Satan, och han sände Antikrists ande till dem för att störa byggandet, men de kunde pröva andarna och antikristerna blev tvungna att lämna dem. Det uppenbarades att de inte var av dem. Men dessa motståndare gav inte upp för det. Nej, de började bygga precis bredvid apostlarna, och de smutsade ner Jesu namn med sina vidrigheter. (Hes 43:8)

En av bjälkarna som de använder mest är: "Vi kan inget göra." Det låter ju sant, och den tröskeln går folk gärna över. Den ligger nära apostlarnas "Utan mig kan ni ingenting göra." Joh 15:5. Där blir dörröppningen genast trång, för Jesus har ju därmed sagt att i honom bär vi mycket frukt.

Här är ännu en bjälke: "Jesu blod rensar från all synd." Det ligger tätt intill apostlarnas: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." 1 Joh 1:7. Och när apostlarna lägger sin bjälke: ”Den som syndar, är av djävulen", lägger motståndarna genast sin: "Min nåd är dig tillräckligt" och "Där synden är stor, är nåden ännu större." När apostlarna lägger: ”Alla som drivs av Guds Ande är Guds söner", så kommer de med sitt: "Alla är Guds barn genom tron på Jesus Kristus." Eller när apostlarna säger: "De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär", så säger de "Böj dig vid korsets fot."

Kan du höra skillnaden?

På så sätt bygger de, och många säger; ”Jag kan inte höra någon skillnad." Märker du inte att anden i apostlarnas lära är Kristus uppenbarad i köttet, och hur antikristerna vill bortförklara den? Känner du inte väggen mellan de två? Känner du inte att en dörr är trång och den andra bred?

Antikrists byggnadsverk sträcker sig högt som ett torn. Många går in genom den dörren. Dörren till apostlarnas hus är trång, och få finner den. Lärjungarna blev många gånger oroliga och förfärade över hur ensamma de blev, men Jesus sa: "Den som har öron, han hör. Lyssna, du som har öron!" (Matt 11:15) Och Johannes skriver: "De är av världen och därför talar de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem. Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss, den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande." 1 Joh 4:5-6.

Så träffande det är när vi ser på stora konferenser och andra tillställningar och hur världen präglar dem. Människor med stor värdslig utbildning är de som gör sig gällande. Tanken på om de är andliga är helt främmande. Ja, de är verkligen av världen, de talar av världen, och världen lyssnar till dem. Det är inte i närheten av Kristus uppenbarat i köttet. Och jag hörde en annan röst från himlen säga:"Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor." Upp 18:4.

Detta är ett utdrag av kapitlet "Antikrists ande" från boken "Bruden och skökan och den sista tiden", utgiven i september 1946 av "Skjulte Skatters Forlag". © Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag.