– Äntligen började jag tro på att jag var värdefull

”Jag är ingenting. Alla andra är bättre än mig”. Liknande tankar är inte ovanliga för många. Under tonåren led Ruth Kloosterman just pga av dessa tankar, men med Guds hjälp fick den osäkra flickan ett bättre självförtroende.

Det är lugnt och stilla i cafeterian denna förmiddag. Sommarsolens svaga sken påminner oss om att hösten är nära. "Jag trodde inte att någon skulle tycka om mig om de lärde känna mig."

I soffan vid ingången sitter Ruth Kloosterman, 40 år gammal. Hon är gift, har barn och är allmänt känd som en pratglad och sprudlande dam. Men så har det inte alltid varit. "Jag var en tystlåten och blyg flicka", börjar Ruth och tänker tillbaka på tonåren. Hon föredrog att vara ensam och läsa en bok. "Jag trivdes för mig själv", säger hon.

Hon växte upp i Winnipeg, Manitoba i Kanada med tre äldre syskon. Hennes pappa dog när mamman väntade henne, och som ungdom tänkte Ruth mycket på sin pappa. Hon låg ofta i sängen och bad till Gud.

"Jag bad om att jag inte skulle komma bort från den förståelsen som jag hade fått hemma", säger Ruth och berättar om sin uppväxt i ett gott kristet hem.

Hon var en snäll flicka, men lite försiktig av sig och rädd för att göra fel. Även om den lilla flickan verkade ha det bra så gick hon igenom en tuff tonårstid.

Ruth led av dåligt självförtroende. Hon var blyg av naturen och hård mot sig själv. "Jag trodde inte att någon skulle tycka om mig om de lärde känna mig", berättar hon. När hon var tillsammans med andra människor kände hon sig alltid mindre värd än dem. ”Jag är ingen. Alla andra är mycket bättre än mig. Jag kan ingenting”. Det dåliga självförtroendet gjorde att Ruth undvek att uttrycka sina egna åsikter då hon umgicks med människor som hon ansåg var ”bättre” än sig själv. "Jag ville så gärna att de skulle tycka om mig", förklarar hon.

En kopp svart kaffe serveras på bordet framför Ruth, men den förblir orörd. Hon är djupt inne i det förflutna. Eftersom hon så gärna ville bli omtyckt anpassade hon sina åsikter efter den person som hon umgicks med för tillfället.
"Jag avskydde konflikter, så jag var alltid tvungen att ha samma åsikt som dem." Detta resulterade i att Ruth på sätt och vis var bunden av andra personer. "Jag var inte mig själv", säger hon.

Hon fick även problem när två personer möttes som hon hade sagt två olika saker till. "På många sätt levde jag på i en lögn", säger hon.

Hon smakar på kaffet. Den medföljande chokladen har hon för länge sedan gett till en av de yngre sönerna som kom förbi för att hälsa.

En kväll i slutet av tonåren bad hon till Gud: "Gud, du måste visa mig vad jag gör för fel."

Efter det fick hon höra om det som står i Uppenbarelseboken 3:1 ”Du har namnet om dig att du lever, men du är död.” Ruth kände sig rutten inombords, eftersom hon uppförde sig som en snäll flicka fast allt inte stod rätt till inombords. ”Jag insåg att jag måste vara mig själv för att Gud ska kunna använda mig. I psaltaren står det att vi är skapade på ett underbart sätt. Gud visste vad han gjorde när han skapade mig.” Hon fick tro på att han hade en plan för hennes liv.

”Gud visste vad han gjorde när han skapade mig”

Det var Guds ord som hon fick hjälp av till att tro på sig själv. ”Det står i 1 Kor 4:7: ”Vad äger du som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då som om du inte har fått det.” ” Med den inledningen berättar hon vidare hur hon började förstå att ge vidare det som hon hade fått av Gud.

”Jag började inse att jag verkligen hade fått något av Gud. Gud hade gett mig en personlighet, och han hade även gett mig seger över synden i mitt personliga liv.” Detta ville hon nu dela med de andra. Allteftersom förändrades hennes tankesätt från att bry sig om vad andra tänkte om henne till att bara bry sig om vad Gud tänkte om henne.

Nu började en ny epok för Ruth. Hon började uttrycka sina egna åsikter när hon umgicks med andra och hon började berätta om segrarna som hon hade vunnit. Sakta men säkert blev hon av med tankar som: ”Jag är ingenting. Jag har ingenting att berätta”.

”I början tyckte jag att jag miste vänner”, säger Ruth. Folket i Ruths omgivning var inte vana vid att Ruth hade egna åsikter. Hennes nya sätt att vara på chockerade dem därför lite grann. Men Ruth lärde sig mycket om vänskap under den tiden.
”Man behöver inte ha samma åsikter för att vara vänner”, förklarar hon. ”Tvärtom kan det vara bra att ha olika åsikter och lära sig av varandras tillvägagångssätt.” Ruth upptäckte också nya sidor hos sig själv. ”Jag upptäckte att det faktiskt fanns något som jag kunde. Jag tyckte om att sporta och att hitta på saker med de yngre flickorna”, berättar Ruth.

Som blyg tonåring ville Ruth egentligen allra helst stanna hemma. ”Men jag förstod att det var livsviktigt för mig att umgås med de andra ungdomarna”, berättar hon. Därför tvingade hon sig själv ut genom dörren, trots att det var hennes ”trygga” område. Allteftersom blev hon starkare och säkrare på sig själv.

”Äntligen började jag tro på att jag kanske var värd något.”

En sund självkänsla har varit en stor hjälp i kampen mot synden för Ruth. Med hjälp av den fick hon nåd att uppleva en trygg ungdomstid, fri från ungdomens lustar. En god självkänsla har bland annat hjälpt henne att jaga bort Satan. ”Om man tänker för dåligt om sig själv kan det vara lätt att få ett svagt samvete. Satan är åklagaren, och om jag redan från början har dåliga tankar om mig själv, så kan hans inlägg verka ganska förnuftiga. Med vetskapen om att ”jag är en värdefull person” inpräntad i en, klarar inte Satan så lätt att leda oss in på fel stig.”

Det kom inte gratis. Ruth var tvungen att kämpa sig fram till ett sunt och gott självförtroende. Tankar som ”jag är ingen”, ”jag kan ingenting” eller ” alla andra är bättre än mig” är inte så ovanliga hos unga idag. Kanske speciellt flickor har tankar som ”jag är inte tillräckligt snygg” eller ”jag är för tjock” etc. ”Men sådana tankar kommer inte ovanifrån”, säger Ruth. För henne var det helt avgörande för att kunna leva i harmoni med Gud och sig själv. Idag märker man inte mycket av den tystlåtna blyga flickan som inte vågade ha egna åsikter.

Råd för att stärka självförtroendet:

– Tänk så här: ”Jag accepterar och tror på mig själv precis som jag är. Jag tror på att Gud utvalde mig och har en fullkomlig plan för mitt liv.”

– Ta emot beröm när du får det. Du behöver det! Om du inte tar emot berömmet får du även den andra personen att känna att den misslyckades med det den försökte göra. Han/hon kommer förmodligen inte att ge dig beröm igen.

– Se möjligheterna, inte hindren. Då kan du använda möjligheterna som kommer till att lära dig nya saker. Det är bra för ditt självförtroende.

– Ta emot positiv feedback och tro på att de som ger dem verkligen menar det de säger!

– Inte ha för höga krav eller förväntningar på dig själv!