Använder jag mina talanger för att välsigna eller imponera?

Vissa har fått förmågan att spela fantastisk musik och andra har fått talets gåva. En del har förmågan att se människornas behov runt sig, medan andra kanske känner att de inte har fått någon särskild talang överhuvudtaget.

Alla har inte fått samma egenskaper, men vi har alla fått samma möjlighet att göra det goda. Jag kan använda mina förmågor, som jag har fått, på olika sätt. Antingen kan jag välsigna andra med hjälp av dem eller använda dem på ett själviskt sätt som att söka ära och beundran. Jag måste fråga mig själv vad mina mål och intentioner är. Vad är tanken i mitt hjärta?

“Se på mig! Se vad jag kan göra!” Kanske jag inte säger det högt, men jag tänker det nog ganska ofta. Mina ögon söker efter reaktioner från de andra för att se om de säger “Wow, du är verkligen duktig på det där”, men erkänner jag oron och egoismen som kommer av detta? Om jag anser att mina förmågor kan leda mig till ett lyckligt liv, så fokuserar jag inte längre på målet.

Använda mina talanger för Gud

Varför har Gud gett mig de talanger som jag har? ”Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.” Våra talanger kan användas till att tjäna andra och uppmana andra till ödmjukhet! Ödmjukhet är inte särskilt populärt nuförtiden. Tidsandan manar oss redan i ung ålder att upphöja oss själva.

Vi lär oss detta av kändisar och idrottsstjärnor som tycker om att visa hur duktiga de är. Låter jag mig påverkas av detta och får mig att förvänta och kanske till och med kräva beröm av andra när jag har gjort något bra? Att sola sig i andras beröm kan kanske verka som något värt att sträva efter, men ”bakom scenen” är ett liv som endast handlar om att få ära av andra, ytligt och belöningarna flyktiga.

“Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. Ni vet att det är av Herren som ni skall få arvet som lön. Det är Herren Kristus ni tjänar. Den som gör orätt skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.” (Kol 3:23-25)

Det finns ingen frid att få om jag söker ära, utan jag kör snarare ner mig i egoism tills alla mina tankar kretsar runt mig. Hur jag blir uppfattad. Vad de andra tänker och säger om mig osv. Denna egoism hindrar mig från att verkligen växa i kärleken till Gud och de andra. Men hur kan jag då bli fri från denna ändlösa besatthet av mig själv som så ofta hindrar mig från att visa äkta kärlek och omsorg för andra.

Jag har fått det

“ Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha…” (Rom 12:3)

När mitt huvud börjar svälla av stolthet bör jag komma ihåg att allt det jag har, har jag fått. Jag bör också komma ihåg att mina jordiska talanger inte är värt någonting i evigheten. Värdet som kommer av mina talanger är inte själva talangen i sig. Tror jag verkligen att jag har större chans att komma in i himlen om jag till exempel är en skicklig talare? Det som verkligen betyder något är att jag lever ett liv för Gud och tjänar honom i enkel tro och lydnad. Det som verkligen betyder något är den kärlek jag har för andra. Talangerna som Gud har gett mig, vare sig de är små eller stora, kan användas för detta ändamål.

Hur skulle jag reagera om alla mina talanger togs bort idag? Om jag skadade mitt ben så allvarligt att jag inte kunde idrotta eller bröt handen så att jag inte kunde spela instrument? Vad hade kommit fram från mig då? Skulle andra fortfarande känna en äkta värme och strålande kärlek från mina handlingar eller hade de smakat bittert?

Vad motiverar mig?

“Set your mind on things above, not on things on the earth.” (Colossians 3:2)

Jag måste vara ärlig med mig själv om hur jag använder mina talanger. Svaret kan jag ofta se på sättet som jag reagerar. Om jag går runt och väntar ivrigt på att folk ska ge mig komplimanger så är jag fokuserad på jordiska saker i jakt på egen ära och tillfredsställelse. En bitter smak kommer av handlingar som är motiverade av egoism. Om jag däremot verkligen använder mina talanger som en möjlighet att tjäna Gud, och välsigna andra, då kan det ge ett äkta, varaktigt värde. Det är viktigt att jag är helt ärlig med mig själv på denna punkt. Mina talanger ska inte bli en stötesten för mig.

Vad händer om jag inte tycker att jag har någon särskild talang? Det är lätt att bli frestad till avund när jag ser mina vänner göra olika saker utan någon synlig ansträngning. Detta måste jag akta mig för. I Jak 3:1 står det: ”Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont.” Avund leder till stridslystnad. Om jag inte kan glädja mig när jag ser någon använd sina förmågor för att välsigna, då står stolthet och avund i vägen.

“Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” (1 Petr 4:10-11) Gud kände mig långt innan han skapade jorden och han hade en tanke och en plan för mitt liv när han gjorde mig som jag är. Meningen är att jag ska använda mina talanger på ett sätt som behagar Gud snarare än mig själv. Mina talanger kan vara ett otroligt redskap för att bygga vänskap, välsigna och berika andras liv i min omgivning om jag bara använder dem rätt.

När tiden är inne för mig att möta min Skapare kommer jag stå där utan mina talanger. Endast resultatet av ett liv i lydnad av hans lagar kommer att stå som ett evigt vittne. Det som är viktigt är hur jag tjänar och behagar Gud och på vilket sätt jag använder det jag har fått. Må mitt liv förhärliga Gud. Ett liv full av himmelskt innehåll och välsignelse!