Är det ens möjligt att hålla sina tankar rena?

”Vad tänker du på?” Har någon frågat dig om det någon gång när du stirrat frånvarande och inte märker det som är runt dig? Det är inte alltid jag önskar dela med mig av det som händer i huvudet. Ofta är jag glad för att det finns ett hemligt område som ingen annan kan se in i. Men det finns en som kan läsa mina tankar, som noga följer allt och för vem ingenting är dolt. Gud, min skapare, har tillträde till allt och är väldigt intresserad i vad som sker där inne på de hemliga platserna.

Problemet är att jag inte alltid kan kontrollera vad som dyker upp i mina tankar. Känslor, bilder och ord kommer helt utan förvarning. De tankarna kan vara goda eller dåliga, positiva eller negativa, konstruktiva eller destruktiva. Ibland kan jag bli överraskad, eller till och med chockerad, över det som dyker upp. Varifrån kommer alla dessa tankar? Vad tycker Gud om dem? Dömer han mig baserat på dessa ofrivilliga impulser?

Människans natur

Varje människa på jorden är född med ett ”kött”. Det är den mänskliga naturen som fördärvades när Adam och Eva, de första människorna, syndade. Människor, de yppersta i Guds fullkomna skapelseverk, gav efter för frestelsen och släppte in synden och förbannelsen som följde den i sina liv. Resultatet blev att människans tankar vände sig bort från att tjäna och älska Gud till att leva för sig själva. Som människa har jag ärvt den här naturen och det innebär att de bittra, oförsonliga, missmodiga eller smutsiga tankarna kommer direkt från mitt kött. De är en del av min mänskliga natur.

Eftersom denna insikt är så obehaglig kommer de flesta till slut att acceptera att det är en del av livet. ”Jag är trots allt bara en människa!” Många tror att så länge det förblir en tanke så är det inte så illa, man sårar ju trots allt ingen. Men Jesus själv förklarar väldigt tydligt vad som gäller: ”Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matteusevangeliet 5:27-28). Det är med andra ord lika syndigt att ge efter för tanken som att utföra den fysiska handlingen, även om konsekvenserna för andra människor inte är desamma. Detta gäller självklart även andra synder så som ilska, kritik, missunnsamhet och missmod, ja, varje synd jag ger efter för i mina tankar!

Vem är mitt verkliga ”jag”?

Detta kan ju i sig själv verka deprimerande, för hur kan det vara möjligt att vara ren i tankelivet när så många av ens tankar är oavsiktliga? Paulus ger oss en fingervisning när han skriver: ”(…) i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott (…) Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag (…) Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig.” (Romarbrevet 7:18-21). Detta visar att det är en tydlig skillnad mellan mig (mitt kött) och mig (mitt sinne eller viljan att tjäna Gud). Då kan jag fråga mig själv: Vem är mitt verkliga ”jag”?

Det finns en konflikt mellan det som mitt sinne önskar och det som mitt kött önskar. Här måste jag fråga mig själv några frågor som inte borde vara för svåra att besvara, till exempel: ”Varför ska mitt kött och synden som bor i det vinna? Vem ska jag tro på – Gud eller mitt kött? Är syndens makt starkare än Guds kraft? Vad säger Guds ord?”

Det finns en konflikt mellan det som mitt sinne önskar och det som mitt kött önskar. Här måste jag fråga mig själv några frågor som inte borde vara för svåra att besvara, till exempel: ”Varför ska mitt kött och synden som bor i det vinna? Vem ska jag tro på – Gud eller mitt kött? Är syndens makt starkare än Guds kraft? Vad säger Guds ord?”

En kamp och en förebild

I Jakobsbrevet 1:14-16 läser jag att det är mitt eget begär (begäret i köttet) som gör att jag frestas. En frestelse är när begäret i mitt kött kommer fram, vanligtvis i form av en tanke eller känsla. Men begäret måste bli havande för att föda synd. ”Befruktningen” sker när mitt sinne håller med köttet. De båda ”jag-en” förenas och tanken, som från början var en ofrivillig impuls, en frestelse, blir synd och efterföljs ofta av ord och gärningar.

Hela Bibeln är emellertid en uppmaning till handling: att motstå fienden, som i det nya förbundet är synden som bor i mitt kött. Att frestas är inte det samma som att synda, men för att det ska förbli så måste jag ta upp en kamp emot begäret som visar sig.

Det kan verka omöjligt, men när Jesus återvände till sin Far i himlen så lovade han att sända oss sin Ande, Hjälparen. Genom den Helige Andes hjälp och vägledning får vi styrka att inte bara hålla ut i frestelsen, men även till att besegra fienden helt och hållet. Det här är trons strid. Så länge jag kämpar så har jag inte syndat! Det här är en segrande persons liv! Det betyder också att jag förblir ren och att det inte finns någon fördömelse för de ofrivilliga tankarna.

Hur vet jag att detta är möjligt? Det står skrivet att Jesus var en människa som jag och blev frestad i allt liksom jag, men att han aldrig syndade. Inte en enda gång! Det betyder att det måste vara möjligt även för mig. Jag kan gå till honom för att få hjälp till rätt tid (Hebreerbrevet 4:15-16). Rätt tid är när jag frestas, innan jag faller! Hjälpen finns i Guds ord och i den Helige Ande, som styrker min vilja att hålla ut i kampen.

En ny skapelse

Den här kampen ger fantastiska resultat. Allt eftersom jag trofast står emot synden som visar sig i frestelsen så dör den faktiskt (Kolosserbrevet 3:3-5). Min fördärvade människonatur ersätts gradvis av en ny skapelse. De negativa, destruktiva tankarna och impulserna mister mer och mer sitt grepp och ger plats åt positiva, konstruktiva och hoppfulla tankar och reaktioner istället. Det här är Guds verk, som han utför i mig medan jag lever här på jorden!