"Är det möjligt att alltid vara glad?"

Alla vill vara glada, men ingen kan känna glädje hela tiden, så då måste glädje bestå av något mer än bara bubblande känslor. Vad är då äkta glädje? Hur kan jag få det?

Se denna intervju där Susi delar en uppfriskande synvinkel på vad glädje betyder för henne och varför hon tror att det är möjligt att alltid vara glad.

(Ljudutskrift för den här videon finns längst ner i artikeln)

Vad innebär glädje för dig?

Susi: För mig handlar glädje i huvudsak om frid. Det finns även glädje som kommer av händelser, saker som inträffar, känslor av glädje, som vi inte nödvändigtvis väljer. Jag svarar med glädje på händelser runt oss. Det finns emellertid en djupare glädje som är stabil. Den kommer av friden jag har i mitt hjärta. Det är en frid som kommer av vetskapen om att Gud tar hand om mig. Jag tror på Hans Ord, jag tror på Hans löften. Jag vet att Han tar hand om mig. Jag vet att Han har planer för mig. Jag vet att Han har förlåtit mig, och Han hjälper mig att göra Hans vilja. Det är den övertygelsen och den friden som är helt opåverkad av omständigheter runt mig, som gör mig så glad när jag lägger mig på kvällen.

En annan stor del av glädje för mig är tacksamhet som även är något jag väljer. Den är stabil. Det är något som inte behöver påverkas av mina omständigheter. Så även om jag tycker om glada känslor och är väldigt tacksam för alla välsignelser som kommer, människor jag älskar och soliga dagar, så är jag inte beroende av en solig dag, eftersom den inre friden under allt detta inte kan tas ifrån mig.

Självklart upplever jag tider av förlust, prövningar och tider då inget verkar gå som jag vill. Då kommer inga bubblande känslor eller känslor av glädje. Men trots det kan jag oavsett ha frid och tacksamhet i mitt hjärta. Det ger mig underströmmar av glädje som inte påverkas av den pågående prövningen eller konflikten, vad jag än möter. Jag tror alla går igenom tider då vi inte känner glada känslor. Att "välja glädje" betyder inte att jag kan välja känslor, utan att jag håller orubbligt fast i min tillit till Gud och Hans Ord, och genom den friden får jag en glädje som är djupare.

Tacksamhet är en god väg till glädje. Det är en tydlig stig för mig.

Tacksamhet är ofta ett val. Något kanske inträffar på ett sätt som jag inte själv skulle ha valt. Och trots det väljer jag hur jag reagerar på det. För mig har tacksamhet blivit en otrolig lösning. Det är en nyckel. Jag kan inse att jag befinner mig i en situation som jag verkligen inte tycker om. Kanske måste jag umgås med folk som jag av naturen inte kommer så bra överens med, eller kanske jag inte får vara med människor som jag verkligen älskar. Då kan jag välja hur jag ska reagera på det. Jag är så tacksam för att jag har lärt att jag kan välja att tacka Gud för allt han gör i mig och för vetskapen om att jag befinner mig i hans händer och att jag kan göra allt han ger mig i uppgift att göra av hela mitt hjärta. När jag gör det, uppnår jag lycka.

Jag tror att det är möjligt att alltid vara glad.

När jag tänker på glädje som den friden och tacksamheten. Det är ett beslut i mitt eget hjärta. Det är inte beroende av mina omständigheter. Så det är inte möjligt att alltid känna den ytliga bubblande glädjen. Det kommer mörka dagar där vi prövas. Den "onda dagen" är ett uttryck som vi läser i Guds Ord. Men det betyder inte att jag förlorar vilan, eller glädjen jag har i min tillit till Gud.

Jag inser att min glädje även kan växa, ju mer jag blir medveten om vad som kan ta den ifrån mig. Klagande tankar, jämförelse med andra, alla former av missnöje, rädsla, ångest. Allt detta är tankar som ligger naturligt för mig, men som tar bort min glädje. Så ju mer jag utrustar och förbereder mig, beväpnar mig med Guds Ord, och ber i mina tankar, ju mer jag blir medveten om att sådant kommer, ju bättre kan jag stå emot dem när de kommer! Då behåller jag min glädje. Därför är det alltid möjligt att behålla glädjen. Jag kan alltid glädja mig. Men jag måste vara medveten om och beredd på allt som kan ta det ifrån mig.

Jag kan finna denna orubbliga glädje när jag helt enkelt väljer att tro på att Guds ord är sant för mig.

När jag tror på att han älskar mig helt och fullt; tror på att han har planer för mig. De är inte komplicerade. Det handlar om att göra det bästa med det som ligger rätt framför mig så långt jag har förstått.  Då har jag denna frid och vetskap om att Gud finns där för mig när jag lägger mig på kvällen. Han följer med och är intresserad av mig. Den friden är mer värd än alla bubblande känslor. Jag kan alltså ha denna tro och frid i djupet av mitt hjärta trots att saker går emot mig just nu, trots att jag har mycket att lära, många prövningar och många saker att möta, särskilt som ung.