Är det möjligt att leva som Jesus?

Vi är människor. Vi syndar. Eller?

Det är en fråga som jag har läst om.  Det är en fråga som jag fått. Det är en fråga som jag själv har ställt mig: ”Är det möjligt att leva som Jesus?”

Jag borde kanske börja med att säga att jag tror att Jesus är Guds son. Jag tror att han kom till jorden som en människa. Det står väldigt tydligt i Hebreerbrevet att han blev oss lik i allt. Men Bibeln säger att Jesus inte gjorde synd, och jag undrar varför (Hebreerbrevet 2:17-18, 4:15-16).

”Vi är bara människor”

Hela mitt liv har jag fått höra att ”Gud såg ned på oss syndare och hade medömkan med oss. Han älskar oss, så självklart önskar han att tillbringa evigheten tillsammans med oss. Men eftersom vi är ett eländigt gäng syndare som vi är, kan han väl inte bara släppa in oss i himlen precis? Så Gud sände sin Son (eller sig själv, som många tror) till jorden. Han kom för att ta straffen för våra synder på sig, och för att dö för oss och förlåta oss våra synder, så att vi som tror på honom kan vara tillsammans med honom i evigheten i himlen! På grund av hans godhet mot oss så älskar vi Jesus, och vi prövar att leva på ett sådant sätt att vi ärar hans namn. Men vi är bara människor. Vi syndar.”

Är inte Gud stark nog?

Så en dag hörde jag en annan historia som äntligen gav mening:

Gud såg på världen, på männen och kvinnorna som han själv hade skapat. Han såg alla slags människor. Han såg människor som levde i uppenbar synd. Han såg också folk som prövade att hålla hans bud – folk som desperat försökte att vara lydiga mot de lagar han hade gett dem. Alla dessa människor hade en sak gemensamt. {link=/no/Themes/Seier_over_synd/What_is_sin_ Synd.}

Eftersom det är SANT att Gud älskar oss så högt att han faktiskt önskar att tillbringa evigheten tillsammans med oss, så blev han full av sorg. På grund av sina egna oföränderliga lagar kan Gud helt enkelt inte tillåta att människor som lever i synd får komma in i hans rike, ett rike som består av rättfärdighet, fred och glädje (Romarbrevet 14:17).

På grund av sina egna oföränderliga lagar kan Gud helt enkelt inte tillåta att människor som lever i synd får komma in i hans rike

Därför sände Gud sin egen Son till jorden för att frälsa oss. Jesus dog för våra synder, och Gud lovade att förlåta oss våra synder om vi tog emot Jesus som Herre i våra liv. Men det var bara början på Guds plan!

Den viktigaste delen av historien om Jesus var inte det faktum att han dog på korset för oss, men det livet som han levde! Han var här, han var en människa, och han blev prövad (frestad) i allting, precis som oss (Hebreerbrevet 4:15). Men han syndade inte! Han hatade lustarna och begäret i sitt mänskliga kött. Han hatade dem så mycket att han förnekade och korsfäste dem. Han dödade synden varje dag. Därför hade döden på korset på Golgata inte någon makt över honom, och han stod upp från de döda och visade sig för sina lärjungar innan han vände tillbaka till himlen för att vara tillsammans med sin Far!

Fotspår vi kan följa!

Jesus är vår föregångare. Han levde livet och efterlämnade fotspår som vi kan följa (Första Petrus brev 2). Det står tydligt att vi, som hans lärjungar, är kallade att följa efter i fotspåren från en man som aldrig syndade. Det betyder att även vi kan leva utan att synda!

Du förstår, Jesus vände inte tillbaka till himlen bara för att vara med sin Far, och lämna oss ensamma här medan vi sliter i vår egen synd och olycka. Han lovade att sända den helige Ande för att hjälpa, undervisa och ge oss kraft att segra. Det är däremot inte vem som helst som får den helige Ande. Gud sänder Anden till dem som är trötta på sin egen synd, och som lyder honom (Apostlagärningarna 5:32).

Vi måste be om hjälp att sluta göra det som vi vet är fel, och sluta att göra vår egen vilja istället för Guds vilja. Jesus glädjer sig när han ser att vi längtar efter att tjäna honom av hela vårt hjärta, och han sänder sin helige Ande för att hjälpa oss vidare på vägen mot frälsning. Han visar oss lite i taget vad som behöver korsfästas. På det sättet blir vi mer och mer lika Jesus: Vi blir fulla av rättfärdighet fred och glädje. Dygderna i himlens rike blir vårt liv, och vi kan se fram emot att tillbringa evigheten tillsammans med vår föregångare, han som levde och dog för oss!

Jag tror att det är sanningen. Jag tror att den är för mig. Därför är jag kristen.

Jag tror ju inte att den här historien, som ger så mycket mening för mig, bara är en historia. Jag tror att det är sanningen. Jag tror att den är för mig. Det är orsaken till att jag är kristen.

”Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.” (Första Petrus brev 1:15-16).