Är troende en utrotningshotad ras?

Tron på Gud dör långsamt ut i den värld vi lever i idag. Undersökningar visar en utveckling under de senaste 25 åren där färre och färre ungdomar tror på Gud och allt eftersom dagens äldre försvinner sjunker med andra ord tron på Gud.

En naturlig fråga blir då vad man tror på istället för Gud. Något måste man ju tro på. Jag antar att man, i dagens upplysta och informationsrika samhälle, helt enkelt tror på människan. Människan behöver alltså ingen skapande kraft att rätta sig efter. Livskvalitet och en meningsfull existens uppnås genom att realisera sig själv och tillfredställa de mänskliga behoven.

Ett mänskligt perspektiv

Om jag ser på mig själv som människa, så måste jag nog säga att jag inte hittar mycket att tro på. Jag ser inga egenskaper som jag kan bygga på inför evigheten. Självklart är världen trots detta full av människor med mycket bättre egenskaper och talanger. Kanske dessa ser något i sin mänskliga natur som är värt att bygga på och som kan ge dem den eviga lyckan som de så gärna vill ha. Något som jag tvivlar starkt på!

Varför denna utveckling? Det är motsägelsefullt att under den perioden som undersökningen täcker, har de flesta norska kyrksamfund aktivt arbetat för att göra sin förkunnelse mer ”ätbar” för folk i allmänhet. När de talar om Gud så beskriver de Honom mest som en förlåtande kraft full av nåd. I denna förkunnelse omfamnas alla, även de som lever helt i strid med Guds eget ord och helt saknar behovet av att göra något åt saken. Den Gud som är domare över synden och som förväntar sig att människan ska omvända sig från sitt dåliga liv nämns gärna bara som ”Gud i det gamla testamentet”.

Därmed förenas de troende och de som inte tror under samma mantra:” Vi är bara människor”. Vad blir då kvar? Det är verkligen inte underligt att färre och färre är troende.

Därmed förenas de troende och de som inte tror under samma mantra:” Vi är bara människor”. Vad blir då kvar? Det är verkligen inte underligt att färre och färre är troende.

Vart är Gud?

Vart finns den Gud som kallas Under och som kan göra under i t o m de eländigaste männisornas liv, resa upp dem från synden och ge dem kraft till att leva ett helt nytt liv? Vart finns den Gud som Paulus och Silas var så hänförda av att de lovprisade Honom med sång av hela deras kraft – efter att först ha blivit misshandlade och kastade i den innersta fängelsehålan.

Den Guden finns fortfarande och Han är igår och idag den samma. Han vill så gärna visa sin godhet mot varje människa. För dem som inte bryr sig om att lära känna Honom förblir Han en teori, ett teologiskt och filosofiskt begrepp. Men för dem däremot som i levande tro tar emot Honom och hans ord uppenbarar Han sin härlighet och sin kraft till frälsning. Han ger dem allt de behöver för att segra över synden varje dag. För dessa människor blir vardagen aldrig sig lik igen. Jag vet det för jag upplever det själv.
Denna Gud är värd att tro på!