Att hitta en Jesus som jag kunde följa

“Det verkade som om det hela tiden ändrade sig. Som om det alltid var en ny bok som kom ut eller en ny pastor med stora idéer som vi skulle följa för att vara goda kristna, men jag förstod egentligen aldrig själva poängen.”

Möt Garret, en ung man som växte upp i en vanlig, kristen familj, gick i kyrkan varje söndag och gick i en kristen skola som barn, men som aldrig kunde få religionen att stämma överens med det han läste i Bibeln.

“Grunden för min tro var att Jesus var Gud och att om du tror på honom, att han dog på korset och uppstod, har du en gratisbiljett till himlen. Och målet var att leva livet på bästa möjliga sätt och försöka följa Bibeln så noggrant som möjligt.”

”När jag var yngre började jag att läsa i min Bibel och jag minns första gången som jag märkte att läran i kyrkan inte stämde överens med Bibeln. I 1 Joh 3:8 står det ”Den som ägnar sig åt synd är av djävulen.” Det skrämde mig verkligen eftersom jag visste att jag hade syndat. När jag frågade pastorerna om det, hade de inte ett svar eller en förklaring eftersom de själva inte levde ett segrande liv.”

”För mig var det ganska svart på vitt att vi skulle upphöra med att synda. Förkunnelsen däremot var att Jesus förlåter dig dina tidigare, nuvarande och framtida synder och inget mer, men jag läser tydligt i Bibeln att man är av djävulen om man fortsätter att synda.”

”Jag var bunden av mina begär och min stolthet och bunden av vad andra tänkte och gjorde mot mig. Jag kände ingen frid och jag hade ingen glädje, utan var alltid på jakt efter det. Jag gick från församling till församling i ett försök på att hitta glädjen och friden som jag hade läst om i Bibeln, men jag kunde inte hitta det någonstans.”

Den egentliga avsikten med Jesu liv

”För att vara ärlig så tvivlar jag på att de flesta kristna ens vet hur Jesus levde. De tror att han kom ner och seglade genom livet eftersom han var Gud. Jesus säger: Kom, och följ mig”, men hur kunde jag göra det om Jesus var Gud? Jag är bara en människa. Jag kan ju inte göra det Gud kan göra.

Det verkade så fegt att Jesus skulle komma ner och säga ” Åh, jag kommer ner hit och som Gud ska jag göra massa mirakel, men jag behöver inte förhålla mig till den mänskliga tendensen att frestas till synd.” och sedan säga till oss ”Gå bort och synda inte mer!”. Varför skulle han be oss om att göra något som var omöjligt?”

”Var finns medkänslan i det? Det står skrivet att han kan sympatisera med våra svagheter, men den Jesus som jag var upplärd till att tro på kunde inte sympatisera med mina svagheter. Han kunde inte sympatisera med det faktum att det var svårt att gå på skolan för att denna person trodde detta om mig eller för att en annan skvallrade om mig. Den Jesus som de talade om hade inget som jag kände att jag verkligen kunde efterfölja.”

Att förkunna ett liv, inte bara ord

Jag ville tro att det var möjligt att leva ett segrande liv. Jag såg att jag verkligen ville vara en välsignelse, men att jag var så bunden av vad andra tänkte om mig, av mina krav på att andra skulle tacka mig, och jag insåg att jag inte kunde hjälpa någon på riktigt om jag var bunden av synd. Det står att församlingen hade apostlar, profeter, lärare och evangelister, men jag såg aldrig till dessa människor där jag växte upp. Jag minns tydligt att jag undrade vart apostlarna var och vart dagens svar på Paulus, Petrus och Johannes befann sig.”

Paulus skriver: ”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft.” (1 Kor 2:4) Det verkade som om allt bara var övertalande ord i församlingarna som jag besökte. Jag lyssnade och tänkte ”Det där lät bra”, men följande dag när jag hamnade i frestelser och prövningar, så var det inget som hjälpte mig. Jag kunde inte komma ihåg vad det var som pastorn hade sagt.

Första gången som jag hörde någon tala med kraft var då en man vid namn Jether Vinson besökte församlingen som jag gick i på den tiden. När han talade kunde jag känna att det var hans liv. Det var hans vittnesbörd. Han hade levt och levde ett liv i seger över synd. Detta var hans exempel och jag kunde se på sättet han levde sitt liv på och sättet han uppförde sig att han faktiskt var fri från synd och det gav mig ett så stort hopp, om att det även kunde gälla mig en dag, att jag inte kunde fortsätta i synd.

Kort tid efter minns jag att jag läste ”Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor” (Luk 2:52), och att jag tänkte ”Wow, växte Jesus? Gud behöver inte växa. Gud är Gud. Vad mer kan läggas till Gud? Men Jesus växte i ålder och vishet och för mig var det enormt. Jag kunde växa i ålder och vishet! Jesus var inte Gud. Han var Guds Son. Han var också tvungen att följa Gud. Och tanken på att jag kunde följa den Jesus från Bibeln gav mig en enorm glädje i hjärtat. Åh, den kan jag följa Jesus!

Att följa Jesu fotspår

Innan jag omvände mig, innan jag fick detta nya tankesätt om att det faktiskt är möjligt att följa Jesus, var mitt enda hopp i detta livet jordiska saker som att gifta sig, köpa hus och få ett bra jobb. Jag blev verkligen besviken och upprörd när saker inte gick som jag ville. Det var en ständig jakt på att det och det måste hända för att livet skulle bli bra och om det eller det inte händer så blir livet dåligt.

Efter att ha omvänt mig blev mitt hopp att bli lik Kristus. Att vara en välsignelse för de andra. Det står i Romarbrevet 8:28: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” och därför blev varje situation som jag hamnade i det bästa för mig. Det var en enorm förändring från före jag omvände mig till efter. Jag hade fått ett helt nytt mål i livet.

Det var just det som var så spännande för mig, eftersom det gav mig äntligen ett hopp för detta liv istället för bara en biljett till nästa liv i himlen.

Jag fick tro på Bibeln och märkte att jag fick mer och mer glädje och frid då jag började leva efter det som stod och tog upp kampen i mina tankar mot ungdomens onda begär, mot min stolthet, mot att döma de andra. Jag kunde äntligen tjäna de andra utan att tänka på mina egna känslor och krav!

Jag tror verkligen att det finns en kropp, en Ande, ett dop. Så är det bara. Jag menar, det är det Bibeln säger, så därför tror jag att de som verkligen har en längtan efter att följa i Jesu fotspår kommer att hitta det. De kommer att hitta församlingen.