Att jaga efter vinden

Ole-Petter växte upp i ett vanligt norskt hem, utan någon speciell religiös anknytning. Gud styrde «tillfälligheterna» så att han som 21 åring tog imot Jesus som sin frälsare. Här berättar han om ett av de första stora ljus som gick upp för honom efter att han kom till församlingen.

En kort tid efter att jag hade omvänt mig från mitt världsliga liv, läste en vän upp en bibelvers som gjorde ett djupt intryck på mig. Det gjorde sådant intryck eftersom den satte ord på det jag hade känt i alla år som oomvänd på ett alldeles utmärkt sätt, det jag nu medvetet hade lämnat.

Jag jagade efter vinden

Han läste de första kapitlena i Predikaren, om hur allting är fullt av möda och att det bara är tomhet och jagande efter vind. Där satt det! Precis så hade jag känt det så många gånger. Antingen då jag jobbade och slet för att spara pengar till en bättre bil, eller om jag gav min kompis en skarp, stickande kommentar när vi grabbar snackade ihop, bara för att vara tuff, cool och rolig, för att få det sista ordet – om det så gick på bekostnad av andra. Eller då jag intresserad kontaktade en annan flicka även om jag hade en flickvän.

Eller när jag vände mig om i bilen då jag såg en festklädd tjej gå i centrum och nästan höll på att köra in i bilen framför eftersom han bromsade just då. En eventuell krock där, hade varit så otroligt bortkastad! Precis så bortkastad som att jaga efter vinden.

Vad var det i mig som hade strävat så outtröttligt, ja, som drev mig tidigare i livet? I slutändan måste man väl säga att det var en destruktiv sida av mig själv, som i Skriften kallas för kött. Och så står det att allt kött ligger under förbannelsen. En del av förbannelsen måste väl ändå vara att det aldrig blir tillfredsställt? Ögat blir inte mätt av att se, örat blir inte fullt av att höra, står det i Predikaren. Det finns alltid en nyare, finare och snabbare bil att önska sig. Det samma gäller tjejer.

Det kommer alltid att finnas nya, förfärliga skvallerhistorier eller rykten jag skulle kunna önska att höra mer om. Att försöka uppfylla denna destruktiva vilja är ett allomfattande och livslångt projekt som jag aldirg kan lyckas med! Annars hade det väl funnits många, uppriktigt genomlyckliga rikingar, kändisar och modeller?

Jag förstod vad det var som hade legat och gnagt i tankarna

Jag förbluffades över att ett sådant ljus gick upp för mig så fort! Med en gång förstod jag vad som hade legat och gnagt i tankarna och som gjorde att jag började söka Gud. Allt hade varit så fåfängt och tomt. Jag hade levt som ett svävande, viktlöst föremål i rymden, oförmögen att ändra fart eller riktning. Så hade mitt liv varit; styrt av en önskan om rikdom och populäritet, förd av hämd och begär, jo, så hade jag drivits omkring i dagar och år.

Värst av allt kändes tiden som hade gått förlorad. Guds nåd är stor, men inte så stor att jag kan leva om mitt liv. «Tiden är ditt liv!» kom det till mig. Därför var jag så outsägligt glad för att jag hade fått komma bort från något så bortkastat som att jaga efter vinden!