Att lära mina barn hur man får ett förhållande med Gud

Jag växte inte upp i ett religiöst hem. Det var inte helt främmande i och med att mina far- och morföräldrar var religiösa, men hemma hos oss varken bad vi eller gick till kyrkan på söndagar. Jag trodde visserligen på Gud, men innan han grep mitt hjärta och jag gav mitt liv till honom, levde jag inte medvetet för honom. Själva omvändelsen inträffade när jag som tonåring flyttade till Amerika med mina föräldrar och syskon. En lokal rysk församling sponsrade vår flytt till USA, så vi började delta på deras möten där. Ända sedan dess visste jag att om jag någonsin fick barn ville jag uppfostra dem till att få sitt eget förhållande med Gud. Det var väldigt viktigt för mig, eftersom jag själv hade funnit lyckan av att lära känna och leva för Gud.

Be tillsammans

När jag sedan, flera år senare, blev mamma, bad min man och jag inte bara för våra barn, utan med dem helt från deras födsel. Jag ville av hela mitt hjärta dela med mig av mina upplevelser med Gud och hur verklig han var i mina personliga situationer. Inom familjen talade vi ofta om hur Gud mirakulöst hade botat någon. Vi bad, och fortsatte att be om att Gud skulle bota andra som var sjuka. Att se hur Gud har svarat på de bönerna har gjort tron så stark! Vi vet att han svarar även när vi ber om hjälp till att vara rena och snälla mot varandra och bli bevarade för honom i denna värld. Vi uppmuntrade dem alltid till att fritt lägga fram sina egna behov när vi bad tillsammans varje kväll. Vi uppmuntrade dem också till att be inom sig om sina privata behov och problem. Syftet var att de skulle veta att Gud alltid lyssnade på dem.

Så mina barn har vuxit upp med vetskapen om att Gud existerar och att han alltid är nära. Vi har lärt dem att Gud alltid är där för dem, oavsett hur svår situation de än befinner sig i. Oavsett om det handlar om uppmuntran när de är på skolan, eller till och med om hjälp med läxorna! Han är nära och verklig när de hetsigt diskuterar med sina syskon om vems leksak, eller senare kläder, det är. Han hjälper oss att inte vara egoistiska, avundsjuka, rädda, osv. Vi har lärt dem att det inte finns något som är för lättsinnigt för att tas upp vid hans nåds tron. På det sättet lär de sig att tala med Gud om sina problem.

Jag måste vara en förebild

Min största nöd är att alltid vara en god förebild för mina barn. Det räcker inte för mig att bara som förälder, läsa skrifterna till barnen vid middagsbordet eller be med dem på kvällen. För mig är det viktigaste att leva mitt liv för Gud, så att de ser att det vi läser och ber om är äkta i mitt liv. Att de till exempel ser mig reagera med lugn i en stressig situation. Eller med tålamod istället för med otålighet, tillfredsställelse istället för avund, osv. Det liv de ser i mig är mitt vittnesbörd till dem om min kontakt med Gud, för utan honom hade inget av det varit möjligt. Mina reaktioner på livets situationer talar om mitt rika böneliv.

Man möter många situationer i livet och det finns mycket nöd. Mina barn kan lära av mig att Gud ger oss allt vi behöver och att han tar hand om oss. Jag är en ambassadör för Kristus till mina barn och som hans representant kan mina barn lära om honom genom sättet jag lever mitt liv på.

Att lära våra barn hur de kan få en egen kontakt med Gud har varit ett medvetet arbete för min man och mig. Denna kontakt med Gud utrustar dem till att välja rätt när de dagligen kan utsättas för dåligt inflytande från omvärlden. Att ha en öppen dialog med dem om vårt församlingsliv och Guds ord är det viktigaste i vår vardag. Jag tror att mina barn har fått se värdet av ett personligt liv med Gud under sin uppväxt. Det är en livslång utveckling och som förälder kommer jag att fortsätta göra min del för att vara en god förebild.