Att tro – vågar jag släppa taget och ge allt?

Det var faktiskt i slalombacken som jag insåg varför jag har så svårt för att tro.

Mina ben lyfts från marken och skidliften rör sig uppåt mot ett brant fjällandskap. Är det verkligen detta snöbelagda berg som jag, i hög hastighet, ska susa nerför om några få minuter?

Jag kikar ner på mina skidor som nu befinner sig flera meter över backen. Det här har jag länge undvikit. Alltid sett till att jag har haft en ursäkt för att inte kunna följa med när mina kompisar ska åka slalom.

På toppen av backen vänder jag mig om mot mina vänner som gör sig klara för att sätta fart utför den brantaste backen. «Kom igen då» säger de när de märker att jag tvekar en aning. Jag har lust att åka ner igen. «Backen är ju alldeles för brant. Jag klarar säkert inte av det, jag är inte tillräckligt duktig» säger jag och märker hur mina ben skakar.

Jag måste smälta ihop med ordet genom tron

På samma sätt har jag även blivit stående fast i mitt liv, maktlös och undrat över: Varför får jag så lite ut ur det som står i Bibeln? Varför upplever jag inte mer utveckling i mitt liv, även om jag är kristen?

Hebreerbrevet 4:2. "Ty evangeliet har predikats även för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det."

Är det glada budskapet något för mig då? Jag vet ju inte om jag kommer att klara av att leva efter Guds ord, så som jag upplever att andra gör.

För mig verkar det helt omöjligt att inte själv kunna kontrollera allt, jag som har egna tankar och planer om allt. Min framtid till exempel. Den vill jag helst ha kontrollen över, över utbildning, jobb, ekonomi, äktenskap och familj. Hur kan jag vara säker på att Gud existerar och ger mig det jag behöver, om jag gör hans vilja?

Tro är en handling

"Det handlar inte om vad du kan eller inte, Karen. Det handlar om att vara tuff och våga ge sig utför backen även om man inte vet vad som kommer komma" säger mina vänner, som snart är på väg i full fart nerför backen.

Typiskt mig att stå kvar ensam! Hur länge ska jag stå kvar här och se på de andras tro?

Vad säger Bibeln om att tro? Pröva Gud om han inte kommer att öppna himlens sluss och låta välsignelse strömma ut! Saliga är de som tror, fastän de inte ser. Johannesevangeliet 20:29. Allt förmår den som tror. Markusevangeliet 9:23.

Tron kräver att jag agerar. Jag måste välja att tro och kasta mig ut i ett helhjärtat liv där jag gör Guds vilja och litar på att han har omsorg för mig, om jag gör det. Det kostar mig faktiskt den kontroll jag vill ha över mitt liv, men har jag prövat det?

Att tro och praktisera Guds ord

Mina vänner har rätt. Hur kan jag säga att jag inte kan åka skidor om jag inte ens har försökt? Jag rättar till mössan, griper tag om stavarna och sätter fart. Med bultande hjärta åker jag nerför backen. Jag vet inte vad som kommer att möta mig, men det gör detsamma – jag ska ner för detta berg! Jag ska tro på Guds ord och göra det!

I tro överlåter jag mina planer för framtiden och olika bekymmer, till honom som har omsorg för mig.

Nu börjar det roliga på allvar. I tro överlåter jag allt till Gud och gör hans vilja. I tro överlåter jag mina planer för framtiden och olika bekymmer, till honom som har omsorg för mig. Det ger mig en himmelsk vila, glädje och frid..

«Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar». Salme 23:6

Om jag bara hade vetat hur kul det var att åka slalom, så hade jag kastat mig utför backen för länge sedan!