Att vara fattig i anden

Fattigdomens väg är livets väg, för"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.  Matt 5:3."[…] och för fattiga predikas glädjens budskap." Matt 11:5. Att vara fattig i anden innebär att man själv anser sig att ha lite eller inget av de himmelska rikedomarna och dygderna. Alla är nog fattiga här, men inte alla ser det själva. De som gör det, är fattiga i anden.

Gud älskar själverkännande så mycket att han har bestämt sig att leda alla sådana in i himmelriket. Konsten är att förblii denna fattigdom efter att man har fått del av rikedomarna i Guds rike.

Här hade korintierna stoppat upp. De hade redan blivit rika av det de hade fått av Gud. 1 Kor 4:8. Man kan erkänna sin egen fattigdom i större eller mindre grad. Ju djupare fattigdom i anden, desto större framgång.

En del är nöjda med att synda och be om förlåtelse. Därför får de inte mer. Andra är nöjda med seger över de "största" synderna, och får heller inte mer. Några känner sig rika när de har fått seger efter det ljus de hade, och tränger sig därför inte vidare framåt. Det gäller att behålla fattigdomen i anden ända till slutet!

Teoretiskt kan nog alla vara fattiga i anden, men det är det att vara fattig i praktiken som betyder något. Det är lätt att säga att man har insett att man inte förstår något, och ändå vara självklok och envis som en åsna i praktiken.

Fattigdomens väg går hand i hand med svaghetens väg."Ty när jag är svag, då är jag stark." 2 Kor 12:9-10. Guds kraft blir fullkomlig i vår svaghet. Genom tro dras Guds kraft och rikedom ned till när vi erkänner vår svaghet.

Artikeln publicerades som kapitlet "Fattigdomens väg" i häftet "Guds vägar till himlen" i januari 1935.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag