Bön, mer än en reservlösning

Jag skummar igenom tidningsartikeln. Den handlar om en undersökning av hur många som ber, vilket har visat sig vara sjunkande statistik, men det är förklaringen till antalet som får mig att tänka efter. Varför ber vi och vad ber vi om?

Statistiken visar att färre och färre ber till Gud. Jag bor i ett materiellt sett rikt hörn av världen, utan några uppenbara kriser. Kanske det är själva orsaken till att vi inte behöver bönen? Teologer, forskare och andra specialister lägger fram några förklaringar till resultatet. De får mig att undra om vi egentligen har sett vilka obeskrivliga värden det finns att hämta i bön?

1. Vi har det så bra att vi inte behöver Gud.

Förklaringen som står starkast i artikeln är att vi bor i ett så tryggt och rikt samhälle att vi inte behöver Gud för att klara oss i vardagen. Stämmer det?

Vi behöver Guds hjälp varje dag och varenda minut av dagen om vi verkligen vill leva efter Guds bud och lagar. Vi behöver veta att han finns där för oss och att han älskar oss och är redo att hjälpa oss när vi ber honom om det. Vi behöver Guds nåd och kraft varje gång vi hamnar i frestelse för att kunna stå segrande. Detta har absolut ingenting att göra med vår omgivning, eftersom vår natur är den samma oavsett om vi befinner oss här eller på Nordpolen. Om man har lätt för att bli sur och förnärmad här hemma så blir man ju det lika lätt där.

2. Det är fint att iallafall ha möjligheten att be.

Artikeln berättar vidare att även om det nu inte är många som ber så kommer de flesta av oss att ropa på Gud när situationen blir tillräckligt svår. Då är det fint att kunna be till Jesus.
Där nöden är stor ber nog även många, men har Jesus bara blivit en ”reservlösning” för oss? En som det är ”fint att kunna be till” när alla andra lösningar är borta?

Varför vänta till att det inträffar en katastrof innan vi vänder oss till honom?

Tänk hur ofta vi frestas till otålighet till exempel. Det kan se ut som ett omöjligt berg att bestiga för att få fullständig seger över allt det och bli en som alltid är tålmodig. Jesus visade oss att det är möjligt eftersom även han ville svara irriterat, men aldrig gav efter för den lusten. Han prövades i allt precis som oss, men utan att synda. (Hebr 4:15-16)

Varför då vänta till en katastrof innan vi vänder oss till honom? Tänk hur värdefullt det är att ta varje liten situation rätt och erkänna att vi behöver Guds hjälp redan då. Sådana människor efterföljer Jesu fotspår. Sådana människor upplever seger och trosupplevelser mitt i vardagen.

3.  Man har ofta inte tid för att be.

Det är lätt att känna igen sig i att det är så lätt att bli för upptagen. Jobb, skola och församlingsliv kräver mycket tid och energi. Man kan lätt uppslukas fullständigt av allt man ska planera och göra idag, denna vecka och fram till nästa semester. Dagarna susar förbi, men även om det är mycket som händer så utesluter inte det bön. Det är faktiskt ofta tvärtom. Det är då vi behöver be extra mycket.

När det är mycket som händer och vi har med många människor att göra, måste vi vara extra på vakt. Innan vi vet ordet av reagerar vi negativt. Det kan t ex handla om irritation som väldigt lätt väller upp till ytan när man blir stressad. För att hålla oss till Guds vilja under dagen behöver vi be mer än någonsin om kärlek, tålamod och godhet mot alla människor, särskilt i stressiga perioder (Gal 5:22).

Vad står det om bön i Bibeln? ”Be oavbrutet” står det i 1 Tess 5:17. Vårt förhållande till Gud tar aldrig en paus. Vi kan alltid befinna oss i ett ”himmelskt modus” genom att leva inför Guds åsyn och med sinnet i det himmelska. Vi kan inte ligga på knä hela dagen, men vi kan befinna oss i bönens anda hela dagen. Detta är fullständigt möjligt och då finns även hjälpen nära till hands när vi behöver den. Gud ger de ödmjuka nåd (Jak 4:6)

Vad ber vi om?

Undersökningen visar dock även att det finns många som ber. De ber i tacksamhet för Guds nåd och godhet. De ber för sina nära och kära och för världen som vi lever i.

Det är Guds vilja att vi ska vara tacksamma ”Tacka för allt! För det är Guds vilja i Jesus Kristus.” I Det gamla förbundet skulle folket visa sin tacksamhet genom att offra tackoffer i form av djur. I Det nya förbundet kan vi sända tacksamma böner till Gud från ett uppriktigt hjärta och visa vår tacksamhet i form av gärningar. Detta är en viktig del av vår andliga gudstjänst. (Rom 12:1)

Det är även gott att be för dem runt sig. Då slipper man gå runt med egoistiska tankar dagen lång och hjärtat fylls med omsorg istället. Det står i Bibeln att vi ska be för dem som styr landet. (1 Tim 2:1-3) Guds har sin hand med i alla saker.

Vi kan alltid befinna oss i ett ”himmelskt modus” genom att leva inför Guds åsyn och med sinnet i det himmelska.

Men bön handlar även om att få hjälp i eget liv. Vi kan be Gud om hjälp idag, just nu, att stå fast i vår lärjungepakt med honom. Att bevara vårt hjärta rent från synd, så att vi kan se fram emot en evighet tillsammans med honom i fullkomlig lycka och frid.

Jesus själv bad inträngande då han befann sig i samma situation som vi. ”Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.” (Hebr 5:7) Tar vi det lika allvarligt som Jesus? Ber vi intensivt till Gud om hjälp när vi märker att vi frestas till att göra det onda?

Gud finns där för oss

Tänk att Gud kan vara så mycket mer än en reservlösning för oss. Så mycket mer än stödhjul som är bra att ha ifall vi inte skulle klara av att hålla oss uppe själva. Han sände Jesus som har visat oss vad det innebär att kämpa mot synden och som nu har heltidsjobbet att styrka oss till att göra det samma. (Hebr 7:25)

Gud finns där för oss. När vi kommer till honom för råd och tröst, hjälp och styrka och när vi kommer till honom med hjärtat fyllt med tacksamhet. Det finns gränssprängande möjligheter i bön. Har vi använt oss av dem?

“Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.” (Rom 12:12)