Därför ber jag inte om att bli en tålmodig mamma

Att vara en tålmodig och god mamma har varit mitt mål ända sedan mitt första barn. Jag vill att mina barn ska växa upp i en trygg och kärleksfull miljö, där de kan vara sig själva och bli älskade för det. Jag kämpade emellertid mycket med det att vara tålmodig med mina barn ända tills en kväll då jag fick se "en tålmodig mamma" ur en helt ny synvinkel. Efter det har jag inte bett mer om att ha tålamod med mina barn.

Vad gjorde jag fel?

Det var en vanlig kväll vid läggdags. Jag var tröttare än vanligt, hade huvudvärk och kunde knappt vänta på att få en lugn stund efter att barnen hade somnat.

Jag kände mig jätteirriterad medan vi gick igenom alla läggdagsrutiner som att läsa bok, borsta tänder, be och krypa upp i sängen. Jag bad och bad om att jag kunde ha tålamod med barnen.

I slutet av kvällen skämdes jag över hur det hade gått. Mina barn grät över hur jag talade till dem och jag var definitivt inte den mamman jag vill vara.

Jag bad och frågade Gud vad jag gjorde för fel och varför jag inte kunde vara tålmodig och god mot mina barn, oavsett hur trött jag var. Jag berättade för Gud precis hur trött jag var och förklarade i detalj mina personliga behov som mamma. Då blev det väldigt tydligt för mig att källan till min irritation var egoism. Jag kände att mina egna behov inte blev omhändertagna.

Gud gjorde det tydligt för mig att jag var otroligt egoistisk och att jag bad om fel sak. I 1 kor 10:24 står det: "Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres," och i 1 Kor 13:5 att kärleken "söker inte sitt". Jag insåg att istället för att fokusera på barnens bästa, bad jag om tålamod för att stå ut med beteenden som störde mina planer. Jag försökte vara tillräckligt tålmodig för att klara mig genom läggdagsrutinerna, så att jag kunde få min egentid, när jag istället borde fokusera på barnen och deras behov och visa dem hur viktiga och älskade de var.

Den insikten förändrade allt för mig.

Vad kräver Herren av dig?

Kort tid efter den kvällen bad jag Gud om en vers som kunde ge mig kraft och vägledning till mig som mamma. Jag tog upp telefonen och sökte slumpmässigt efter en bibelvers. Då fick jag Mika 6:8: "[…] Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?" 

Denna vers har verkligen visat vägen för mig. Behandlar jag mina barn rättvist, eller kräver jag mer av dem om jag är trött eller mår dåligt? Visar mitt beteende att jag älskar barmhärtighet? Och behöver jag Guds ständiga hjälp och nåd under dagen?

Jag ber inte längre om tålamod som sätter mätaren på mina barns beteende. Istället ber jag att Gud ska hjälpa mig att älska barmhärtighet och göra det som är bäst för mina barn. Jag har märkt att denna sorts bön har förändrat mitt sätt att se på saker totalt. Det handlar inte om hur mina barn beter sig för att passa mina planer eller mina behov och att jag ska vara "tålmodig" fast saker inte går som planerat. Det handlar istället om att jag kan visa dem den kärlek och godhet de behöver där och då.

Denna inställning har inte förändrat mig på ett ögonblick. Varje dag, ja till och med flera gånger per dag, märker jag att jag åter måste besluta mig för att göra det som är bäst för min familj.

Jag kan vara den mamman jag vill vara

Det som "är bäst för min familj" kan faktiskt även handla om att ta hand om mig själv en stund, så att jag har tillräckligt med energi. Kanske det handlar om att stämma lekträff för barnen så att jag kan tillbringa lite tid med andra mammor som har en uppfriskande effekt på mig. Andra gånger kan det handla om att tacka nej till sociala engagemang som skulle ta all min energi, och istället ta med mina barn på en tur i skogen. De blir av med sin energi och jag kan ladda mina batterier så att jag inte är beroende av en lugn stund på kvällen.

Varje dag lär jag mig mer om vad som fungerar och vad som inte fungerar för min familj. Det viktigaste för mig är att lyssna på den lilla rösten i mitt hjärta som vägleder mig i alla situationer. Jag kan vara den goda och snälla mamman jag vill vara när jag talar ödmjukt med Gud och söker kärlek istället för mitt eget.

"Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er." 1 Joh 2:27.

Detta är inte någon stress för mig. Jag tycker att det är tryggt att veta att Gud kan tala till mig om att kanske upphöra med det jag gör och fokusera på mina barn, be om förlåtelse till mina barn för något jag har sagt eller gjort, eller om hur jag kan knyta band med varje barn med sin unika personlighet, så att de kan växa upp med den sortens barndom och barndomsminnen som jag önskar att de ska få.