Det är bara en sak som gäller – trofasthet!

Vad är det som betyder något i livet? Vad är det som verkligen är värdefullt? Det är min trofasthet under den tid som jag har blivit tilldelad här på jorden. Det är faktiskt det enda som betyder något.

Överlämnad till Gud

Begravningen var för en ung man. Som 30-åring rycktes han bort från sina vänner och familj till en bättre plats, men han hade inte levt förgäves. Han hade överlämnat sitt liv i Guds händer för länge sedan, något många kunde berätta om.

Salen är proppfull av alla som vill minnas denna man som så länge hade tjänat människorna runt sig utan att klaga. Han var positiv, välvillig och ivrig att göra Guds vilja, oavsett om dagsformen var god eller dålig.
I slutet av minnesstunden går förrättaren fram. Rörd ser han på den stora gruppen av ungdomar som är närvarande och säger: ”Det är endast en sak som gäller – trofasthet!” Han vill så gärna att vi ska förstå det. Det gör ett starkt intryck.

Vad är trofasthet?

En trofast person är en som Gud kan lita på, ge sina bud och lagar i hjärtat till och som följer dem noga i allt. En trofast person är orubblig. Han vacklar inte.

“Sanningens väg har jag valt, dina domslut har jag ställt framför mig”(Ps 119:30) Det hänger ihop att den som är trofast följer hans lagar. Dessa lagar och bud är det vi läser i Bibeln och det vi känner att Gud säger i vårt hjärta. Det är detta som jag trofast måste lyda.

Den som går på trofasthetens väg, vandrar även på lydnadens väg i allt. Lydig mot vartenda bud som Gud skriver i hjärtat. Alltid, utan undantag.

Det gäller att vara trofast även när det är svårt och känslorna vill något annat. Även om jag måste ge upp min egen vilja och det känns orättvist, så gör jag det. Det kostar att vara trofast, men tänk hur värdefull en sådan person är för Gud!

Det kostar att vara trofast, men tänk hur värdefull en sådan person är för Gud!

Gud själv är en mästare i att var trofast. Han håller sina löften och står alltid fast vid sitt ord. När jag gör det han ber mig om så är han trofast och välsignar i överflöd tillbaka. Det kan jag vara helt säker på, först här och sedan för evigt (Luk18:30)

Är jag tillräckligt trofast?

Är då jag tillräckligt trofast? ”Långt ifrån!” tänker jag där jag sitter och ber en tyst bön om att Gud måste bevara mig i sin vilja resten av livet. Att jag alltid är redo att ge upp det jag själv vill och trofast offrar det Gud pekar på. Att jag är noggrann både i stort och smått.

Vem vet hur långt liv jag får? Jag bör gripa tag i varenda möjlighet till att förbättra mig för himlen. Så vill jag leva mitt liv och ta första steget på trofasthetens väg idag och aldrig se mig tillbaka.

När vi kommer till himlen får vi ett nytt namn efter det som kännetecknade oss när vi levde på jorden. Det står i Jesaja 56:5: ”Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.” Tänk om Gud kan kalla mig ”Trofasthet” när jag möter honom en dag!