Det jag lärde mig när jag lät Gud planera min familj

Marie är mamma till nio barn och mormor eller farmor till tjugotvå barnbarn. Hon har haft ett långt och lyckligt liv, men hon har även mött många prövningar på sin tro under årens lopp. Genom dessa perioder har hon lärt sig att lita på Gud och hans ord.

Detta är hennes historia:

Att lita på Gud

När jag och min man hade tre barn slet vi för att få allt att fungera. Vi var båda kristna och vi ville leva i tro så, trots att det verkade helt irrationellt, bestämde vi oss för att vi skulle lita på Gud när det gällde antal barn vi skulle få.

Vi visste att det var ett beslut i tro och att vår tro skulle bli prövad. Men i våra hjärtan kändes det helt rätt.

Aldrig mer än vi kan bära

Att växa i tro för ens familj och dagliga liv är en process. Men Gud har lovat att han inte ger oss mer än vi kan bära och att han ska ge oss den styrka vi behöver för att bära det han sänder i vår väg. Vi fick sex barn till i tro på Guds vägledning. Det var inte alltid lika enkelt, men Guds ord var en stor hjälp för mig.

Jag kan inte minnas att jag någonsin ångrade mitt beslut om att låta Gud bestämma storleken på min familj. Självklart var inte alla dagar utan utmaningar. Under vissa perioder hade vi inte mycket pengar till exempel. En period hade min man ett jobb som började klockan 15:00 och slutade vid midnatt. Den tiden kunde inte barnen träffa honom så mycket på skoldagar och det var lite jobbigt. Under den perioden såg jag min roll som mamma desto viktigare.

Vi var tvungna att offra mycket, men mitt i allt kände jag att Gud arbetade i mig genom mina förhållanden och hjälpte mig att växa i tålamod och kärlek. Och trots det är det egentligen de goda tiderna som jag minns bäst. Att baka bröd på köket med mina flickor, lyckliga dagar på vår gård med skridskoåkning på vintern, att ta emot barnen när de kom hem från skolan med mjölk och nybakade kakor.

Trons prövningar

Det betyder inte att det inte var större prövningar. Jag fick missfall i vecka 24 av graviditeten. En vers som jag blev påmind om var: "Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!" Job 1:21.
Mitt i sorgen kunde jag samtidigt känna en djup frid. Jag hade full tro på att jag kunde överlämna mitt liv, min familj och mina situationer i hans händer. Att veta att Gud hade kontroll gav mig verkligen styrka och en stark vilja att tjäna honom och fortsätta på den väg som jag hade valt, oavsett vilka situationer som skulle komma.

När jag var 54 år gammal drabbades jag av ett virus som skadade mitt hjärta. Det kom helt oväntat och jag blev sängbunden en tid. Jag hade jobbat som lärarvikarie ett par år och blev tvungen att ta en paus från det. Många tankar om ekonomi dök upp och det krävdes en kamp för att fortsätta i tro. Jag insåg också att det skulle ta längre tid att hämta mig än det jag hade trott. Alla mina barn gick i skolan, men matlagning och städning blev inte gjort av sig själv. Jag gjorde det jag kunde, men tog det lite lugnt och vilade när jag behövde.

En dag läste jag om Josef och de många situationerna som han hamnade i. När jag läste det sista kapitlet i första Mosebok talade Gud tydligt i mitt hjärta. "Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." 1 Mos 50:21. Jag fylldes av en enorm tröst! Guds kärlek och godhet har segrat!

Lita på Herren av hela ditt hjärta

En del får många barn. Andra kan inte få ett enda och det kan vara lika svårt för dem. Vissa är ensamma eller änkor. Det handlar inte om hur stor familjen är. Det handlar inte om något sådant. Det handlar om hur mycket jag litar på Gud inom alla områden av mitt liv. Det handlar om hur mycket tro jag har till att låta honom leda mig på hans fullkomliga sätt, och om att komma in i vilan mitt i mina förhållanden.

Det är ett medvetet, aktivt, dagligt arbete där jag väljer att leva i tro och där jag kommer in i vilan, så att jag kan höra Guds röst.
Jag har sett hur enkla beslut i det förflutna har hjälpt mig till att vara en god förebild för min omgivning även om jag inte var medveten om det på den tiden.

Nu har vi nio dyrbara barn och tjugotvå fantastiska barnbarn, som vi är djupt tacksamma för. Många gånger under årens lopp har jag fått se hur Gud har varit där för mig och min familj. Det får mig att tänka på versen: "Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna." Orspr 3:5-6. Det är helt sant. Han ger oss allt vi behöver!