Det var inte det jag menade!

Jag såg min väns ansiktsuttryck och insåg vad jag hade gjort. Jag hade talat utan att tänka på hur mina handlingar påverkar andra.

Jag kan vara helt omedveten om effekten mina handlingar kan ha. Mina reaktioner, attityd, mitt sätt att se på saker, kan faktiskt göra saker svårt för min omgivning. Folk kanske måste "tåla mig", bara för att jag inte har tänkt på konsekvenserna för mina handlingar.

Detta är ett vanligt fenomen bland människor och det kan förklaras. Jag föddes med en natur, eller ett "sätt att vara", och efter syndafallet är denna natur smittad av synd. Paulus beskriver detta: "Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. […] Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig." Rom 7:18, 21.

Orsakar oavsiktlig skada

Det är på grund av detta "kött" där inget gott bor som handlingar, som för mig är ganska omedvetna, kan orsaka så mycket skada och svårigheter för andra. Nu talar jag inte om när man medvetet skadar med sina ord och handlingar. Jag tänker mer på saker som envishet till exempel. Jag ser inte alltid hur skadligt det är för min omgivning när jag absolut ska "göra det på mitt sätt"? Eller kanske jag skryter, vilket oavsiktligt trycker ner någon. Kanske jag stressar för något så att hela atmosfären och mina kollegor påverkas. Det kan till och med handla om att jag sänder ett meddelande som jag senare inser att jag sände bara för att imponera.

Vad gör jag om jag syndar omedvetet?

"Jag menade det inte. Det var inte så det skulle låta …" Tydlig kommunikation och ursäkter till andra när det behövs är bra, men det finns något annat som till och med är ännu viktigare. I 1 Joh 1:5-7 står det: "Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. […] Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." Och i 1 Petr 2:9: "Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus."

Dessa verser talar om att "vandra i ljuset", vilket innebär att allt dåligt som bor i mig mer och mer blir tydligt och synligt för mig, så att jag kan rensa det bort. Hur går det till? Det sker när man är ödmjuk och erkänner hur det ligger till med en själv och vänder sig till Gud för hjälp. "Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd." Jak 4:6. Denna nåd är att få se saker klart, som de är i verkligheten, och få hjälp till att rensa dem bort i mitt liv, till och med innan de kommer ut och kan skada andra. Som lärjunge är mitt intresse att bli fri från mitt kött, vilket gör att jag aktivt tänker på hur jag kan göra saker bättre.

Jag bestämmer mig för att segra

När jag nu vet att jag har ett kött som inte gör saker så fullkomligt, eller så fullkomligt som det hade kunnat göras iallafall, är det även viktigt att jag inte börjar anklaga mig själv för detta. Satan gör allt för att försöka ta mitt hopp och fylla mig med tvivel och förtvivlan, men sanningen är att Gud vet att jag har ett kött där det inte bor något gott. Det han bryr sig om är valen jag gör när jag får ljus över hur jag är.

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Rom 8:1. Jag behöver inte fortsätta följa köttet när jag får ljus från Gud över det som bor i min natur (eller kött), som envishet, skryt, otålighet, kyla, behov att leva inför människor, osv. Jag behöver inte vandra i köttet (tillåta dessa synder att få härska över mitt liv). Istället kan jag vandra i Anden och övervinna allt jag frestas till av synden i mitt kött. (Gal 5:16-25).

"Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär." Gal 5:16. Det är helt fantastiskt att jag har dessa löften som gör att jag kan bli raka motsatsen till att vara en börda och svår. Jag kan mer och mer bli en välsignelse för andra, i stånd till att hjälpa dem, och ha goda uppmuntrande ord att ge.