Detta har avgörande betydelse för din lycka!

Har du någon gång tänkt på det faktum att du är en enda personen som har makt över hur du tar det i livet?

Och inte bara det. Ditt sätt att hantera allt och alla på avgör din lycka eller olycka, och graden av det. Ja, det är uteslutande det som avgör allt.

Inget av det som andra säger och gör, och inget som möter dig eller inträffar på din väg, betyder något i sig själv för din lycka eller olycka. Det gör varken från eller till. Det låter nog ganska otroligt, eftersom det är den raka motsatsen till allmän tankegång och tal, men det hindrar det inte från att vara en underbar sanning! Ju mer du testar den, desto fastare förblir den i ditt medvetande.

Ingen kan få dig att synda!

Just därför finns det knappast något dummare än att bortförklara sig och skylla på andra. Det andra säger och gör, påverkar deras lycka och olycka, utan att påverka din på minsta sätt. Ingen kan göra dig varken lycklig eller olycklig. Det handlar bara om hur du reagerar på det de säger och gör, deras beteende, deras behandling av både dig och ditt. Endast det kan göra dig mer eller mindre lycklig eller olycklig. Ens egen synd gör att man reagerar skadligt både på det ena och det andra, både på den ena och den andra. Det är lätt att tänka och anse att den andras ord eller handling sårade en. Det är i stort sätt alla människor lika säkra på som att två plus två är fyra, och trots det är det inte sant.

Man måste söka, och hitta, en radikal frälsning och befrielse från syndens makt för att kunna reagera så att ens lycka ökar istället för att minska. Först då kan man reagera på allt och alla så att ens lycka inte minskar, utan snarare ökar.

Frestelse = möjlighet

Det stora misstaget de flesta begår är att själva svara med ont när någon gör något ont som man själv inte tål. Så gör man följande felaktiga beräkning: Om personen inte hade sagt eller gjort det här mot dig, så hade du aldrig gjort så tillbaka. Med andra ord så är det den andra personens fel. Fast det låter riktigt, så är det inte det. Det är fel, ja väldigt fel.

Det rätta är: Den andres fel fick fram en frestelse i dig. I och med det fick du möjlighet till en ny seger, ett bidrag till den slutgiltiga segerkransen. Istället föll du i frestelse. Det var ditt fel. Det berodde på din uselhet.

Det är absolut inte rätt att säga att ditt fall berodde på det den andra sa eller gjorde. Nej, din uselhet blev bara synlig på grund av det. Den var ju där hela tiden. Du föll alltså för att du inte var frälst från syndens makt, och inte för att den andra gjorde dig arg. Du reagerade fel, på ett vanligt, syndigt sätt, och det var absolut inte nödvändigt. Man hade kunnat reagera på gudomligt sätt. Du kunde ha vunnit en härlig seger! Du hade en härlig möjlighet, men den blev dåligt utnyttjad.

Man kan alltså säga så här: Det är fel att räkna det som en självklarhet, eller ett måste, att bli ond för att en annan gör enilla. Det är helt fel! Men det är helt rätt att det är så länge man är ond; men det kan man frälsas ifrån. Bara läs Johannes 3:e brev!

Reaktioner som leder till liv eller död

Om Eva hade reagerat annorlunda, så hade hon svarat ormen att de hade det väldigt bra som det var, så de behövde inte äta den förbjudna frukten. Då hade det inte blivit ett syndafall med sitt dåliga samvete, utkastning från Edens lustgår, sjukdom och död.

Och om Adam hade reagerat annorlunda så hade han avvisat Evas erbjudande om att äta av den förbjudna frukten. Då hade syndafallet aldrig kommit in i världen.

Om Jesus hade reagerat annorlunda, så att han bara delvis genomfört rättfärdighet, och absolut inte velat lida orättfärdigt, ja då hade det inte funnits någon försoning eller frälsare överhuvudtaget. Då hade han, den rättfärdige, befunnit sig hos sin Far, och vi alla hade varit förtappade.

Så obeskrivligt stort och gott att han tog det på det kärleksfulla sättet som han gjorde!

Du kan ha orubblig glädje

Även du kan, genom att lida orättfärdigt, vinna andra själar som du annars inte kunde vinna. Att bråka, envisas med att hålla på sina rätt, föra sak mot sina medmänniskor, är ett extremt dumt och ödesdigert sätt att reagera på. Alla situationer kan hanteras på ett sätt där man alltid behåller lyckan, oavsett hur allt går och vad alla gör.

Om en man hade lite mat, eller bara bröd utan pålägg, hade det i sig själv inte kunnat rubba hans lycka. Missnöjet för det han hade och kravet om något mer och bättre, samt hans onda tankar om dem med överflod hade däremot gjort honom olycklig! Det är helt enkelt sättet man reagerar på, och absolut inget annat, som avgör det hela. Enkla, men underbara sanning!

Tron på Guds fullkomliga styrning i allt ger dig en fast tro och tillit på att allt som händer är för ditt allra bästa. Då kan du självklart också alltid vara glad. Vilken sann och god omsorg Gud måste ha för mig! Så trofast han vakar över mig!

Lita på Gud mitt i tragedin

Hur är det bästa sättet att hantera olyckor och dödsfall på? Här gäller det samma som tidigare. För att kunna ta det på ett gudomligt sätt, måste man naturligtvis ha blivit gudomlig genom Guds frälsning. En ogudaktig person tar det på ett ogudaktigt sätt, medan den gudomliga tar det gudomligt. Det krävs med andra ord en genomgripande frälsning för att överhuvudtaget kunna ta det som man bör.

Det står skrivet: "Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den?" Amos 3:6. "Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade." Matt 10:29-30. När detta sättes i sammanhang med att Gud vet vad som är bäst för oss, och även gör det, kan vi dra den slutsatsen att det trots allt var för vårt bästa, oavsett hur sorglig och oönskad olyckan var. Vem kan ha något emot det som det allsmäktiga och goda Guden anser vara bäst?

För att kunna ta det på det sättet, måste man emellertid ha upphört med att lita på eget förnuft av hela sitt hjärta, i tillägg till att man har blivit så formad av Gud att ens sinne har blivit böjbart, ödmjukt och saktmodigt. Då behåller man den inre, djupa friden och vilan genom allt, oavsett hur plågsam situationen är.

Och trots den naturliga tanken "Om jag bara hade kunnat förhindra detta!" och den enorma sorgen när någon av våra närmaste hamnar på avvägar, eller faller bort från Gud, behålls friden och vilan i Gud, eftersom han som är fullkomlig i kärlek själv inte hindrade det från att inträffa. Vi kan ju varken göra håret vitt eller svart med all vår oro.

Måtte denne heltäckande, obeskrivligt effektfulla, obestridliga sanning alltid stå tydlig och klar framför vår blick. Det är endast vårt sätt att reagera, som har en avgörande betydelse för vår lycka.

Detta är ett redigerat utdrag från det norska häftet "Måten å ta det på", som publicerades för första gången av Skjulte Skatter år 1957.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag