Dricker jag från en ren eller förorenad brunn?

Stanna upp en liten stund och tänk på betydelsen av dessa otroliga bibelverser: "Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren." 1 Joh 3:2-3.

Det första jag frågar mig själv är: "Vad är mitt hopp?  Tror jag på den enorma sanningen som Johannes skriver om här, att jag faktiskt ska se Jesus som han är, och vara lik honom? Om svaret på det är ja, så kommer omedelbart nästa fråga: Vad gör jag då åt saken?"  Påverkar detta mig? Inte bara till att "skärpa mig", utan till att rensa mig själv, som han är ren?

Förorenat vatten smittar en ren brunn

Detta kanske kan verka omöjligt. Världen är full av orenhet – i dagligt tal, i media. Tidsandan handlar om att tillfredsställa sina lustar. Oanständigt språk har blivit vanligt och dåliga attityder visas utan skam. Sociala medier och annan media är fulla av bilder och historier som representerar folks missnöje, hån, hädelse, fåfänga, kritik, pessimism och speciellt deras orena lustar. Det verkar som om jag blir bombarderad av intryck från alla kanter i varierande grad av "dåligt" och "bra".

Det är ett faktum att jag har lustar i min natur som väcks av denna yttre påverkan. De kommer upp i form av tankar och känslor av irritation, förakt, kritik, orenhet, fåfänga, modlöshet, osv. Men hur är det med att rensa mig själv och hålla mig själv ren? Om jag jämför mitt hjärta och sinne med en brunn med vatten, kan jag se hur viktigt detta är. En liten mängd förorenat vatten smittar en ren brunn. En förorenad brunn blir emellertid inte ren bara genom att tillföra rent vatten. För att bli ren måste all förorening avlägsnas, och för att förbli ren, måste all förorening hållas helt borta.

Det samma gäller för mitt andliga liv. Mina lustar reagerar på en situation, och försöker tränga in sig i mitt hjärta och sinne, som en droppe med smutsigt vatten i brunnen. Om jag tillåter dessa tankar att leva blir jag förorenad av synd, och dess inflytande börjar växa och sprida sig i mitt liv. Att ge plats för orena tankar eller att ge efter för nyfikenhet och ögonens lust öppnar en spricka i slussarna, och förr eller senare blir jag en slav under mina lustar. En "liten" avundstanke som får lov att leva växer som cancer, och jag blir gradvis en bitter och kritisk person.

Om jag redan har blivit förorenad genom att ge efter för mina lustar, måste jag omvända mig och be om förlåtelse. Gud är i sin godhet och barmhärtighet villig att förlåta mig för mina synder och fullständigt rensa mig. Föroreningen avlägsnas och jag blir åter en "ren brunn". Nu måste jag självklart se till att det förblir på det sättet.

Varför utsätta mig själv för förorening?

Jag kan inte alltid undvika att se eller höra saker som utlöser en reaktion från mitt kött, men det finns bara en utväg när jag blir frestad: be, kämpa och lida för att förbli ren och övervinna det onda. Och Gud ger mig den helige Ande som vägleder mig och ger mig den kraft jag behöver för att segra.

Alla frestelser är emellertid inte oundvikliga. Då finns det en annan strategi för att hållamig ren: Fly för livet! Detta har att göra med min inställning och mitt hopp. I vilken riktning vill jag att mitt liv ska gå? Jag kan inte undvika alla dåliga influenser, men jag behöver heller inte leta efter dem eller acceptera dem.

Vid exponering för dessa influenser frestas mina ögon till att se, min tunga till att säga och mina tankar till att tänka saker som kanske annars aldrig hade fallit mig in. Varför måste jag låta mina ögon vandra, låta dem läsa och se allt möjligt som är förorenat med hädelse, hån, orenhet och oanständighet, om min önskan är att se Gud? Varför abonnera på sociala medier som leker med dessa lustar, även om det bara är "sporadiskt"? Om jag inte vill av hela mitt hjärta, hittar jag snabbt på ursäkter. "Det är inte så farligt." "Jag kan hantera det." "Jag vet var jag står." Detta är i stort sett roligt, så jag får bara tåla svordomarna."

Kanske tror jag att jag kan hantera det för att jag har blivit van vid det. Det påverkar liksom inte mig längre. Kanske det snarare borde blinka några röda varningsljus istället: Håller jag på att bli likgiltig för sådant som Gud avskyr? Är de vanliga för mig för att de är vanliga för världen? Öppnar jag mig själv för föroreningar genom at bli "van vid dem"?

Mitt hopp och min kallelse

Det passar inte för en som förbereder sig för att möta Jesus och Gud, att bli likgiltig för synd och världsliga saker på grund av överexponering som kunde ha undvikits. Hur kan jag förvänta mig att hålla mig ren med en sådan inställning? Genom att få slöa sinnen står jag i fara för att bli en förorenad brunn som representerar Satans arbete: orenhet, klagan, hat, hädelse, stolthet, arrogans, egoism, fåfänga, vantro, modlöshet. Listan fortsätter. Men det är inte mitt hopp och min kallelse!

Det passar sig för en lärjunge att bli full av samma hämnd, harm, och nitälskan som Jesus var full av när han mötte synden! (Jes 63:1-6; Hebr 5:7) Bekämpa synden i köttet och fly fördärvet! Om jag tror på Jesus, följer honom och lyder hans bud ska strömmar av levande vatten flyta fram från mitt hjärta. (Joh 7:38) Jag dricker djupt av det rena vattnet i Guds ord, och mitt sinne vänds mot det som är där uppe. (Kol 3:1-4) Genom att använda ordet får jag uppövade sinnen till att skilja mellan gott och ont, och beväpnas till att kämpa. (Hebr 5:13-14) Jag blir en brunn med rent, levande vatten som representerar allt som är av Gud: renhet, trofasthet, tacksamhet, kärlek, helighet, ödmjukhet, osjälviskhet, tro, uppmuntran. Listan fortsätter. Det är mitt hopp och min kallelse!

"Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden." Rom 6:12-14.

"Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta." 2 Tim 2:22.