Egenskaper hos en kristen

Vad kännetecknar en kristen? Finns det något sätt att se skillnaden på äkta kristna och på dem som inte är det?

Innan du läser denna artikel rekommenderar vi dig att läsa: Bli en äkta kristen».

En kristens relationer

Namnet «kristen» gavs först till lärjungarna (Apg. 11:26). En kristen är med andra ord en lärjunge. Villkoren för att vara en lärjunge beskrivs tydligt i Lukasevangeliet 14:26-27 och 33: «Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.» Vårt förhållande till våra föräldrar, partner, barn, ägodelar och framtid måste alltid stå i förhållande till det som Kristus lär oss.

En kristen – en fri människa

Det är ett stort missförstånd att tro att det att vara kristen är det samma som att vara en «förlåten syndare», något som tyder på att man fortfarande är bunden till att leva i synd. Verserna nedanför ger oss en bättre förståelse av Guds vilja för oss med tanke på synd.

«Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.» 1. Joh 2:1. «Jag skriver till er, unga män: ni har besegrat den onde.» 1. Joh 2:13. «Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft….» 2. Kor 2:14

En kristen har ett rent samvete. Man har fått ordning på sitt liv och alla ens gärningar ligger i ljuset. Alla ens synder är förlåtna. Man har sin grund i Gud och har fått sitt liv på klippan, som är Kristus. Man är bergfast.

En kristen – går inte bara på möten

Att vara kristen innebär inte att man är en religiös «mötesgångare»; en som går på kristna möten istället för att gå till platser med världslig underhållning, men utöver detta är som vilken annan person som helst. Långt ifrån! En kristen är en person som har fått sitt liv i fullkomlig harmoni med Guds ord och vilja. Man är rättfärdig där andra är orättfärdiga. Man har tålamod där andra är otåliga. Man är flitig där andra är lata och noggrann där andra slarvar. Man talar sanning där andra smickrar, hycklar och ljuger. Man är saktmodig, långmodig och tyst där andra är upproriska och våldsamma osv.  1. Pet 1:15.

En kristen – osjälvisk

Att vara kristen innebär att man är helt osjälvisk. Det betyder att man börjar att tänka på andras behov så som Gud manar en i ens hjärta. Man tänker på det som är gott och praktiskt för andra och som är nyttigt för dem. Då kommer man att, efter egen förmåga, hjälpa dem att uppnå det som är gott. Kristendom är synonymt med att tjäna och ge. Att ge allt man har, både andligt och jordiskt. Detta är kärlekens väsen. Rom. 15:2 och 7.

En kristen – fri från tidsanden

En kristen är en person som inte låter sig påverkas av tidsanden. En stor mängd människor i världen lever i synd. De följer sina egna lustar och begär och få anser detta vara fel. Det är en ande som driver dem och som kallas «tidsanden». Det är särskilt svårt att stå emot denna ande. Det som är «inne» representerar denna ande.

En ogudlig person kan jämföras med en livlös marionettdocka. Så fort en eller annan kraft drar i snörena måste man hoppa och dansa, vare sig man vill eller inte. En kristen däremot har Kristus som sin enda herre och mästare. Då lyder man inga andra krafter och följer inte det som är inne eller tidsanden, oavsett om alla andra gör det.

En kristen – att vara rättfärdig

Att vara kristen betyder att man är rättfärdig i allt. Om man har stulit något eller varit orättfärdig på andra sätt, ställer man allt till rätta så fort man har blivit kristen. Om man är skyldig pengar, gör man allt man kan för att betala tillbaka. Det finns ingen väg runt. I detta sammanhang hjäper det inte att påberopa sig Jesu försoningsverk. Om man inte gör det som är rätt är man inte en kristen överhuvudtaget och kommer inte in i himmelriket. «… var och en som gör det som är rätt är född av honom.» 1. Joh 2:29.

På grund av ens ständigt ökande seger över sina lustar och begär, börjar man som kristen uppleva fullkomlig vila i hjärta och sinne. Allteftersom ens liv renas med hjälp från ens frälsare, blir man mer och mer oklanderlig och obefläckad. Ingen kan längre peka på utbrott av synd som t ex vredesutbrott, irritation eller någon annan form av orättfärdighet.

Allteftersom man som kristen värdesätter den helige Andes kraft i ens liv, blir man helt naturligt starkare och starkare i denna ande. Som kristen tål man prövningar, lidande, gott rykte, dåligt rykte. Detta kan man göra för att man är säker på att man tjänar en trofast herre. Det som förut var omöjligt för en, kan man nu besegra. Detta märker de tydligt som själva längtar efter seger.

En kontinuerlig utveckling

Man kan inte förvänta sig fullkomlig seger med det samma och av denna orsak står det: «Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.» 1. Joh 2:1-2.

Trots detta är det otroligt viktigt att man som kristen inte nöjer sig med nederlag och därmed blir slö och likgiltig. Man får inte tappa modet och ge upp kampen mot synden, för det tar tid att bli en som segrar. Man måste fortsätta leva i hopp och tro och pressa på ända tills man bryter igenom till ett segrande liv. Allt detta görs med hjälp av och under lydnad till Guds helige Ande. Det är extra välsignat att leva i gemenskap med kristna som har samma längtan efter seger. Sådana människor leds av sin stora herde Jesus Kristus när de följer honom i hans fotspår.

En kristens lön

När man som kristen har varit trofast mot Gud genom att lyda hans bud, så som de är givna en genom Gud son, Jesus Kristus, belönas man med evigt liv.

Joh 3:36: «Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.»

John 4:14: «Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.»

Upp 20:12-15: «Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.»