En enkel nyckel för att få resultat man ber om

Liknelsen om änkan och domaren

“Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ‘I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.’ Och Herren sade: ‘Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?'” Luk 18:1-8.

Änkan i denna liknelse som kallas ”Änkan och domaren” hade en väldigt viktig egenskap. Hon var ihärdig. Det var det som gjorde att hon skilde seg ur mängden, och som Jesus ville lära oss med liknelsen.

Vad hade hänt om den “ihärdiga” änkan hade gett upp redan första gången som domaren avvisade henne? Om hon hade tänkt “Ok, det var det,” när han inte ville hjälpa? Räcker det med att ha prövat en gång? Liknelsen säger att hon var besvärlig. Hon kom ständigt och vädjade om sin sak. Hon var desperat. Hon behövde rättvisa inför sin motpart, hon visste vart hon måste gå för att få den rättvisan, och hon gav inte upp förrän hon fick den.

Vem är min motpart?

“Varför svarar inte Gud på min bön? Trots att jag ropar …” Det är vanligt att tänka så. Men vad ropar jag egentligen efter? Ropar jag för att få min egen vilja igenom, eller är det för att Guds vilja ska ske i mitt liv? Den ihärdiga änkan ropade om rätt inför sin motpart. Vem är min motpart? Är det inte det i mitt kött som hindrar mig från att göra Guds vilja? Det finns så många fiender i den mänskliga naturen. Stolthet, envishet, lathet, obarmhärtighet. Oförmåga att älska dem jag möter på mig väg. Avund, missnöje, agg, oro, ett dåligt temperament. Listan kan göras lång. Har jag ropat och hållit ut i tro tills Gud har hämnat mig på dessa fiender, som har blivit synliga i mig, helt tills Han har gett mig kraft att stå emot och kämpa ner dem tills de är besegrade? Helt tills jag har blivit fri, så att godhet och dygder växer i mitt liv?

Är jag en “ihärdig änka”?

Hur är det med min uthållighet? Känner jag igen mig själv i änkan? Jesus sa att Gud snart skulle skaffa rätt åt sina utvalda som “ropar dag och natt.” Har jag ropat dag och natt i nöd? Har jag hållit ut? Eller har jag bett och hoppats på det bästa, men varit osäker på resultatet? Det är denna inställning som fick Jesus att undra om Människosonen skulle finna tro på jorden när han kom.

Jesus sa också: “Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.” Matt 11:12. Det är starka ord! Förtrycker det! Med våld! Jag måste hålla ut tills mitt behov är mättat! Har jag verkligen tro, om jag ger upp på grund av hinder, murar eller barriärer? Jag hade hållit ut, om jag bad i tro utan tvivel, som Jakob lär oss att be (Jak 1:5-6). Jag hade inte gett upp så lätt. Jag hade inte förlorat hoppet.

Jag hade däremot varit desperat efter att bli hämnad och få rätt inför min motpart.

Rätt inför min motpart: Få dygderna

“Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” 2 Petr 1:5-8.

Om det är detta jag ihärdigt ropar efter, och håller ut tills jag har fått dem, då ska Gud snart ge mig rätt. Då finner Jesus tro i mig. “Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Matt 7:7-8.

Om jag först söker Guds rike, först söker att växa i dygderna och får Kristi liv inom mig, då får jag även allt annat som jag behöver, både andligt och praktiskt. Gud vill att jag ska vara fri från det som binder mig. Allt jag upplever i livet har det som syfte och mål. Om jag vill bli fri, så vet jag mycket väl vart jag ska gå och vad jag måste göra, precis som den ihärdiga änkan (Matt 6:33; 2 Kor 4:10).