En gång frälst, alltid frälst?

Läran som lyder «En gång frälst, alltid frälst», även uttryckt «evig säkerhet», har diskuterats mycket genom tiderna. Men vad säger Bibeln om frälsning?

Denna lära byggs oftast på bibelversen Joh 10:28: …de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Mycket riktigt, ingen kan rycka dem ur Jesu hand, men de kan själva sätta sig utanför hans hand.

I Johannes evangelium kapitel 15, vers 4 förmanar Jesus sina lärljungar, Förbli i mig, så förblir jag i er. Även vidare i vers 6 säger han, Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Frälsningen är inte villkorslös

Varje löfte i skriften om frälsning har ett villkor. Om vi uppfyller villkoren blir löftena våra. Vi läser till exempel i Kol 1:21-23: Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron… Ser du villkoret? Om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron. I 1 Tim 1:19 skriver Paulus om några som har lidit skeppsbrott i tron genom att stöta ifrån sig ett rent samvete.

Vi får en varning i Hebr. 3:12-14: Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. Ser du även här ett villkor? Om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt.

Vi vet att vi har en talesman hos Fadern, Jesus Kristus, Den rättfärdige, om vi syndar. Ja, om vi verkligen sörjer och ångrar oss finns det ett hav av förlåtelse hos Jesus. Men faran är stor att vi blir förhärdade om vi ständigt ger efter för samma synder; Vi sörjer inte lika mycket som första gången vi gav efter för denna synd, vi förhärdas mer och mer och det slutar med att vi får ett ont och trolöst hjärta och vi mister vår första tillförsikt. Vi avfaller från levande Gud. Vi sätter oss själva utanför hans hand…

Vi behöver inte ge efter i frestelsen

Hur kan vi då stoppa förhärdelsen om vi känner att vi ständigt ger efter i frestelsen? Evangeliets glada budskap är att vi inte ständigt behöver ge efter när vi känner att vi frestas. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt likasom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid. Hebr 4:15-16. Dessa verser gör det klart att rätt tid är när vi blir frestade.

Evangeliets glada budskap är att vi inte ständigt behöver ge efter när vi känner att vi frestas

Jesus segrade och nu kan han hjälpa oss att segra. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas. Hebr 2:18. Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda.
1 Petr 4:1.

Låt oss göra det Paulus förmanar oss till i Fil 2:12, så vi inte blir slöa och sätter vår frälsning på spel genom en falsk känsla av säkerhet: Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.