En liten eld kan tända en stor skog

Vi älskar att veta om och dela hemligheter och rykten. Ju mer skandalösa desto roligare är det att dela dem. Vi glömmer ofta att stanna upp och överväga om det är sant eller inte. Vi justerar och lägger till detaljer, överdriver här och där, så att vi kan få en saftig reaktion. Vi blir sladdertackor av värsta sort. Vi vill veta om tvister och ge vår åsikt. Vi dras till konflikter och vill se slagsmål.

“Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill. På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand.” (Jak 3:4-5)

Ord som sprids som cancer

Många människor tar inte skvaller och baktalande på allvar. Vi medger gärna att stöld, vrede och avundsjuka är synd, men glömmer ofta att det även är synd att skvallra och tala bakom ryggen på någon.

“Men oandligt, tomt prat ska du akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet, och deras ord kommer att sprida sig som cancersvulster.” (2 Tim 2:16-17). Baktalande kan vara så naturligt för oss att vi gör det utan att tänka. Ett enkelt samtal blir en möjlighet att klaga eller tala negativt om någon. Kanske har vi fördomar mot någon och vill i hemlighet att andra ska dela dessa fördomar, så vi flätar in våra åsikter i ett samtal för att få andra att hålla med. “Ja han är verkligen sådan” eller “Det är helt förfärligt hur hon kan slippa undan med sådana saker!” När vi talar bakom ryggen på någon så uppmuntrar vi även andra att göra samma sak.

Resultaten av baktalande är fruktansvärda: kiv, träta, misstanke. Satan älskar kiv och varje möjlighet att bryta ner broderskap och enhet. Det är otroligt vad som kan rivas ner av skvaller och baktalande. ”Den som skvallrar skiljer vänner åt.” (Ords 16:28)

Smaken av baktalande förblir hängande i luften. Ett litet problem blir med tiden ett stort problem som skapar en mur mellan vänner. En ren och klar källa rörs i så att den blir mörk och grumlig.

”Den som skvallrar skiljer vänner åt.” (Ords 16:28)

Växa i kärlek till varandra

“Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.” (Ef 4:32)

För att bli fri från skvaller och baktalande, måste vi först växa i kärlek. Skapar våra ord kärlekens band  eller river de ner?
Det står skrivet i Matteusevangeliet 12:34: ”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” Vad säger det om våra hjärtan om vår mun är snar till att tala ont om de andra? Hur mycket kärlek har vi egentligen om vi är så ivriga till att tala bakom ryggen på andra?

Det är helt enkelt inte möjligt att tala bakom ryggen på andra om vi har uppriktig kärlek för dem. All klagan och anklagan försvinner. Det står om kärleken i 1 Kor 13:4-7: ”Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” Om vi har en sådan kärlek för de runt oss så borde bara tanken av att tala om dem i hemlighet vara förfärlig!

Vi behöver be till Gud om hjälp, så att vi kan växa i kärlek och visa godhet och vänlighet mot de andra. Om vi tror att någon har gjort något fel, kan vi be för personen i fråga så att Gud kan visa oss hur vi kan hjälpa. Kanske vi kan be personen i fråga om en förklaring med kärlek hellre än att smutsa ner vattnet med baktalande. Det är nästan omöjligt att tänka ont om eller tala bakom ryggen på en person som vi ber om. Vi måste fokusera på det positiva och vara aktiva i bön för andra. Genom att dela denna kärlek kan vi bidra till frid och vila.

Har du hört ett rykte eller en historia om någon? Bara låt det dö med dig! "När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta upphör trätan.” (Ords 26:20) Om vi tror att allt vi hör om andra är sant så visar det bara hur nära vi har till skvaller och baktalande. Bara det att leka med tanken är första steget mot splittring och träta. Lögn sprids som eld i torrt gräs.

En fast ståndpunkt mot baktalande

Vad gör vi då om andra runt oss börjar tala illa om någon? Kanske vi bjuds in att delta i ett samtal där folk står och baktalar. ”Har du hört vad han gjorde?”
Om vi låter det fortsätta så är vi lika skyldiga som dem som tog upp det från första början. Vi kan inte delta i skvaller och baktalande för att vara ”vänliga” eller ”följa mängden”. Vill vi kämpa mot detta? Vill vi bli färdiga med baktalande? Vi kan inte låta dessa tankar och handlingar leva när vi vet att de måste dö.

Folk försvarar sig ofta med att deras baktalande ju är sanningen. Det är inget försvar! ”Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt.” (Rom 2:1) Vi måste komma ihåg att baktalande i sig själv är ont även om varenda ord skulle vara sant! Om vi lyssnar på och accepterar baktalande så delar vi skulden. Vi måste bestämt neka baktalaren att yttra ett ord till!

Trösta och uppbygga varandra

“Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det.“ (Ef 4:29)

Vår mun kan användas till att göra mycket gott, till att välsigna och uppmuntra de andra eller till stor ondska genom att håna och tala illa om varandra. ”Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.” (Jak 3:10) När vi börjar kämpa mot baktalande kan vi bli en förebild för de andra. Vi kan utstråla en ande som är så stark mot skvaller och klagan att folk helt enkelt förstår att det är oacceptabelt.

Vi måsta alltid vara på vakt så att vi kan vara en som skapar enhet istället för att vara en som splittrar. ”Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och det finns inget i honom som leder till fall.”  (1 Joh 2:10)