En mammas jakt på tålamod

En solig onsdag skulle jag möta min goda vän i en lokal park där våra barn kunde springa och leka i de svala vattenfontänerna och i lekparken. Det är en plats som svärmar av mammor och deras barn under hela sommaren. En plats för en liten paus från huset och fin omväxling för barnen.

Jag var där tidigt och satte upp min stol under ett litet träd för skugga. Mina barn plaskade redan runt i fontänerna och jag lutade mig tillbaka och skulle just slappna av när:

"Kom hit!" Vad tror du att du håller på med!? Jag sa redan "NEJ". Ser jag ut som en robot som måste upprepa sig själv hela tiden? Vi åker härifrån om du inte kan ta ett nej som svar!"

En annan mamma som var där med sina två söner, stormar över gräsmattan framför mig och öser ut fula ord över sin son.

Vad kan man göra åt saken?

De flesta av oss brukar bete oss i det offentliga. Vi reagerar inte som vi skulle bakom stängda dörrar när våra barn inte lyder, eftersom vi inte vill skapa en större scen eller för att vi, helt ärligt, inte vill ha stämpeln som dålig, otålig förälder.

Jag kunde inte hjälpa att jag kände medlidande för denna arga, frustrerade mamma, trots att hennes beteende inte var passande överhuvudtaget och att situationen definitivt hade kunnat hanterats på ett bättre sätt. Jag kände igen mina egna känslor och tendenser från vardagen. Jag kanske inte svär över mina barn, men känslan av dåligt kontrollerad vrede som väller upp inom en är inte helt främmande för mig. Varför det? Vad kan man göra åt saken?

En del, mer än andra, är födda med en arg och otålig natur. Livets situationer, oavsett om det handlar om att hantera barn, man, kollegor, eller situationer som inte går som man vill, får denna ilska och otålighet att välla upp inom en.

"Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? Jak 4:1.

Varför blir jag arg? För att jag inte får min vilja uppfylld. Situationen utvecklar sig inte som jag hade föreställt mig. Min frid och ro, min komfort blir störd, och så kommer den, denna gripande frustration över att det inte går som jag hade tänkt mig. Det är viktigt att veta att mina reaktioner på olika situationer ALDRIG är andras fel. Min reaktion beror helt på mitt eget beslut om hur jag ska ta det när andra säger eller gör saker som får fram det fula i min natur.

Något inom mig måste tas itu med

"Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike." Gal 5:19.

Guds ord visar tydligt att jag måste ta itu med dessa tendenser om jag vill vara en lärjunge och leva ett gudfruktigt liv. Av egen erfarenhet vet jag att detta är något som inte kan göras i egen kraft, men det finns emellertid en väg!

"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid." Hebr 4:16.

Nåd betyder hjälp. Om jag erkänner min svaghet inom detta område och ber till honom om hjälp, kan jag få kraft av Gud till att reagera annorlunda, oavsett vilka tendenser jag är född med i min natur. Genom tro att han hjälper mig och ger mig den styrka jag har bett om i hans namn, behöver jag inte längre reagera med ilska.

Det betyder inte att jag inte längre frestas till det, men när jag tror på Guds ord och använder det trofast, kan jag komma till det att frestelsen att reagera med ilska inte längre är någon frestelse. Istället känner jag frid och tålamod!

"Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning." Gal 5:22-23.

Dessa frukter kan bli en del av mig om jag vandrar i Anden (fullt medveten om mitt eget eländiga tillstånd och aktivt söker nåd av Gud till hjälp). Jag kan bli förvandlad från en som alltid har något emot någon, till en som är full av frid och värme mot sin omgivning.