Förlåtelse och "frälsning genom hans liv"

Den vanliga förståelsen av frälsning är att vi får förlåtelse för synden för att Jesus dog för oss. Det är ju själva början, men frälsningen är så mycket större än det.

Syndernas förlåtelse är den utvändiga rensningen, som renar oss från de synder som vi har begått, så att de utplånas en gång för alla. Endast detta gör oss emellertid inte välrustade till all god gärning, som vi bör vara. (2 Tim 3:17) Det krävs en invändig rensning för att vi ska bli helt rena. Vi söker den invändiga rensningen för att vi älskar Gud och vill få del av hans natur. (2 Petr 1:3-4) Då måste vi först få del av en frälsning "genom hans liv".

"Säkrare bli frälsta genom hans liv"

Paulus skrev om frälsningen i Rom 5:10: "Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.

Tyvärr är förståelsen liten då det gäller frälsningen "genom hans liv" Vad betyder det att bli frälst genom hans liv? Jesus sa: "Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt […]" Detta är Andens frukter som vi kan läsa om i Galaterbrevet 5:22-23. Resultatet av att korsfästa köttet med dess lidelser och begär. (vers 24) Om Jesu Ande bor i oss, har vi kraft till att göra detta.

Läs mer om att ha Jesu Ande boende i sig i denna artikel: Vad är Andens dop?

Paulus förmanar oss i Fil 2:12 att arbeta på vår frälsning med fruktan och bävan. Försöker vi inte frälsa oss själva då? Absolut inte! I nästa vers står det: "Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." Fil 2:13. Det är Guds nåd, för utan honom kan vi ingenting göra. (Joh 15:5)

Alla vill väl vara vänliga, snälla och tålmodiga, men varför är det så svårt att leva detta liv i alla livets situationer? Det är på grund av vår synd, vår stolthet, egoism och lidelser. När Gud arbetar i oss för att göra hans vilja, och korsfästa vår egoism och självupptagenhet, är det lätt att streta emot och vara ovillig. Därför säger Paulus vidare: Gör allt utan att klaga och tveka". Fil 2:14.

Full frälsning: Att erövra det förlovade landet

I Bibeln kan vi läsa om Israels folk som inte ville erövra det förlovade landet. I Guds kraft hade de lämnat Egypten, som representerar världen, men då Gud bad dem om att kämpa och erövra det förlovade landet började de klaga och bråka. De gjorde uppror. Om Gud hade utplånat deras fiender för dem hade de med glädje erövrat landet, för det var ett gott land rikt på frukt. De vägrade emellertid att lyda och tyckte att det var för svårt. Städerna var för starka och jättarna som bodde där var för stora. Istället för "full frälsning", istället för att komma in i det förlovade landet, sändes de ut i öknen för att vandra runt i 40 år.

Om de hade varit lydiga när Gud, den Allsmäktige, arbetade i dem, hade de besegrat fienden som Josua profeterade. När de blev befallda att vända om och gå tillbaka ut i öknen, ändrade de sig och ville gå in i landet iallafall, men Gud arbetade inte längre i dem. De hade inte nåd över sig och drevs bort. Det kan vi läsa om i 4 Moseboken, kapitel 13 och 14.

Låt oss därför inte vara nöjda med att ha blivit räddade från Egypten (världen), för att sedan tillbringa resten av vårt kristna liv med att vandra runt i öknen utan att någonsin erövra det förlovade landet, Kristi liv med Andens frukter. Nej, låt oss får tag i denna frälsning "genom hans liv" genom tro och lydnad mot Guds Andes maningar i oss, så att vi genom Anden dödar synden som bor i vårt kött. (Rom 8:13) Då kan vi leva!

Det är äkta frälsning!