Förtal: Har du denna onda vana?

Förtal:

1. Att angripa karaktär eller rykte hos en person som inte är närvarande.
2. Att tala ofördelaktigt eller kränkande om en person som inte är närvarande.

Det här är ett av det mest elaka och ogudaktiga onda som finns i den här onda världen. Trots detta har de flesta en skamligt dålig förståelse av hur illa förtal egentligen är, även om Bibeln är väldigt tydlig på den punkten. Både Det gamla och Det nya testamentet ger förtalare och skvalleraktiga en förfärlig dom.

I sin dumhet försvarar folk vanligtvis förtal genom att hävda att det de säger är sant. Men det visar bara vilken fräckhet riktigt onda människor är kapabla till. Själva ordet ”baktala” (eng. ”backbiting”) talar för sig själv. Man talar om andra människors synder – eller det man bedömer som synder – bakom deras rygg, istället för att gå direkt till den det gäller och fråga om det som blir sagt eller antaget faktiskt är sant.

Att vara ärlig kan vara tillräckligt svårt för den som älskar det goda. De som förtalar är i en väldigt dålig ande. Sådana människor kan omöjligt hålla sig till bara sanning. Och även om det de sa var sant i varje detalj, så var det ogudaktigt bara för att de förtalade!

En sak som måste tas på största allvar

“Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren. Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd.” 3 Mos 19:16‑17.

“Den som baktalar sin nästa, honom vill jag förgöra […]” Ps 101:5. Hela saken är så illa som det kan bli, och måste därför tas på största allvar.

“Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga. Du sitter och förtalar din bror, du hånar din mors son. Sådant gör du och jag tiger. Då tror du att jag är som du. Men jag skall straffa dig och låta dina ögon se det. Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning.” Ps 50:19‑22.

Om det ändå kunde komma en stor fruktan över var och en av oss, och förbli hos oss i alla våra livs dagar.

En kraftfull förklaring

”[…] De skvallrar och förtalar […] fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.” Rom 1:29‑32. Det fortsätter med: “Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv […]” Rom 2:1.

Många har fallit i krig, men ännu fler har fallit på grund av tungan! Vilket elände! Alla som läser eller hör det här måste vakna upp på allvar och inte synda mer. Var hellre snabb att be om förlåtelse från Gud och människor!

“[…] varken […] förtalare eller […] skall ärva Guds rike.” 1 Kor 6:10. Ingen borde vara i tvivel om detta mer.

“Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen (Guds ord). Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?” Jak 4:11‑12.

Här får vi ännu en gång en kraftfull förklaring på hur ont det är med förtal. Det är samma sak som att förtala, döma och förkasta Guds ord, som ensamt kan frälsa oss!

Om vi gör det, dömer vi även Gud, som har givit oss dessa lagar och är alla människors domare! Vilken dristighet!

I 1 Kor 5:11‑13 läser vi vad Det nya testamentet säger om saken: Vi ska inte umgås med någon som kallas broder, om han är förtalare. Vi ska inte ens äta tillsammans med en sådan. Och inte bara det, men vi har fått budordet: ”Driv ut ifrån er den som är ond!”

Om någon försvarar sitt förtal med att säga att det han säger är sant, så visar han en fräckhet som utan tvivel bevisar att han är ond. De som är onda, har ingen plats i den levande Guds församling.

Vi är felbara

En av Franciskus av Assisis lärjungar har i den här förbindelsen också sagt något väldigt slående och gott: “Om du dväljer vid det som är gott, blir du god, och om du dväljer vid det som är ont, blir du ond." Det finns en mängd exempel som kan bevisa det. Bli vis, och ta dessa ord till hjärtat.

Det är extremt sällsynt att något återberättas helt korrekt. Det gäller även de mest oskyldiga historierna. Vi är alla felbara på grund av att:

1) Vi kommer ihåg felaktigt.

2) Vi hör felaktigt.

3) Vi förstår felaktigt.

I tillägg till det är de flesta behäftade med den syndiga benägenheten att överdriva, att förvränga, att lägga till eller utelämna något, etc. Ett stort antal experiment bevisar att när en order eller rapport skickas runt från en person till en annan så blir slutresultatet oigenkännligt.

Precis som när de som delar bytet med en tjuv inte är mycket bättre själva, så är de som lyssnar på förtalaren själva lika skyldiga och därför inte mycket mindre ogudaktiga än den som förtalar. Vad skulle de som lyssnade på förtal ha gjort?

Alla borde med en gång veta vad de ska göra: Stoppa detta onda omedelbart. Det spelar ingen roll vem det är som förtalar; om det är ens man eller fru, förälder eller barn, mor eller far, eller vem som helst. Gud kan i rikt mått ge all frimodighet och mod att utifrån vår övertygelse agera i en sådan situation och i andra situationer! Ära åt Gud!

Varje sann och omtänksam Herrens tjänare måste ta detta allvarligt till hjärtat. Det finns alltid behov för Kristi brinnande kärlek, för vaksamhet och för mod!