Frälst av nåden eller på grund av gärningar?
När vi får syndernas förlåtelse blir vår ande frälst. Detta är början av vår tro. Men Petrus skriver om avslutningen av vår tro, frälsningen av vår själ.
«Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig». Efesierbrevet 2, 8-9.
Nåden till förlåtelse
Detta kan vi se i händelsen med tjuven som dog på korset med Jesus. Han vände sig mot Jesus och Jesus tog emot honom och sa: «I dag skall du vara med mig i paradiset». Lukasevangeliet 23, 43. Hans synder blev förlåtna och han kunde gå in i paradiset med Jesus. Av nåden fick han syndernas förlåtelse, även om han inte hade gjort några gärningar han kunde berömma sig med.
Men frälsning är mer än syndernas förlåtelse. Paulus skriver i Romarna 5, 10 att efter att vi blev försonade med Gud genom hans Sons död; så ska vi så mycket säkrare bli frälsta genom hans liv. Vad betyder det att bli frälst genom hans liv?
Nåden betyder styrka att göra Guds vilja
Efter att vi tagit emot syndernas förlåtelse och kommit till tro på Jesus, er vi mottagliga för hans Ande. Det betyder att vi fått den styrka (nåden) vi behöver för att göra Guds vilja såsom Jesus gjorde. Men så ska vi förneka vår egen köttsliga vilja. När vi gör det, förlorar vi vårt liv efter köttet, men vinner ett nytt liv efter Anden. Det är det Jesus talar om i Lukasevangeliet 9, 23-24: «Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.»
På detta sätt sker en förvandling. Vår arrogans förvandlas till ödmjukhet, vår hårdhet till barmhärtighet, vår otålighet till tålamod osv. Våra egna gärningar ersätts av Guds gärningar. Detta innebär mer än bara syndernas förlåtelse. Vi ser att det är genom att göra Guds vilja som vi kan bli delaktiga i denna «mycket mer»-frälsningen.
Vår själs frälsning
När vi tar emot syndernas förlåtelse, är vår ande frälst – detta är början på vår tro. Men Petrus skriver om målet för vår tro, våra själars frälsning. Profeterna sökte efter denna frälsning då de profeterade om nåden som skulle komma till oss. Nåden som skulle göra det möjligt för oss att få del i Jesu lidanden och den härlighet som följde dem – ett nytt och himmelskt liv! 1 Petrusbrevet 1, 9-11. Det var dessa lidanden Jesus upplevde när han förnekade sig själv och tog upp sitt kors varje dag. Och när vi har tagit emot hans Ande, har vi nåden över oss så att vi kan följa honom i samma lidanden och komma till samma härlighet.
Vår mänskliga vilja ligger i vår själ och är källan till all oro och konflikt. Genom att följa Jesus och mista vårt liv (vår egen vilja) blir vår själ frälst och vi får del i ett nytt, himmelskt liv som är i harmoni med Guds goda, nöjaktiga och fullkomna vilja och vi kan göra hans gärningar.
Nåd som kräver aktivt deltagande
Vi ser alltså att denna «mycket mer»-frälsningen även betyder att vi är frälsta genom nåden, men det är en nåd som kräver vårt aktiva deltagande. Även om troende som har tagit emot Anden kan vara väldigt aktiva i det yttre, är det inte ovanligt, då det gäller seger över synd och att leva ett nytt liv, att man hör dem säga: «Det finns inget vi kan göra». De tröstar sig själva med att de är frälsta av nåden och inte genom gärningar. Men Jesus säger: «…ty utan mig kan ni intet göra». Johannesevangeliet 15, 5.
Vi är i stånd att följa Jesus, när vi tagit emot hans Ande. Om det är det vi vill, kan vi förneka oss själva, varje dag ta upp vårt kors och göra Guds vilja. På detta sätt kan vi vinna Jesu Kristi härlighet. 2 Tessalonikerbrevet 2, 14.
Då har vi inte tagit emot Guds nåd förgäves. 2 Korintierbrevet 6, 1-2.
Skriften är hämtad från Svenska Folkbibeln. Copyright © 1998 av Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. Används med tillstånd.