Gideon: Från hjälplös till hjälte

”Herren är med dig, du tappre stridsman! Du kommer att rädda Israel ur midjaniternas våld!”

Dessa ord, talade till Gideon av en ängel sänd av Gud, var helt klart menade att verka uppmuntrande. Men Gideons första tanke var: ”Varför mig? Finns det inte någon som är modigare och starkare som kan göra det?”

Guds befallningar verkar inte alltid helt förnuftiga för oss. Som människor är vi närsynta och svaga. Vi faller gång på gång när vi litar på vår egen styrka istället för att finna Guds vilja i våra liv och göra den. Gideon skulle få uppleva detta i sitt liv.

Ett undertryckt folk

För att Israels folk hade vänt sig bort från Gud, lät han midjaniterna terrorisera Israel i sju år och förstöra deras egendom och boskap. I Domarboken 7.12 står det att midjaniterna var ”talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havets strand.”

I sin nöd ropade Israel till Gud. Vid sin nåd grep Gud in och beslutade att Gideon skulle föra de fattiga, undertryckta och oroliga israeliterna till seger.

De som är ödmjuka och har ett öppet och mottagligt hjärta är i stånd till att bli Guds stridsmän, redo att göra hans vilja.

Då han hörde detta måste Gideon ha tänkt: ”Vet du inte hur svag och rädd jag är?” Självklart visste Gud det, men han valde Gideon oavsett. Gud känner till vår personlighet och våra svagheter; vår benägenhet till att synda. Men han har inte valt ut oss av misstag. De som ser sig själv som störst, starkast och klokast kommer att ha svårt att höra Göds röst genom sina egna höga tankar och åsikter. De som är ödmjuka och har ett öppet och mottagligt hjärta är i stånd till att bli Guds stridsmän, redo att göra hans vilja.

Den osäkra ledaren

Gideon tog motvilligt på sig rollen. Han bad Gud om tecken gång på gång. Först framkallade ängeln eld för att bränna den offergåva som Gideon tagit med sig. Sedan lade han ut en bomullstuss två nätter i rad. Första natten bad han att bomullen skulle vara våt och marken torr, andra natten om att bomullen skulle vara torr och marken våt.

Gud vägrade att sluta tro på Gideon till och med när Gideon förlorat tron på sig själv.

Blev Gud missmodig av dessa ständiga förfrågningar? Började han att ångra sig? Nej! Alla dessa tecken och under skedde och de gav Gideon den styrka och tro han behövde! Gud vägrade att sluta tro på Gideon till och med när Gideon förlorat tron på sig själv.

Spola fram lite i tiden: Gideon har nyligen blivit beväpnad med Herrens Ande och står i spetsen för en israelitisk här på 32 000 krigare. Det är verkligen en mäktig här! Men så kommer nya order från Gud, att alla som är rädda ska gå hem. Gud visste att Israel skulle ta äran för segern och fira sin egen styrka istället för att ge den rättmätiga äran till honom som härförare.

Tror du inte att Gideon väldigt gärna hade stuckit iväg just då? Att vara en av de rädda så att han inte behövde kämpa och riskera att dö? Kan du föreställa dig hur han måste ha känt sig då han förmedlade den nya ordern till sina 32 000 soldater? Vad är det för en slags ledare som villigt ger besked till sina soldater att dra hem precis före slaget?

"Folket är forfarande för talrikt"

Den natten drog 22 000 av Gideons soldater. Det måste ha varit ett allvarligt nederlag för honom. Som ledare för 32 000 män hade han nog börjat tro att det var möjligt. Men med bara 10 000 män skulle det vara näst intill omöjligt!

Då talade Gud igen: ”Folket är fortfarande för talrikt.”

Det är en sak att höra vad Gud vill att vi ska göra…men att faktiskt göra det kan kännas som en helt ny kamp!

Fortfarande för många? Den nya ordern gick emot allt mänskligt förnuft! Och det är precis som Gud ville ha det.

I lydighet till Guds ledning förde Gideon hären till älven för att dricka. Bara de som lapade vattnet med sin tunga som en hund fick lov att stanna. De andra skickades hem. När dammet lagt sig stod Gideon kvar med endast 300 män!

300 män mot en hel här

Tänk dig Gideons rädsla när Gud sa: ”Ge dig av mot midjaniternas läger! Jag har gett dem i din hand.” Det är en sak att höra vad Gud vill att vi ska göra…men att faktiskt göra det kan kännas som en helt ny kamp!

Återigen uppmanade Gud Gideon att fortsätta. Han beordrade Gideon att spionera på lägret och då hörde Gideon att de midjanitiska soldaterna också var rädda. En av dem talade om en dröm då ett midjanitiskt tält blev omkullvält av en kornbrödskaka. ”Det kan inte betyda något annat än israeliten Gideons, Joas sons, svärd,” utbröt den midjanitiska soldaten. ”Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans hand.”

Gideons tro blev förnyad när han hörde detta. Med sina 300 män, beväpnade med inget annat än signalhorn och facklor gömda i tomma krukor, kröp israeliterna till utkanten av det midjanitiska lägret. När signalen ljöd, slog israeliterna sönder krukorna så att facklorna blev synliga och blåste i hornen medan de ropade: ”Herrens och Gideons svärd!”

Deras mäktiga styrka hade blivit besegrade av endast 300 män, ledda av Gideon, en Guds man.

Midjaniterna blev överrumplade och trodde att de blev överfallna av en stor här. De fick panik, slogs mot varandra och flydde till sist ut i natten. Deras mäktiga styrka hade blivit besegrade av endast 300 män, ledda av Gideon, en Guds man.

Att höra hans röst

Lyssna på Guds röst som leder dig i livet. Från dag till dag kan vi känna att vi möter murar och oöverstigliga hinder; ögonblick då vi ser vår fiende – synden som är djupt rotad i oss. Vi blir då frestade till att bli oroliga för att vi inte har en chans att vinna den striden. Men Gud vet vilka vi är och han har valt ut oss före tidernas begynnelse för att stå som segrare över synden i oss! När vi låter Gud ta över ansvaret att leda oss i våra beslut; då blir vi segrare!