Jag var rädd för att leva ett “vanligt liv”

Fruktan över att mitt liv hade varit “för vanligt” växte sig allt starkare inom mig. Att jag hade spelat för säkert och absolut inte uträttat tillräckligt mycket. Jag insåg att jag inte var nöjd med ett helt vanligt liv. Jag övervägde tankar som att flytta till Afrika för “en tuffare tillvaro”, och gå genom det jag ansåg vara riktiga prövningar i livet för att verkligen klara det. Jag undrade hur Gud kunde stämpla någon som bara hade levt ett vanligt, anspråkslöst liv?

Det kändes som att jag aldrig gjorde tillräckligt för att bevisa vad jag gick för, och denna börda gav glädjen jag kunde uppleva i vardagen en bismak. Det var en börda. Så fick jag höra något som fick fram denna rädsla i ljuset:

“Vårt liv varar bara en kort stund, och Gud måste utföra ett enormt verk under den korta tiden han har.”

Det är Gud som måste utföra ett verk i mig. Det är Han som har kontrollen. Han vill något med mitt liv. Han vill forma mig efter Sonens bild (Rom 8:29)! Jag fick verkligen se att Gud bryr sig så mycket om att fullföra detta verk i mig, att Han har planerat varenda situation, varenda dag, perfekt för mig. Det är just i livets “vanliga” gång som Gud kan forma mig till all fullhet i Kristus (Fil 2:13; Ef 4:13)!

Allt är inte som det ska vara i mitt kött. Jag får se saker i min natur som lathet, egoism, ytlighet. Detta kommer att komma fram på ett eller annat sätt, oavsett om jag befinner mig under extrema omständigheter eller bara lever ett stilla liv. Det måste rensas bort och ersättas av något nytt, och Gud behöver inte extrema omständigheter för att utföra detta verk. Han visar mig min natur, och vad jag måste göra för att övervinna den, i alla vardagens situationer.

Att ta disken istället för att lägga sig i soffan efter en måltid. Att fråga andra hur det egnetligen går, istället för att mala påom min egen dag och mina problem. Att glädja sig på riktigt å andras vägnar, som kanske reser på semester oftare än mig, som har ett större hus eller bättre jobb, istället för att vara bitter och avundsjuk. Alla dessa små saker är val som jag får göra och en möjlighet att vara lydig och göra Guds vilja istället för min egen, när Gud visar mig något som måste ändras på. När jag förnekar mig själv, gör jag plats för Kristus att fylla mig med sitt liv och sina dygder. Himmel på jord är att leva ett liv i hans dygder.

Det är Guds verk och hans planer att föra mig till ett sådant härligt liv, och jag kan tryggt överlämna det i hans händer utan att vara rädd för att leva det “vanliga” livet som Han har förberett för mig. Det jag måste fokusera på är att hålla mig nära honom i alla mina situationer, så att jag kan höra hans maningar och lyda direkt.

Gud är glad över att använda ett så “vanligt liv” för att göra ett fullständigt omvandlande arbete i. Det livet är så långt ifrån vanligt som det kan komma!