Gör du din kallelse och utkorelse fast?

En hoppfull början måste följas upp. I 2 Petr 1:10 förmanar aposteln Petrus oss att "göra vår kallelse och utkorelse fast".

"När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte." Matt 12:43-45.

Mannen i detta exempel fick stor nåd till att rensa ut sitt hus efter att en oren ande tydligen hade härjat där. Tänk vilken välsignelse det måste ha varit att uppleva atmosfären i huset efter att den gamla orena mörkrets ande hade blivit bortrensad och en ny ljusets ande strålade i dess ställe. Tyvärr höll det inte länge. Efter ett tag försummade han att skydda huset och lämnade det tomt, vilket gjorde det till ett lätt byte för ondskans värd i himlarna. Han hade glömt att han var renad från sina gamla synder.

Så gör man sin kallelse och utkorelse fast

"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder." 2 Petr 1:5-9.

Petrus förstod, av egen erfarenhet, att han inte bara kunde stå stilla och känna doften av härligheten som utstrålar från Kristi kropp. Det fanns strider att strida, fiender att besegra, och ett liv att få tag i. Hans kallelse och utkorelse var inte säker, därför förmanar han i nästa vers att vara desto mera ivrig i att "göra sin kallelse och utkorelse fast". Vår framtid och vårt "hus" är i fara om vi inte aktivt är upptagna med att göra vår kallelse och utkorelse fast.

"Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla." 2 Petr 1:10.

Det finns säkra tecken på försummelse: ett hus förfaller och kan till slut rivas ner. Petrus citerar ett ordspråk som gäller dem som känner till rättfärdighetens väg och vänder bort från de heliga buden: "‘En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.'" 2 Petr 2:21-22. Vilken hemsk avslutning för en så hoppfull inledning!

Låt oss följa det trofasta exemplet som vi har: "Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av." Hebr 3:5-6.