Hopp för vår jord! – en juldikt

På julen firar vi Jesu födelse: början på en ny och hoppfull tidsålder.

Snart julfriden stilla sig sänker
i mångas hjärtan och sinnen.
De flesta förväntningsfullt tänker
på julen med alla dess minnen.

Men detta är även den tiden
då världen ska minnas honom,
som en gång till oss kom med friden
när han föddes till änglars sång.

Där i ett stall, en krubba, han låg
i Judalands ringaste stad.
Skapningens herre startade då
en tidsålder ny, denna dag.

Av alla de samtidens lärda
bara få hans storhet förstod.
De kunde inte alls begripa
varför han från Nasaret drog.

För kan det väl vatten upp komma
ifrån en ökens torra jord?
”Kan från Nasaret gott det komma?”
Det var många tvivlande ord.

Det brann i hans hjärta när nöden
bland människorna blev så stor.
För dem led han orätt och döden,
men då kom det hopp till vår jord!

Vem tror på det budskap som ljuder,
för vem blir hans kraft uppenbar?
Vem hör väl rösten som inbjuder
till källan livgivande, klar?

Där nere från stoftet det svarar,
från människor som är i nöd,
från dem som inte längre klarar
att finna i världen sitt bröd.

När om detta budskap det talas,
när vägen förklaras så klart,
då hjärtanas längtan besvaras.
De gläds över segern de har.

Låt därför i hjärtat få glöda
vår längtan, i djupet så klart,
för honom som dog för oss båda.
I skyarna kommer han snart.

Detta inlägg finns tillgängligt