Hur är det med mig själv?

Ett läsarinlägg i en nationell tidning fångade nyligen mitt intresse. Skribenten tog upp ett särdeles aktuellt tema i dagens samhällsdebatt: kritik mot politiker och kritik mot samhällstoppar generellt. Den genomgående tonen i artikeln var frågan: ”Hur är det med mig själv?” Gör jag själv det samma som jag kritiserar andra för?

Artikeln fick mig att tänka på mitt eget liv, och på hur lätt det är att komma med kritiska tankar och anmärkningar om vad människorna runt mig gör för val och vad de gör. Den tendensen är djupt förankrad i mig som människa, och det går inte en dag utan att sådana tankar och frestelser dyker upp i mitt dagliga liv.

I Bibeln skriver aposteln Paulus till Timoteus, en ung och ivrig man som önskade tjäna Gud helhjärtat, att han skulle ge akt på sig själv och på sin undervisning, och troget hålla ut med det. Då skulle han vara i stånd att frälsa både sig själv och dem som lyssnade på honom (1 Tim 4:16). Jag har ofta tänkt på den lilla satsen, men nu blev den plötsligt aktuell på ett nytt sätt!

Det måste ju betyda att både Paulus och Timoteus kände till denna mänskliga tendens att döma och kritisera andra. Och just därför såg Paulus i det en väldig möjlighet att i stället rikta fokus mot det som både han själv och Timoteus kunde göra något med: nämligen sina egna liv, sina egna tankar och sina egna val! Att de skulle vara enligt Guds ord och så som Gud ville ha dem.

Paulus såg en väldig möjlighet att rikta fokus mot det som både han själv och Timoteus kunde göra något med: nämligen sina egna liv, sina egna tankar och sina egna val!

Detta lilla läsarinlägg sporrade mig att tänka på Paulus och Timoteus, som för nästan tvåtusen år sedan upplevde samma frestelser som vi upplever idag. Frestelser till att kritisera och peka finger, inte minst mot personer som har ansvar för ting som vi strängt taget vet väldigt lite om och har liten insikt i. Tänk, så verkningsfullt och konstruktivt om all den negativa energi som används till kritik och fördömelse av andra människor, istället hade använts positivt och konstruktivt till att göra något gott, säga något gott, uppmuntra, styrka och be för andra!

”Är det möjligt, då?” kan du fråga dig. ”Jag är ju bara en människa, jag kan väl inte leva så?” Om du hade frågat Paulus så tror jag att du skulle ha fått samma utmaning som han gav till Timoteus: att ge akt på sig själv och på sin undervisning. Ge akt på sig själv och på Guds ord! Be Gud om kraft att besegra alla egna mänskliga tendenser och negativa tankar. Paulus trodde, och fick erfara, att Guds ord var levande och hade kraft att revolutionera hans liv och tankesätt, så att det blev fullständigt förnyat. Därför kunde han leva ett liv i harmoni med Gud och hans ord, där han kunde arbeta med sig själv varje dag, och finna nya områden som han kunde utvecklas till att bli mer och mer lik Jesus i. De samma möjligheter har även jag idag! Griper jag tillfället?