Hur kan jag tjäna med en svag kropp?

När jag var yngre, innan jag gifte mig och fick barn, kunde jag tjäna församlingen med min styrka. Jag kunde delta på alla insamlingar, hjälpa till på Söndagsskolan och Aktivitetsklubben, arbeta med ungdomarna, delta i frivilligt arbete, osv. Efter fyra svåra graviditeter och kraftig födselsdepression hade jag emellertid varken tillräcklig mental styrka eller fysisk hälsa till att göra allt detta. Jag har inte en cancerdiagnos eller annan medicinsk åkomma. Bara en svag kropp. Det är inte en svaghet som man ser utvändigt. Det är här jag måste vara trogen inför Guds ansikte och bära den skam som kan komma. Det kan se ut som att jag är lat, eller väljer att inte delta.

Det har varit intressant att hitta min väg när det finns ett så stort behov för människor som hjälper och tjänar. Jag ser behovet för hjälp varje vecka, behovet för arbetare att stiga upp och fylla i luckorna. Och ändå kan jag inte göra det fysiskt. Mitt hjärta är villigt! Jag vill delta, och ett tag pressade jag mig till att göra allt jag kunde, men Anden talade till mig, och min man bekräftade det med en förmaning i rätt stund, att detta faktiskt var orättfärdighet.

Gärningarna som Gud har förberett för mig

Jag hade gått utanför mitt område av nåd, de gärningar som Gud hade förberett för mig, och istället utfört döda gärningar. Därför kunde inte Herren välsigna dessa gärningar. Dessutom fick min familj lida, eftersom all min styrka gick till helt andra saker. De satt kvar med en utsliten, utmattad mamma som inte kunde genomföra sina uppgifter hemma och som var generellt känslig.

Jag har insett hur lätt det är att tänka att min del först är uppfylld när jag utvändigt har gjort goda gärningar som andra kan se. Men dessa gärningar kan så lätt vara döda gärningar, sådant som endast utförs för att andra ska se att man arbetar och ge en ära för det. För att finna mina förberedda gärningar krävs det en invändig blick som ser mina motiv, en dom över hur och varför jag gör och säger saker och en stark kontakt med Jesus. Tänk om Paulus hade använt tiden i fängelset till att bara fokusera på det faktum att han satt fastkedjad och inte kunde gå runt och sprida evangeliet till nya lärjungar och undervisa, istället för att skriva brev till församlingarna. Då hade vi inte haft hans brev som är en så stor hjälp för oss i dag.

Att finna de gärningar som Gud har förberett är en pågående kamp för mig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." Ef 2:10. Det kan handla om att vara i god anda hemma när man tvättar kläder och tar hand om barnens behov, eller att gå in i sin egen bönkammare och kämpa för dem som är ute och utför det fysiska arbetet eller be för dem som har ansvaret, osv. Detta är lika viktigt som att utföra det själva fysiska arbetet och inte mindre viktigt än mer synliga uppgifter. De gör mig heller inte till en mindre välsignelse.

Gud förlitar sig inte på min egen fysiska, psykiska eller emotionella styrka för att få sitt verk utfört.  Hans stora verk kan utföras när jag trofast letar efter min plats och förblir där samtidigt som jag lydigt utför de gärningar som Gud har förberett för mig. Oavsett vilka gärningar det handlar om kan jag vara säker på att jag får all kraft jag behöver för att utföra dem, så länge som jag håller mig inom mitt område av nåd.