Hur kan jag vara "korsfäst med Kristus"?

Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig." Gal 2:19-20.  

Ja, detta är kristendomens kärna, den fasta grunden i tron på Kristus. Tills dess att detta blir sant för individen, lider man ständiga nederlag och fiasko. Så länge man lever själv blir det bara elände, eftersom det inte bor något gott i oss, i vårt kött (Rom 7:18). Ingen klarar i egen kraft att vandra i Kristi fotspår, att göra Guds vilja och hålla Hans bud.

Alla människor är helt fördärvade, oförbätterliga, kraftlösa och omöjliga efter köttet. Ju mer man försöker att göra det goda, desto mer ser man att det är hopplöst. Vad ska vi göra med en så helt igenom fördärvad och omöjlig människa? Med denna erfarenhet och detta erkännande, med denna sorg och i denna nöd, öppnar Gud våra ögon så att vi ser att vi blev korsfästa med Kristus. Att inte bara skuldbrevet naglades fast på korsets trä (Kol 2:14), utan även själva gäldenären.

Kristi verk omfattar allt detta. Fadern ser det så. Det är så. Paulus kunde ärligt säga: "Jag är korsfäst med Kristus. Nu lever inte längre jag". Det kan man ju inte säga, och bör för all del inte säga, så länge man inte lever ett segrande liv. Om jag t ex blir förnärmad, arg eller bekymrad, och säger att jag inte längre lever själv, utan Kristus lever i mig, blir det ju samma sak som att säga att det är Kristus som blir förnärmad, arg och bekymrad. Att det är Kristus som syndar, och det vore ju förmätet! Vem kan säga att de lever ett helt igenom segrande liv i denna värld? Det kan alla de som, i tro, är korsfästa med Kristus. Alla de som inte längre lever själv!

Det är detta tillstånd, kära läsare, som det gäller att komma in i, och som det handlar om att förbli i efter att man äntligen en gång fått nåd till att komma in i det. Detta är stora och ofattbara saker! Men så stor är Gud, och Hans namn är Under! Det är Han själv, som i sin godhet kallade oss till något så stort, som ska göra ett så förfärligt stort verk i oss. (1 Tess 5:23-24)

Att vara korsfäst med Kristus

Alla kan emellertid förstå att ingen strävar efter att gripa tag i tron på att man är korsfäst för något som man älskar att behålla. Därför måste man med andra ord vara så trött på sig själv och allt sitt eget, ja dödstrött av synden och all egen verksamhet, att man är tacksam för att kunna bli korsfäst med Kristus. Tacksam över att få honom som Herre och ledare över sitt eget liv.

När man befinner sig i ett sådant tillstånd, ser Gud till att man får möjligheten till att gripa tag i tron på att vara korsfäst med Kristus.

Det krävs alltså två saker för att bli korsfäst med Kristus: 1. Att vilja det. 2. Att tro det.

Ta sitt kors varje dag

"Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig." Matt 16:24.

"Sedan sade han till alla: ‘Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.'" Luk 9:23.

Härav ser vi att det inte är en självklarhet att efterfölja Kristus, även om man är omvänd. Om det emellertid är någon som verkligen vill följa efter honom, får man här ett tydligt besked om vad man måste göra för att det ska lyckas.

Den stora frågan så länge vi befinner oss här nede är och förblir vad vi gör med vår egen vilja. Det är detta allt handlar om! Vi har alla en kolossal och mångsidig egen vilja, som står emot Guds vilja. Det är uppenbart att båda dessa motstridande viljor inte kan ske samtidigt. Om jag gör min egen vilja, så bryter jag Guds vilja. Om jag gör Guds vilja, har jag även brutit, förnekat eller korsfäst min egen vilja.

Om jag vill gå samma väg som Jesus gick, den väg han banade, måste jag förneka min egen vilja och ta korset på vilket min egen vilja ska naglas, för det gjorde Jesus. Sådana är hans fotspår.

Kristus levde som korsfäst hela sitt liv (Hebr 12:2). Han är Mästaren på detta. Och han lär ut det till sina lärjungar. När det står att Kristus fördömde synden i köttet (Rom 8:3), betyder det just att han förnekade eller fördömde sin egen vilja, så att den aldrig utfördes.

Att vara korsfäst med Kristus innebär i praktiken att man oupphörligt säger "nej, nej" och åter "nej" varje gång man frestas i sitt dagliga liv. Att samtycka och säga "ja, ja", vore samma sak som att stiga ner från korset. Vi ska genom alla möjliga frestelser in till livet. Det blir samma sak som en ständig servering av "nej" till all egen vilja. Här gäller det att vara trofast, utan undantag, samt att aldrig tröttna på att säga "nej".

Ett utdrag från den norska boken "Jeg er korsfestet med Kristus", som publicerades i januari 1937 av Skjulte Skatters Forlag.
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag