Hur kan vi hålla fast i vår tro?

För de flesta kristna innebär deras tro på Gud att de har fått sina synder förlåtna och att de kommer till himlen. Denna tro är emellertid endast den första delen av tro. I Jak 2 ser vi tydligt att det krävs mer av oss.

"Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död." Jak 2:21-22, 26.

Det är en sak att säga att man har tro, men en helt annan att visa det. Om tron utan gärningar är död, måste vi aktivt arbeta på att vår tro ska bli fullkomlig. Varje situation som vi möter är en möjlighet till att arbeta på oss själva, oavsett om det handlar om att tala sanning när vi frestas till att ljuga, eller att behandla någon vänligt när vi inte känner för det eller inte tycker att de "förtjänar" det. Att arbeta på sig själv betyder helt enkelt att vi säger "Nej" till Satan när vi frestas till orättfärdighet och "Ja" till Gud och det han uppmanar oss att göra istället. Detta är trons andra del.

Men hur håller vi fast i den tron genom allt vi upplever i livet?

Tänk på det som är där ovan

Du kanske har kommit till den punkt i livet där du vet att livet som kristen är livet för dig. Du tror på Gud, går på möte och vill vara en god person. Men allteftersom tiden går börjar du inse att det inte är så lätt att hålla Guds lagar som du trodde det skulle vara. Att det faktiskt inte kommer naturligt överhuvudtaget att göra som det står i Bibeln.

"Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden." Kol 3:2.

Som kristen hoppas vi att vi en dag blir hämtade och får tillbringa evigheten med Jesus. När vi har bestämt oss för att vara trofasta mot Gud, måste alltid det målet stå för vår inre blick. Då ser vi evigt värde i alla situationer. Detta gör att vi ser vad vi kämpar för när vi frestas till att trotsa Gud. Då luras vi inte till att tro att något annat är mer viktigt, eller kommer att ge oss mer glädje, än det att göra Guds vilja i alla situationer.

Varför ger folk upp sin tro; sitt hopp? För att de slutar fokusera på sitt himmelska mål helt enkelt. Deras fokus ändras till det temporära som jordiska mål, drömmar, materiella saker, eller upplevelser. Dessa saker i sig själv är inte fel, men när de blir viktigare än vår himmelska kallelse blir det problem. Många människor tappar helt synen på sitt himmelska mål i sina ansträngningar att söka det jordiska. Detta resulterar i att de inte längre behöver Gud i sitt liv. De tänker inte längre på det som är från ovan.

Om vi inte medvetet fokuserar på det himmelska målet, får vi ett tomrum i oss som snabbt fylls av jordiska angelägenheter. När vi däremot fyller våra tankar med det himmelska, blir ett liv med Gud det viktigaste för oss, vilket resulterar i att vi strävar efter att vara trofasta i livets alla situationer!

Vi behöver Gud

"Ty vi lever här i tro, utan att se." 2 Kor 5:7.

Gud vill att vi ska komma till den punkt i livet att vi inte kan leva utan vår tro på honom. Under svåra tider då allt inte går som vi tänkt oss, och i goda tider när allt verkar gå som vi vill. Under livets gång blir det mer och mer tydligt för oss att vi inte kan uppnå vårt himmelska mål utan hjälp från Gud. För en del blir detta tydligt efter många misslyckade försök att segra över synden i egen styrka. För andra krävs det en livsomvälvande situation för att de ska inse detta. Vad som än är fallet, måste vi inse att vad som än händer behöver jag Gud i mitt liv, oavsett om jag så skulle vara den sista trofasta människan på jorden.

När vi inser att vår tro på Gud är det enda som har äkta värde finns det inget eller ingen som kan ta det ifrån oss. Varje situation som vi hamnar i möts av en person som har Gud med sig, och vi blir Kristi soldater som inte tolererar synden. Vi befrias mer och mer från synden, vilket resulterar i att vår tro växer i styrka.

"Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast." Hebr 10:23.