Hur segrar jag över synden?

Det står klart och tydligt i Bibeln att vi som kristna ska leva ett segrande liv i vår kamp mot synden. Och denna seger är inte "med nöd och näppe"; vi ska vinna "mer än seger" (Rom. 8:37) och Gud låter oss alltid segra! (2 Kor. 2:14).

Även om jag vill leva ett liv som behagar Gud, kan det trots detta vara ganska skrämmande att möta reaktionerna som kommer från min natur i vardagens olika situationer. Jag varken tänker, säger eller gör enligt Guds vilja.  Paulus beskriver det väldigt bra i Rom. 7:18-19: "Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." Det kan verka som att denna synd som bor i mitt kött är alldeles för stark för att kunna motstå. Så hur kan jag besegra den?

"Liksom jag själv har segrat"

Jesus säger något otroligt i Upp. 3:21: "Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron." Dessa ord är så fantastiska att det nästan är svårt att förstå! Alla kristna tror att vi kan bli förlåtna och försonade med Gud genom Jesu offer. Men här säger Jesus att även jag kan segra som han har segrat! Detta innebär att det måste ligga så mycket mer i det än bara syndernas förlåtelse.
Så för att få reda på hur jag kan segra över synden, måste jag se på min förelöpare och stora förebild Jesus, och se hur han gjorde det.

"Ske inte min vilja, utan din"

När Jesus kom till världen, förklarade han: "En kropp har du berett åt mig. […] Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja." (Hebr. 10:5-7). På samma sätt sa han inför sina enorma prövningar i slutet av sitt liv: "Men ske inte min vilja, utan din." (Luk. 22:42).
"Min vilja" är ett annat ord för synden i köttet, som vi alla har ärvt. Det täcker en mängd områden som stolthet, otålighet, egoism, orättfärdighet, irritation, lathet, fåfänga, missnöje, sexuell orenhet, vantro, modlöshet, missunnsamhet, girighet, otacksamhet osv. Som människa hade även Jesus denna egenvilja och blev frestad, men hans inställning redan från början var: "Inte min vilja, utan din!"

För att jag ska segra som han segrade, måste jag också ha den inställningen och trofast hålla fast vid den, oavsett vad som sker eller vad jag känner.

Förnedra mig själv

"Var så till sinnes som Kristus Jesus var. […] Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset." Fil. 2:5-8. Jesus befann sig i himlen med Gud, men blev en människa frivilligt för vår skull. Man skulle kunna tro att detta var den ultimata ödmjukhetshandlingen. Med det står att han, som människa, förnedrade sig själv och var lydig. Detta för att han som människa hade en egenvilja, som inte överensstämde med Faderns. I vardagen då han blev frestad till otålighet, irritation, missunnsamhet, modlöshet osv. visade Fadern honom at hans reaktion aldrig berodde på andra eller omständigheter, utan alltid på de syndiga tendenserna i Jesu eget kött. För att segra var Jesus tvungen att förnedra sig själv. Han var tvungen att kämpa mot synden, och genomföra sitt löfte: "Inte min vilja, utan din!"

Ödmjukhet är Jesu sinnelag, och måste även vara min inställning som hans lärjunge.

Be med starka rop och tårar

"Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande." Hebr. 5:7-8. Jesus var verkligen en människa som vi. Gud gav honom varken några speciella privilegier eller gjorde vägen lättare för honom, för då hade hela frälsningsverket varit förgäves och till ingen nytta. Jesus kämpade en desperat kamp mot synden i sitt kött, och behövde hjälp. Hans "starka rop och tårar" bönhördes av Gud för att de var äkta, ett resultat av att han bara ville tjäna Gud.

Gud lärde honom lydnad, och gav honom den styrka och beslutsamhet som han behövde för att förneka sig själv, varenda gång. Hur desperat vill jag segra? Hur starka är mina rop till Gud? Hur villig är jag att lyda? Vill jag frälsas från döden? För att segra som han segrade, måste jag följa Jesus i allt, även i sättet att be Gud om hjälp. I min situation kan lustarna i mitt kött och pressen utifrån resa sig framför mig som ett berg. Kampen kan verka överväldigande. Men jag är inte ensam.

Nåd till hjälp i rätt tid

Jesus vet hur det är att vara människa. "Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd." Hebr. 4:15. Innan han lämnade jorden, lovade Jesus sina lärjungar att han skulle sända dem den helige Ande, talesmannen, som skulle leda dem till sanningen. (Joh. 14:16-17, 26; Joh. 15:26).

"Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid." Hebr. 4:16. "Rätt tid" är när jag frestas, när jag ser och känner synden i mitt kött, när jag sliter med att hålla mig ren och inte synda. Om jag ber om hjälp på samma sätt som Jesus, i ödmjukhet med starka rop och tårar, desperat efter att segra och frälsas från döden, så får jag hjälp.

Den helige Ande ska komma och visa mig vägen att gå. Och vägen är alltid; "Lid i köttet, som Jesus gjorde!" Om jag är ödmjuk och villig att lyda, så ger han mig styrkan och ståndaktigheten jag behöver för att hålla ut i min kamp. Han ger mig ljus och förståelse till att se hur avskyvärd synden är, och hur stor min himmelska kallelse är. Han ger mig Guds ord till hjälp, som vägledning och vapen.

Använda Ordet som vapen

Guds ord är ett svärd. (Ef. 6:17; Hebr. 4:12). Det är den absoluta sanningen, och ett kraftfullt vapen mot Satans och syndens svik. När Jesus frestades av djävulen, svarade han alltid med: "Det står skrivet […]!" (Matt. 4:1-11). Men Jesus citerade inte alltid bara Ordet; han hade myndighet då han använde Guds ord, på grund av att han även levde efter det. I Joh. 1:14 kan vi läsa de förbluffande orden "Och Ordet blev kött och bodde bland oss." Jesus förkroppsligade Ordet. Hela hans liv var en uppfyllelse av Guds ord, och därmed Guds vilja.
När jag läser Bibeln, fyller jag mig själv med Guds visdom. Det är vapnet som han har gett mig; ord att använda mot Satans bedrägeri som Jesus gjorde, ord som visar vad jag ska göra, tröstande ord. Jag måste göra precis det jag läser. Då svingar jag Andens svärd, som är Guds ord. Jag avslöjar Satans lögn och bedrägeri helt, och segrar över alla syndiga tendenser i mitt kött. Att leva efter dessa ord gör mig oövervinnerlig.

Lida i köttet, färdig med synden

"Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja." 1 Petr. 4:1-2. Detta lidande var inte det fysiska lidande på korset på Golgata. Det var lidandet på korset som han använde dagligen, när han sa "nej" till sin egen vilja, synden i sitt kött, även när den bombarderade honom oupphörligt med sina krav och bedrägliga attraktion. Synden i hans natur hade fått sin dödsdom då han sa: "Låt din vilja ske, Gud", och denna dom uträttades då lustarna blev avslöjade i prövningens stund.

Som en lärjunge som följer Jesus måste jag hata mitt eget liv, förneka mig själv och ta upp mitt kors. (Luk. 9:23, Luk. 14:26). Det kostar något. Det kostar min vilja. Det kostar mitt liv. Jag måste be och gråta, och mina lustar måste känna smärtan som kommer av att de förnekas. På det "dagliga korset" lider de och dör. Då blir jag färdig med synden.
Detta är vägen som Mästaren gick. Om jag följer honom, hamnar jag till sist där han är!

"Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron." Upp. 3:21.