Jag är på resa, här i ett främmande land
Alla vet att livet tar slut en dag, men vad har man då samlat på sig?
Alla människor vet att deras liv har en avslutning. Att det bara är en resa. På denna resa samlar man på sig upplevelser och insikt i mycket. Frågan är om man har samlat på sig visdom som man får användning för när man ska avsluta sin resa och når sin slutgiltiga vistelseort.
Så är det med dem som är på studieresa. Många av dem tänker bara på att ha det roligt, när de kommer till utlandet. När resan är över har de slösat bort pengar och kraft. Den visdom de har samlat på sig är från tom underhållning och tidsfördriv. Inget med andra ord som hjälper i den uppgift eller den kallelse de var bestämda för när resan var över. Så är även resultatet på mångas liv här i världen. De har kallelsen att tillbringa evigheten med Jesus, men de tänker bara på att leva stort under resan här i världen. När de då avslutar sitt liv och ska gå in i evigheten, har de varken skatter eller visdom som passar i himlen.
Vilka värden samlar vi på?
Ta ett litet barn, som inte har upplevelser eller förståelse för varken gott eller ont. Det har den himmelska kallelsen i hjärtat, men frestelserna i världen är många. Allteftersom det växer, blir det tydligt om det väljer det goda eller det onda. De som väljer det onda går under under resan, medan de som väljer det goda får livsvisdom genom alla prövningar. När de förnekar sig själva och gör Guds vilja, får de upplevelser som är värt något i himlen. De välsignar istället för att förbanna, älskar istället för att hata, tjänar istället för att härska, ger med glädje istället för att ta, osv. När då resan tar slut har de samlat skatter och visdom för sin kallelse och sin uppgift i evigheten tillsammans med Jesus.
"Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån."1 Tim 6:7.
När människan kom in i världen förstod hon igenting, men när hon ska lämna världen förstår hon mycket. Erfarenhet, kunskap och visdom har samlats upp i anden. Naken kom vi till världen och naken ska vi lämna den. Vi kan inte ta med oss något jordiskt. Miljonären och den fattige är då jämlikar. Det vi har samlat upp i vår ande får vi däremot ta med oss. Det blir vår rikedom i evigheten. Hur sorgligt är det då inte när männikan bara har samlat på sig syndiga erfarenheter och visdom om det förgängliga. I slutet av deras liv kan man bara tala med dem om hus, möbler, kläder och mat. Saker som de inte får användning för efter resans slut överhuvudtaget.
Jesus känner till resan
Vakna därför för din kallelse och lev för din slutgiltiga vistelseort. Helga Jesus som Herre i ditt hjärta. Han känner till resan. Han har själv genomgått en människas frestelser och svårigheter, och nu sitter han vid Faderns högra sida. Han bor i de troendes hjärtan och leder dem genom sin Ande. De avslutar alla sin resa med ett rikt utbyte för himlen.
De som har segrat i frestelserna får livets krona. De som har fulländat Guds vilja på jorden får rättfärighetens krans, och de som har offrat sig för andra får ärans krans som aldrig vissnar.
2 Tim 4:7-8: "Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla som älskar hans återkomst."
Anpassat utdrag från det norska traktatet: "Jeg er på reise her, og i et fremmed land", 1960
© Copyright Stiftelsen Skjulte Skatters Forlag
Skriften är hämtad från Svenska Folkbibeln. Copyright © 1998 av Stiftelsen Svenska Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum. Används med tillstånd.